Vill du synas här? Kontakta info@blogbiz.se

Hur gör man för att bli nöjd med sig själv?

Det finns många sätt att försöka bli nöjd med sig själv.

Antingen är man nöjd med sitt utseende eller med sin karaktär. Det är få människor som är 100 % nöjda i dag med sig själva. Det kan ha flera olika orsaker till att folk inte är riktigt nöjda i dag. Man har sin barndom i sitt bagage som kan spöka då och då.

Man kan också vara nöjd även om barndomen inte alltid har varit felfri och korrekt. Sedan finns det folk som aldrig är nöjda fast att allt i deras barndom har varit perfekta.

De kanske kämpar med sin vikt hela tiden utan att lyckas. De kanske är för smala eller väger för mycket. Allt handlar inte om barndomen utan ibland så kommer idéerna från oss själva.

Så hur gör man för att bli nöjd med sig själv och sluta påverkas av andra?

Det kan också vara bra att vara lite påverkad av andra så att inte livet och samhället bli en anarki. Bästa sättet att bli nöjd med sig själv är också att tänka på hur man äter och rör sig. Man ska inte äta allt för sent på kvällarna. För det är maten man äter på kvällen som faktiskt gör så att man lägger på sig några extra kilo. Du kan äta exakt samma sak bara du äter det tidigare under dagen då går du heller inte upp i vikt. Du ska också lägga om din dygnsrytm och vakna helst senast 7 eller 8 på morgonen. Du ska absolut inte lägga dig senare än kl 11 på kvällarna. För sitter du uppe länge så börjar du bli hungrig. Sover du för länge på morgonen kommer du att hoppa över frukosten.

Även män vill se bra ut

Det finns också män som vill se bra ut tex ingen man vill ha lika stora tuttar som kvinnor. Du har också väldigt bra kompressionsstrumpor som du kan använda dig utan för att snabb kunna återhämta dig. De är bra för hälsan och du kommer känna en enorm skillnad med dessa.

Hos Rehabgrossisten finns det mycket hjälpmedel för ett bättre välmående. Till dessa är det bra om du använder ett par bekväma skor.

Serverat på Nobelfesten

Sorgens fåglar är svarta.

Sorgens fåglar är svarta.
Inlägger innehåller annonslänkar från Nextory

Klump i halsen, sorg

Jag har gått omkring med en klump i halsen en längre tid. På hösten är det lätt att känna sig vemodig. Mycket i naturen vissnar och förlorar sin färg, och naturen förbereder sig på vila. En del natur är perenn och återkommer år efter år, men andra delar i den tappar sin glans för all och evig tid. Många minnen från svunna tider dyker upp och nostalgin plågar min själ medan jag tänker på en dikt av vår älskade poet Pär Lagerkvist:

Här kan du lyssna när Pär läser sin dikt.

Kanske är jag sorgsen och tråkig idag, det enda jag försöker är ändå att dela med mig av allt som kan dyka upp inom en när man jobbar med sin sorg. Snart har det gått fyra år sedan den stora tragedin inträffade, en tragedi som jag även sett i min livslinje i handen. En del av mig som oroat sig, en del som slagit bort vissheten jag burit med mig sedan Anton föddes.

Jag går in i en blomsteraffär och tittar mig vilset omkring och jag tar en nummerlapp, nummer 34. En vänlig expedit kommer fram till mig och jag vet inte riktigt vad jag söker. Så jag säger att jag känner någon som ligger  på kyrkogården och som fyller 30 år i morgon. Jag säger inte att min son är död och att han skulle fyllt 30 år i morgon. Ingen behöver beklaga. Jag pratar inte så mycket med andra längre om tragedin och om den stora sorgen.

Det känns som om min son ler lite där på andra sidan dimman

Jag vet så klart inte vad jag söker, men jag är säker på att jag hade hittat det om det funnits. Det känns som om min son ler lite där på andra sidan dimman och det känns som om vi båda längtar efter varandra, men till sist accepterat att det är på det här sättet just nu.  Min son, Anton, skulle varit ett oktoberbarn, men blev ett septemberbarn. Kan man säga att vi hade  tur som överlevde? Vi var nära döden båda två den gången. Därför kom Anton att födas ca fyra veckor för tidigt. Mitt höstbarn! Och jag köper ett gravljus.

Ofta gick jag här med pappa

Med samma tunga klump i halsen går jag vägen över kyrkogården som jag gjort så många gånger förr. Inte bara för mina döda barns skull, utan för många andra anhöriga och vänners skull. Ofta gick jag här med pappa och tankarna och filosoferandet var intressant, men också skrämmande. Nu går pappa inte mer utan han sitter i sin rullstol på äldreboendet och sörjer sin maka och sina barnbarn. Precis som jag sörjer min mor och mina två yngsta söner som nu vilar i frid. Bredvid sin farfar är de begravda. Det var bra att farfar slapp uppleva mina pojkars död, tänker jag ofta.

En stor myra kryper upp för min arm

Jag sätter mig på gräset vid graven och rensar lite vissna blommor. En stor myra kryper upp för min arm och jag tänker att Anton skulle vridit sig av skratt för att den valt att krypa på just min arm och inte på hans. Jag är ensam vid graven. Det är bäst så. Jag tänder ljuset och sätter det på Antons sida vid deras gemensamma grav och det känns som om Anton har kommit till ro. Men klumpen i halsen finns kvar och det är fortfarande omöjligt att förstå allt som hänt. Jag sitter kvar en stund och spelar musik och jag känner det som att vi ändå når över gränserna. Min spel-lista på Spotify, valde att automatiskt spela upp: Karma Chamelion

Jag skulle gått i morgon och satt blommor och knutit ballonger åt Anton. Men som jag känner mig idag, vet jag inte om jag kan klara av att gå dit och förstå att min son fyller 30 år. Men jag kan inte krama honom.  Kanske går jag dit, kanske inte, men det var viktigt för mig att veta att när morgonen kommer brinner det ett ljus vid hans grav.

Anton, liten och vild med skyddshjälm
Anton, liten och vild med skyddshjälm, att vara med mina barn var det bästa som fanns.

Jag går vidare.

sorg
sorg

Läs och försök förstå Jespers bok

Kan man dö av brustet hjärta?

Inlägget innehåller annonslänkar från Nextory

Brustet hjärta är något man skriver dikter om, eller vad tänker du?

Så har det varit i långa tider. Ett brustet hjärta, ett krossat hjärta, ett hjärta kan gå i tusen bitar och så vidare, men ingen har tagit det på allvar egentligen. Det brustna hjärtat har hört till poeternas land och till viss del till de människor som försöker beskriva sin hjärtesorg.

Faktum är att ett brustet eller krossat hjärta är så mycket mer!

Mister du en står dig tusen åter, stängs en dörr så öppnar sig tusen andra, det går över tills du gifter dig. Detta är bara en massa klyschor för att förringa hur ont det gör att förlora något, eller att förlora någon. Som tur är finns forskningen om hjärtat.

Miste en vän

Det var helt nyligen jag fick veta att hon hade gått bort. Hjärtat orkade inte mer sades det. Varför säger man så? Man behöver väl forskning och vetenskap, eller hur? Ett hjärta kan inte brista av sorg, är det verkligen så? Kanske kan det göra det, forskning har visat att det finns en hjärtsjukdom som heter “brustet hjärta”, broken heart syndrom, samt något japanskt namn på sjukdomen, som kommer sig av att vänster sida av hjärtat liknar ett japanskt fiskeredskap som gav namnet takotsubo ” takotsubo syndrome”

Det här är inte att leka med

Det är ett ganska nyupptäckt syndrom och det är stressrelaterat. Från början trodde man att det inte var farligt då hjärtat verkade självläka, men så var tydligen inte fallet. Broken heart syndrom är verklighet för många som drabbats av svår sorg, eller extrem stress. Hur många har det och hur många bara accepterar smärtan i bröstet så som sorg?

Vi behöver ta det på allvar,

men utan att skrämmas. Jag har hittat metoder som fungerar för mig och jag delar gärna med mig av dessa. Det viktiga är att du arbetar med just Din sorg, den som inte liknar någon annans, utan är just D i n.

Jespers bok

 

 

Idag har jag bara uppdaterat sidorna om marsvinen

Idag har jag bara uppdaterat sidorna om marsvinen

Och sent blev det också!

Min önskan är ständigt att skapa ordning i kaos, vilket jag alls inte är speciellt duktig på. Vare sig i mitt eget privatliv eller på hemsidor och/eller bloggar. Det tog tid att fixa med marsvinssidorna. Kom gärna med tips till mig, eller annonsera dina egna djur om du vill.

Hur det är att bli överkörd av ett tåg

Inlägget innehåller annonser från Nextory   

Hoppa framför tåget suicid
Hoppa framför tåget ,suicid, gör det inte, jag känner en som överlevde.

Att bli överkörd av ett tåg skulle vara den mest säkra metoden.

Om man vill dö, då vill man dö snabbt och utan smärta, om det är möjligt.

Det kan ta lång tid att släpas med ett bromsande tåg, medan man själv sitter, hjälplöst, fast mellan två vagnar.

Tänk dig hur det kändes som att vara i en centrifug, där huvudet, gång på gång, slogs mot järnbalkarna. Medan man undrar om det verkligen ska ta så lång tid att dö. Även om det är en smärtsam och vidrig fråga ville jag veta hur min son hade känt sig. Jag ville veta hur det kändes att bli överkörd av ett tåg, för oftast finns det ingen kvar att fråga.

Jag lade mig på rälsen för att försöka känna känslan!

Det var väl ett slags taskigt hopp om att få känna min sons känslor efter hans död. Jag antar att det kan bli så där konstiga saker, då det är svårt att förstå döden.

Järnväg, järnvägsspår, räls
Jag provade att se dödslängtan från mitt barns perspektiv. Så ja la mig ner på rälsen.

Det var ju det säkraste sättet att dö.

Min älskade yngsta son, Jesper, hade googlat.

Och jag vet inte riktigt när tanken föddes.

Jag funderar ibland på när vi blev fast på Helsingborgs station i ca  8 timmar, om det var då tanken föddes första gången.

Lite senare fick vi veta att en man blivit överkörd och dödad av tåget.

Det var anledningen till förseningen.

Lokföraren drabbades av chock och det tog ca 8 timmar att hitta en ny lokförare utan omedelbara trauman. Det var mitt i natten. Så småningom kom det ett tåg som ersättning. Det tog oss till Nässjö.  Från Nässjö fick vi ta taxi till Eksjö. Det går inga krösatåg mitt i natten.

Det är svårt att leva sida vid sida med sitt eget barn, vars högsta önskan är att dö.

Jesper hade diagnosen kroniska suicidtankar, men samtidigt hade han en vilja att leva och komma ifrån det som varit. Jesper var en kämpe, en rebell och en krigare. Vi krigade sida vid sida och det fanns stunder då jag trodde vi skulle vinna, men som de flesta vet var det demonen som vann.

OBS!

Om du eller någon du känner har tankar på suicid, kontakta genast vården. Är det akut ringer du 112.

Självmordslinjen dygnet runt på telefon 901 01

Jesper
Jesper Åhlin

 

Internationell overdose awareness day inträffar den 31 augusti.

Internationell overdose awareness day inträffar den 31 augusti.

Detta inlägg innehåller annonslänkar från Nextory ljudböcker

Budskapet sprids hela augusti.

Och här ovan ses mitt bidrag för de som gick ifrån oss alldeles för tidigt.  Det är inte så mycket man kan göra, utöver att fortsätta väcka uppmärksamhet för de som fallit offer för lagar som bara gjort allting mycket sämre. Själv var jag ung under 70-talet. Då var narkotikalagen (för den som orkar läsa 47 sidor),lite annorlunda.

Min avsikt är inte att påverka eller uppmuntra någon att använda narkotikaklassade preparat.

Min enda avsikt med att aldrig sluta skriva om mina döda barn är att försöka rädda nästa.

Ovanstående länk leder till min vän Tina, vars sons öde är mycket likt Jesper och Antons. Tillägger att det kallas “livsöde” men att jag inte tror på något öde.

Jag tror på val. Och det här med “val” ska jag utveckla någon annan dag.

Lila kors hedrar offer för överdoser
Lila kors hedrar offer för överdoser

Det finns de som säger att jag ältar

Men de har fel! Faktum är att jag har återfötts och har börjat hitta mig själv som jag sökt efter så länge. Mig själv som fick falla åt sidan för 36 år sedan då jag vigde mitt liv åt att ta hand om mina älskade barn.

Dumma ord:

Älta, gå vidare, släppa taget, de har fått frid, de lider inte mer och liknande ord som är tänkta att hjälpa eller vara till tröst. Men det är bara det att vi m å s t e få sörja att vi har blivit amputerade. Som jag förut skrivit om. Men det hjälper inte hur mycket jag skriver om det. Det kommer alltid nya personer som ska hjälpa mig (oss), jag och mina olyckssystrar/bröder. Jag har tidigare skrivit om det här

Vi är fortfarande rörande lika i vårt tänkande,

Jag förlåter Er andra och söker tröst hos mina systrar. Vi vet att det inte finns några ord till tröst. De flesta av oss försöker kanske stå ut med de “uppmuntrande” orden. Försöker förstå att Ni inte förstår och att ni försöker att mena väl. Men just därför behöver jag skriva. Eller bland annat därför behöver jag skriva. Kanske någon läser. Vem vet.

Min blogg kan vara kraftigt kaotisk

Jag har otroligt många intressen och nästan lika många engagemang. Jag vill berätta om allt. Jag vill skriva om allt och förmedla stöd och tröst i allt det onda. Jag kom hit till blogbiz för att skriva om andlighet och det spirituella, men mitt hjärta väljer vad som ska skrivas. Eller kanske något annat osynligt. Men det andliga är fortfarande en stor del av den jag är. Det har jag med mig sedan jag var ett litet barn.

Hjälp oss gärna sprida budskapet;

det är inte så spritt i Sverige ännu. Men självklart ska dessa offrade själar också ha en dag, en färg och bli ihågkomna för den de var. Inte för sjukdomen som drabbade dem.

Några av dem kan man se på denna tragiska, men viktiga sida

Läs gärna Jespers bok!  

Eller min egen om hur de senaste tio åren har påverkat mig (prosa)

 

Alla ska kunna gå in en butik och köpa fina kläder

Alla ska kunna gå in en butik och köpa fina kläder

Det finns sådant som man alltför sällan funderar på.

Jag har kollat på Mikaelas kollektion av specialanpassade kläder. Jag vill gärna sprida och stötta idéer som dessa. Det är så viktigt att vi alla räknas in och att vi aldrig glömmer bort varandra och våra olikheter och livsöden.

Att beställa kläder från Mikaelas butik är busenkelt!

Du kan kolla själv på den här sidan Wheelwear

Mikaelas make har en medfödd skada i ryggen och “vanliga” kläder får så klart inte den rätta passformen. Och Kristoffer är självklart inte ensam om detta.

Du kan läsa om Mikaela och Kristoffer här. 

Mikaela och Kristoffer
Mikaela och Kristoffer

Passar på och lägger in en liten bild också! (tillstånd att använda bild)

Anpassade kläder för rullstolsburna
Anpassade kläder för rullstolsburna

Följ gärna Mikaelas blogg för mer information!

 

 

Efter döden – sorgbearbetning

Efter döden – sorgbearbetning

Inlägget innehåller annonslänkar från PFC   som jag rekommenderar till alla.

Sorgbearbetning

Egentligen faller detta inte in under begreppet “sorgbearbetning” så som det lärs ut av personerna bakom boken med samma namn. Boken kom till när den ena författaren förlorade sitt barn och går ut på att skriva brev till den döde, där man får bearbeta känslor av skuld och det som aldrig blev sagt. Jag har inte läst hela boken, men köpte den långt innan mina barn dog för att bättre kunna hantera mina kunder på de olika spålinjer jag jobbat på. Här skulle jag kunna länkat till en vettig spålinje, tyvärr känner jag bara till min egen och det är ingen telefonlinje, utan mer en sida som ger kort vägledning och om någon vänlig själ vill ge en donation för min tid. Min utbildning har kostat mycket pengar och mycket energi, men allt har skett av fri vilja. Nu som sjukpensionär känner jag att jag vill ge en del gratis

Certifierad pro tarotläsare
Certifierad pro tarotläsare

Men är som sagt tacksam för donationer om någon skulle tycka att mina läsningar har något att ge.

Allt efter din förmåga. Eller inget.

Som sagt finns det många olika sätt att bearbeta sin sorg. Men att stänga in den och låtsas att inget har hänt, är inget jag tänker rekommendera.

Det jag upplevt som mest trösterikt är speciellt allt skapande. Att sitta stilla och måla sina känslor, att dansa loss i befriande dans, att samla sig med olika yogatekniker

Jag har gjort en lista!

Om du har frågor kring mina förslag, hör av dig! Jag hjälper så gärna med det jag kan!

Internationelloverdoseawarenessday

inträffar den 31 augusti med start och förberedelse hela augusti.

Mer information kommer förhoppningsvis. Jag vet inte dag för dag hur jag kommer att må, eller vad jag kommer att orka.

Jespers födelsedag
Jespers födelsedag och international overdose awareness day

Gå gärna med i min facebook grupp, om du håller med mig.

Please help us, join us, thank you from the bottom of my heart for your support!
For my two sons in heaven !
Thank you for your support !
Means gold to me.
And for all the others #räddanästa
Also a place for me, friends and relatives to share beautiful memories of two beautiful young men, who left way to early. <3
Till minnet av Anton och Jesper samt alla deras olycksbröder och systrar.
Vi får aldrig glömma alla dessa ungdomar som offrat sina liv till följd av stora fel i vården av sin dödliga sjukdom.
En grupp som riktar stark kritik mot ett system som säger att vissa sjuka och döende människor ska vara på sjukhus, och andra sjuka och döende människor ska straffas, fängslas, tvångsvårdas. Trots att det finns mediciner har de sjuka inte någon självklar rätt till dessa. Först måste de förnedras, kroppsundersökas, lämna blod- och eller urinprover. I skolan lärde vi oss att vår kropp tillhör oss och ingen annan. Ingen får röra vår kropp utan vårt medgivande.
Observera att denna grupp är för #avkriminalisering av eget innehav. Denna grupp har inte tagit ställning till #legalisering av alla droger.
Oavsett vad man har för åsikter, kan det här vara en grupp till hjälp och stöd. I gruppen kan man se hur oskyldiga lyckliga barn dras in i #beroendesjukdom på olika sätt.
Och hur man kan försöka hjälpa
Idag vill jag leva (Jespers ord när han kände sig vara på rätt medicinering)

När de vilda gässen flyger

När de vilda gässen flyger

Detta inlägg innehåller annonser från Nextory

Då är det höst!

De flyger även på våren.

Då är det vår.

Jag såg gässen häromdagen. De var inte så många, tillräckligt många för att bilda sin v-formation som är typisk för gäss och svanar.

Då minns jag, en gång för längesedan, det måste ha varit vår. Min make och jag sov på balkongen. Det var antagligen en varm och tidig vår. Och gässen kom flygandes över sjön och inte gick det sova till det ljudet.

Jag skriver “min make”, men det var innan vi gifte oss i Charlottenborgskyrkan i Motala 1989.

Vår kärlek var skimrande och vacker, så speciell och liknade inget annat. Jag tror jag fann min själsfrände.

Om man bara fått fortsätta leva här och nu och slippa allt man inte ville ha varit med om.

Våra barns död

Det hade vi aldrig kunnat föreställa oss på den vackra, skimrande tiden.

Jag tror fortfarande att vi är själsfränder han och jag. Han är min man. Han är mina barns far.

Att förlåta och gå vidare är svårt ibland.

Jag har försökt att förlåta.

Vi har ett barn kvar tillsammans. Ett så efterlängtat och älskat barn, vårt första tillsammans.

Idag fick jag inspiration från de vilda gässen.

Jag tänkte på att den andra augusti fyller vår son Jesper år.

Hans kalas har flyttats till himlen. Där har det varit sedan den 5 december 2017. De senaste åren har vi försökt samlas vid graven som han delar med sin bror, Anton, som dog ca fem veckor senare. Jag har berättat om det tidigare i bloggen och det kan den som önskar läsa om här.

Den 31 juli fyller min äldsta son år. Det skiljer bara två dagar mellan kalasen. Men egentligen vill ingen ha något kalas längre, precis som vi inte längre firar jul , har skrivit om det också, om nu någon skulle vara intresserad av hur det är att försöka fira jul efter allt som hänt.

Här kan du hitta Jespers bok samt Katarina Morfina:

Nextory

Grav
Grav, vila i frid Jesper och Anton

 

Hur svårt att förstå?

Concerta = amfetamin

Min son, Jesper, fick utskrivet Concerta av sin läkare på barnpsykiatrin. Det var en medicin han frågade efter. Det var då när han gick hos psykologen på BUP, psykologen som var alldeles för ung, utbildad, men oerfaren.

Narkotikaklassade mediciner

Att få utskrivet Concerta, Ritalin eller Elvanse är nog ganska svårt om man inte är ett litet barn. Om man inte redan lärt sig hur man hanterar dessa mediciner. Det vill säga att man krossar dem, suger upp dem i en spruta och injicerar dem. Eller snortar (intag via näsan som kokain ungefär).

Som mamma är man helt blåst oftast. Jag som mamma visste allt om droger. Trodde jag. Jag måste samtala med barnläkaren en gång i veckan minst, har jag för mig. Och min son måste gå och väga sig och mäta blodtrycket rätt så ofta. Minns inte nu, men ofta.

Jag följde min son under sommarlovet till skolsköterskan som var i tjänst. Barnen får sommarlov, men inte resten av personalen. De får jobba och ta igen det som blivit gammalt och tillfälligt lagt på hyllan.  Jesper ville bara att allt skulle bli som förut. Han sa det: “Snälla, kan inte allt bara bli som vanligt igen”. Men det kunde det inte. För Jesper hade fått LVU (lagen om vård av unga), det betyder att det är staten som vårdar och ansvarar för våra barns liv och hälsa.

Jesper somnade

Ja, Jesper somnade på britsen. Han skulle ligga och vila för att normalisera blodtrycket. Han somnade. Han hade rullat upp ärmen på höger arm. Och där såg jag en strimma blod rinna nedför underarmen. Ett litet hål i en ven, vad fan händer här?

Skolsköterskan kom. Hon fäste en blodtrycksmätare runt Jespers arm. Han sov. En strimma av blod sipprade långsamt nedför hans högra underarm. Min son hade tagit sin jungfru-sil. Så tror jag att det var, när jag nu tänker efter. Men inte ens inför detta faktum kunde jag ta in och förstå att min lille hade injicerat narkotika i sin lilla arm. Den lilla arm som jag hade lovat att ingen skulle få skada någonsin. När han var ny, ren och vacker och trodde att den onda världen var god.Jag förstod kanske, men jag var inte i det skick att jag kunde ta in sanningen.

Till startsidan