Idag har jag skrivit till herr/fru överförmyndare

Idag har jag skrivit till herr/fru överförmyndare

Alla namn bör vara strukna, men om jag missat något, må det vara hänt. Vi är ändå båda två rebeller med stark egen vilja för vad som är rätt och fel

2021-05-03

Till:

Överförmyndaren

Bakgrund:

Hej, mitt namn är Mona Dahlgren. Under ca tio år hade jag förtroendet att vara god man åt min son Anton Utsi Åhlin 1991-09-12 – 2018-01-12.  Det var när mina pojkar blev sjuka i beroendesjukdom som jag tappade greppet. Helt och hållet öppet, överlämnar jag detta brev, som jag spridit över sociala medier och som jag hoppas kan hjälpa mig till min rätt att hålla en fortsatt nära kontakt med en av mina vänner, även efter svår sjukdom drabbat min vän.

Därmed spårade min ekonomi ur och många räkningar gick till kronofogden.

Vår familjeterapeut som vi fått fick ta hela min situation i sina händer. Jag kunde inte ens tala normalt. Och inte sluta gråta. Jag bröt ihop och jag är numer sjukskriven för fördröjd stressreaktion och lever ett mycket torftigt liv, men kämpar ändå.

Minus 7000 kr i inkomst

Min inkomst på deklarationen är minus 7000 kr. Hur kan det bli så? tänkte jag. Men så insåg jag att jag, trots att jag endast har försörjningsstöd, tagit av detta och försökt betala av mina skulder. Jag börjar nu inse att man kanske inte kan leva på minus 7000 kr, när man samtidigt blir utdömd som olämplig att hantera andras ekonomiska situation på grund av dessa växande skulder.

Från 8000 kr till 30000 kr så mycket kan din skuld växa om du blir sjuk i Sverige på 2000-talet

Under tio år steg en skuld från 8000 kr till 30000 kr. I min situation behöver man stöd från sin omgivning. Jag vet hur det är att leva i välstånd och jag vet hur det är att leva i svår fattigdom. Trots detta frågade de mig i Eksjö om jag efter Antons död kunde tänka mig att ta fler uppdrag som god man. Jag valde då att tänka över det då jag var i svår sorg då båda mina yngsta söner hastigt gick bort med fem veckors mellanrum.

Den 5 december 2017 dog min yngsta son Jesper

Han var  endast 24 år gammal.

Ber till Gud om barmhärtighet vid sönernas grav

Den dagen valde en av mina vänner sedan 16 år tillbaka att komma hem till mig och hjälpa mig. Den personen heter xxxxxx . I nästan tre år stöttade personen i  fråga mig.  Personen var med på båda pojkarnas begravning och vi levde i stort sett tillsammans. Ibland hos mig, ibland hos honom. Det strulade ibland för xxxxx har ju sin bakgrund och jag var och är i svår sorg. xxxxx hjälpte mig med våra två hundar.

Jag orkade inte

Jag hade svårt att ta hand om dem, även om min son Carl hade hand om den ena helt och hållet. Den ena stora hunden ramlade och fick en korsband-skada. Hon kunde inte gå i trapporna. xxxxx bar henne upp- och nerför två trappor. Så klart vi kom nära varandra i allt detta. 2019 gick även min mor bort i sviterna av dubbelsidig inflammatorisk bröstcancer. Jag följde henne till och från behandlingarna tills jag insåg att hon var ett forskningsobjekt som verkligen inte ville åka till Ryhov. Hon kunde inte ens ta på sig skorna. Fötterna var så svullna.

 xxxxx hade fått en hjärnblödning.

I slutet av förra året (2020) tappade jag bort xxxxx. Hen hade varit hos en kompis och där hade hen fått en hjärnblödning. Jag försökte ringa sjukhusen gång på gång, men ingen ville släppa fram mig. All information gick via en kvinna som xxxxx har varit gift med och som han har ett barn tillsammans med. Det var ok för mig att få information den vägen.

Nu hade xxxxx vaknat

En dag ringde hon och berättade att nu hade xxxxx vaknat och det första jag gjorde var att ringa till vårdhemmet, där hen uppgavs befinna sig . Så glad att äntligen få se xxxxx vid liv igen. Jag vill gärna poängtera att även om vår vänskap var djup passade vi inte ihop som ett par. Men hen var vännen som höll om mig när polisen och prästen varit här och berättat att min son var död. Jesper var död. Han blev 24 år.

Jag har fått prata med xxxxx

Alla har varit så tillmötesgående. Jag har fått prata med hen i avdelningens telefon då hen inte kunde hantera sin egen. Jag var och hälsade på hen på  vårdhemmet,  och hen sa att hen skulle få god man och att hen ville att jag skulle vara det åt hen. Hen ställde upp för mig .så jag sa att, jag ställer upp för din skull.

Även om jag egentligen inte orkar så hade jag gjort det för hen.

Jag har kunskap och erfarenhet. Överförmyndaren bedömde dock att jag, på grund av, min ekonomiska situation inte dög att hjälpa xxxxx när hen ville det. Det var ok med mig, inte med hen. Och inte heller med hens familj som har en bakgrund av missbruk och kriminalitet. Nämligen xxxxx och xxxxx. Hens egen son tog avstånd.

Det var inte lugnt att bli utdömd

Det var, som sagt lugnt för mig att slippa vara god man. Men det var inte lugnt att bli utdömd på grund av det som hänt mig.

Har blivit ”dumförklarad”

Och xxxxx har inte fått information om att hen ska betala till gode mannen och inte heller information om sina egna rättigheter. Den som tagit på sig  uppdraget har inte informerat xxxxx om vilka rättigheter hen har. Hen kan till exempel välja bort kostnaden för god man och skriva fullmakter istället. Jag har pratat med xxxxx. Hen har blivit ”dumförklarad” och tror på det också.

Hen är inte dum, hen är den hen var, men kan för närvarande inte resa sig själv ur rullstolen. Detta är en tragedi då det är den andra hjärnblödningen som drabbar hen. Det går att prata med hen som förut och förklara hans rättigheter. Hen glömmer snabbt. Närminnet finns endast på skrivna lappar.

Blev nekad att ringa, mot xxxxx vilja

Frågan:

xxxxx har fått egen telefon. Hen har fått den av sin gode man, När jag ringde till vården för att prata med xxx säger de att jag ska ringa till hens egen telefon, men jag har inte numret. När jag hälsade på xxxxx senast hade hen träffat sin gode man och bett densamme lämna numret till mig. Detta förnekar nu den gode mannen och uttrycker på ett mer eller mindre aggressivt sätt att endast  xxxxxx och xxxxxxx (hens mamma), ska ha kontakt med honom. Slänger på luren i örat på mig och förnekar samtidigt att xxxxx bett honom att lämna numret till mig. Den gode mannen beter sig otrevligt och jag blir ledsen och sårad. Hur kan jag hitta xxxxs gode man och ringa till honom om inte xxxxx själv bett mig om det?

Jag ringer och stör p.g.a blivit motarbetad av gode man

Jag ringer och stör vårdens personal flera gånger under kvällen, vilket känns jobbigt, då jag vet under vilken stress de jobbar. Jag ber dem gå in till xxxxx och hjälpa hen att ringa mitt nummer så jag får prata med hen. Xxxxx vidhåller att hen bett gode man lämna sitt nummer till mig. xxxx vill ha kontakt med sina närmaste vänner. Den gode mannen jobbar för sin klients intressen och ska lämna numret till de som xxxxx vill prata med. Uppmärksamma huvudmannens behov av sociala kontakter, är något som ingår i gode mans uppdrag. Det är svårt för personalen att lämna ifrån sig avdelningens telefon då det är en larmtelefon.

Personalen har varit oerhört förstående och hjälpsamma.

Men som att god man slänga på luren när en av xxxxx närmaste vänner ringer och frågar efter numret är under all kritik. Samt att förneka på ett aggressivt sätt att xxxxx bett gode mannen att lämna numret till hens vänner.

Personalen var hjälpsam. De hjälpte xxxxx att ringa upp mig sedan jag lämnat mitt nummer till dem.

Otroligt ovänlig

Efter allt detta ringde jag återigen upp xxxxx gode man och ville berätta att xxxxx vill ha kontakt med sina vänner, inklusive mig.

Jag upplevde återigen personen otroligt ovänlig vid konfrontation. Samtalet avslutades med att gode man sa att om jag ringer upp xxxxx så får jag numret. Hur ska jag kunna ringa ett nummer som inte lämnas ut? Jag berättade att jag överväger att anmäla gode mannen och får avvisande svar och hen säger samtidigt att hen har vittnen. Vittnen till vad hann jag inte fråga förrän jag åter fick luren i örat.

Om den gode mannen i fråga är något mer än god man, till exempel förvaltare, så har ju personen rätt att förhindra xxxxx att utföra vissa saker. Men när jag var god man åt min son stod det att jag skulle tillvarata min sons intressen och inte förvägra honom kontakt med sina vänner.

En kontakt med mig borde sålunda uppmuntras, istället för att försvåras

Vill också påpeka i sammanhanget att jag själv förmodligen är den enda drogfria personen i xxxxx närmaste krets. En kontakt med mig borde sålunda uppmuntras, istället för att försvåras. Är det inte xxxxx som är huvudman? Hur väljer ni era gode män?  Väljer ni de som vill tjäna pengar på andras olycka, eller väljer ni någon med empati?  Enligt xxxxx själv har den utvalda gode mannen haft många huvudmän under åren. Hur kan ni tillåta att en gode man bestämmer över sin huvudman. Som tidigare sagts ska väl en god man tillvarata sin huvudmans intressen?

Kan ni förstå hur sårad jag känner mig när den person som först befann sig vid min sida vid mitt yngsta barns död, förnekas kontakt av en god man? Hjälp mig förstå detta!  Och hur jag kan anmäla kränkningen av min person?

Jag kan förstå att ni har ont om gode män, då inte många vill ta ett så pass oavlönat arbete. Men någon måtta får det väl vara på allt eller hur?

Såvitt jag vet har xxxxx inte blivit omyndigförklarad. Möjligheten att omyndigförklara någon försvann tydligen 1989. Om det skulle vara på det viset, tycker jag att den gode mannen ska sluta kalla sig själv gode man, enligt nedan:

“Den gode mannen har ingen bestämmanderätt över huvudmannen

Allt som den gode mannen gör för huvudmannens räkning måste ske med dennes samtycke om huvudmannen förstår vad saken innebär. Det innebär att huvudmannen har kvar sin rättshandlingsförmåga och har full rätt att bestämma över sina egna angelägenheter och sin egendom.”

Att sörja för sin huvudmans personliga intressen ingår som en av tre i uppdragets hörnstenar:

Mvh Mona Dahlgren 0702925485

Serverat på Nobelfesten

Marsvin som söker nya hem.

Marsvin som söker nya hem.

Medlem i SMF

Alla marsvin, även korsningar kan nu registreras i Svenska marsvinsföreningen, vid önskemål!

De här små marsvinen finns nu för omplacering. I de fall jag lägger ut andras marsvin skriver jag var marsvinet finns (under bilden). All kontakt går via mig, Mona 🙂

Hona Pet, född 30 mars 21
Hona Pet, född 30 mars 21

Hane Sheltie, finns i Hjortsberga
Hane Sheltie, finns i Hjortsberga
Hane Sheltie, finns i Hjortsberga
Hane Sheltie, finns i Hjortsberga
Hane, född april 21
Hane, född april 21, nonself PE golden
Crested hane, född 6/2 2
Crested hane, född 6/2 21, finns i Hjortsberga
Nonself hane, född 6/2 2
Nonself hane, född 6/2 21. finns i Hjortsberga

Jag ska försöka bli bättre på att hålla kullsidan uppdaterad. Hoppas ni hittar hit efter flytten till blogbiz! Det blir lite mer lätthanterligt för mig att samla saker och ting på samma plats.

Mer information om att skaffa marsvin kommer, allt eftersom.

Begagnade burar finns att köpa.

Välkommen med funderingar till mig, Mona.

Solvindens marsvin, Grisstian på Instagram

www.solvindens.se

Själars möte, hur vet man?

Själsmöten

Jag tänker på någon väldigt speciell som jag har saknat i hela mitt liv, men som det aldrig har fungerat med. Det känns som om vi är alltför lika för att fungera ihop. Som de där hundmagneterna som ser likadana ut, men stöter bort varandra.

Själsfränder

Jag tror att det finns själsgrupper och att vi inte har endast e n själsfrände eller twinflame. Jag tror att vi känner igen varandra direkt. Men ofta är det extra komplicerat att försöka jobba på en sådan relation. Vänskap tenderar att tippa över åt förälskelse och passion. Ibland bara för ena parten, medan den andra känner sig nöjd med vänskap och närhet. Där skär det sig ofta.

Det finns bara e n person som för mig är den definitiva själen jag behöver jobba tillsammans med. Jag upplever att det finns flera och att jag har olika känslor och reaktioner när jag umgås med dem. Också förhoppningar och förväntningar kan kännas klart olika. Annorlunda.

Jag vet nu att jag hittade min närmaste själsfrände i mycket unga år. Eller jag visste det redan då. Men jag var för ung. Och gudarna ska veta att många vatten har hunnit rinna under broarna under dessa snart 50 år. Och att vi har kämpat för att försöka befinna oss i varandras närhet. På något vis och genom alla erfarenheter och våra liv som blev så olika.

Själsfränder

Att dö är en del av livet

Ibland kan man tycka att livet borde börjat från andra hållet. Men det är bara för att man inte ser hela livscykeln. Att dö är en del av livet och en del av framtiden. Det var när jag tänkte på allt detta häromdagen som jag blev lite poetisk och skrev ner följande i tredje person:

Livsdrömmar

Det börjar kännas riktigt längesedan, Insikten smyger sig på dem. De har passerats livets mitt. Drömmarna de hade haft i ungdomen, vart tog de vägen? Är ungdomen en dröm utan chans att bli verklig? Eller är det bara vissa av dem som, med en nostalgisk och uppgiven smärta andas sina tunga suckar?

Eller fanns det människor därutanför bubblan som har levt sina drömmar? Undrar om drömmarna var desamma hela livet, eller anpassades de efter någon annan, slipades mot livets törnbelagda stigar, föll bort vid allt ansvar för familj, arbete, ekonomi och försörjningsplikter?

Varför undrar de?

Hur ska någon kunna veta, varför ställer de sig frågan och har de alls med det hela att göra? Spelar någonting av detta någon roll? Varför undrar de? Om allting bara var drömmar, då kanske vissa av oss hade vackrare och mer kreativa drömmar och vissa kanske drömde om fina bilar och miljoner på banken. Medan allt vi ville bara var att få stanna i vår trygga bubbla med våra egna privata tankar, funderingar och drömmar.

Att passa in i systemet

Men så fick det inte gå till. Alla måste vara lika och passa in i det socialistiska systemet, det som nu för längesedan fallit. Drömmarna om att jämna ut klasskillnaderna i samhället. Visionen och utopin om att de alla var som tabula rasa, ett oskrivet blad, bland alla andra. Ett blad som skulle skrivas av andra än oss själva. Det talades om fri uppfostran och om att brända barn skyr elden.

Vi blev lämnade helt nya i livet med en klassfröken och en nyckel i ett snöre kring halsen. Våra mödrar som med- eller motvilligt behövde ”förverkliga sig själva”. På gott och ont.

Skokartong med samma skonummer

Beroende på de gener de trotsiga begåvats med, gener som kunde göra det lätt att omvandla tabula rasa till ett vackert och punktligt utstakat mönster. Eller livsschema. Medan vissa gener aldrig gick att tämja. Barnen som vägrade placeras i en sko-ask med nummer 34, barnen som protesterade, suddade, skrev om och rev sönder. Rebellerna, värstingarna, skolkarna … de som tidigt fick sitt stigma stämplat i pannan – “du kommer aldrig bli något”.

Men hur det var så hittade de varandra i sina kaosbubblor. De kände igen varandra. Och en del som de aldrig ens träffat förut kändes som en vän sedan flera år tillbaka.

Vart tog de vägen sen?

Vad hände med vännerna och de som kändes som själsfränder? Livet tycktes ha haft andra planer än de själva.

Vissa glömdes aldrig bort. Vissa satte sina spår i själ och hjärta, på ett sätt som varit svårt att glömma. Ja, må de leva uti hundrade år! Och så länge de levde mindes de varandra. Och hade insikten om att detta liv inte var rätt tid att lösa upp knutarna från de förra liven. Det krävdes flera liv.

Men så somnade de stilla in med facit i hand och en övertygelse om att någon gång ska vi ses igen.

 

När Jesper slutade andas i mina armar

Det finns inget vackert i döendet,

inte i d e t döendet. Då när det inte är meningen att man ska dö. Döden är en del av livet och inget man normalt sett ska skrämmas av.

Men när man dör för att man skadat sig själv och inte förstått konsekvenserna av den skadan man åsamkat sig själv. Om man är gammal och har levt ett långt liv ser döendet annorlunda ut. Jag har upplevt båda sätten. Det är stor skillnad på att somna in efter ett långt liv. Kroppen är trött och sliten, själen befrias. Men är man ung och har skadat sig själv ser det ofta annorlunda ut. Åtminstone i de fall jag själv har upplevt.  Jag skrev för någon vecka sedan om detta i bloggen, men tappade bort texten och kunde inte återställa den.

Därför lägger jag in en äldre text som jag skrev när Jesper gjort ett av sina suicidförsök och överlevt. Jag skrev i en Facebook-grupp där många skickade healing till Jesper.

Jesper och jag blev intervjuade av Brottscentralen, hör både Jesper och mig! På grund av min hjärntrötthet kan det hända att jag blandar i hop de tre olika suicidförsöken som Jesper hann med under sin 24 år korta livstid.

Det var den 19 oktober 2014

På eftermiddagen den 19 oktober 2014 ringde min pappa till mig och berättade att Jesper är där. Jag lagade precis mat åt mig och Carl, medan Carl skulle gå och hämta Zanna som hade varit hos mina föräldrar hela dagen.

Vår saluki 2000-2009
Vår Saluki 2000-2009

Det lät som om någon höll på att kvävas

När Carl kom tillbaka frågade han om Jesper är hos mormor och morfar och jag sa att – ja, det är han. Och Carl sade att han nästan blev rädd för det var mörkt i rummet och det lät som om någon höll på att kvävas, det var spökligt. Jag frågade om Carl uppfattat om ljudet kom från Jespers näsa eller om det lät mer astmatiskt. Eftersom Jesper har ett pågående drogmissbruk har han ofta varit täppt i näsan. Därav min fråga.

Telefonen ringde.

Min son Carl och jag brukar titta på tv-serier, just nu Rederiet. Så där satt vi när telefonen ringde. Jag brukar faktiskt inte ha ljudet på för det är så tråkigt att bli störd hela tiden. Och tråkigt för Carl när vi inte kan titta färdigt i lugn och ro.

Jesper andas konstigt

Det var pappa som ringde. Han sa att Jesper andas så konstigt och ibland inte alls. Vad ska vi göra? Så jag fick genast rusa dit. Det är inte första gången jag är med om liknande så att säga. Klart de skulle ringt 112 på en gång, men mormor och morfar är snart 90 år. De skulle inte ens behöva vara med om det de just var med om.

Det var livsfara.

När jag kom in i rummet där Jesper “sov” i soffan såg jag på en gång att det var livsfara. Det finns saker runt kring det här, som jag inte tror Jesper skulle uppskatta om andra läser om. Kanske senare att han kan tänka att det kan hjälpa någon annan i liknande situationer.

Självmordstankar 

OBS! Om du som läser detta har liknande tankar, klicka på länken och du får upp en sida med telefonnummer som du kan ringa.

I min verklighet kan inte en person på 21 år bedöma om livet är värdelöst eller inte.

Jesper hade haft en del självmordstankar. I min verklighet kan inte en person på 21 år bedöma om livet är värdelöst eller inte. Samtidigt har Jesper uttryckt en önskan att få leva. Men utan den svåra ångest som han har självmedicinerat för i många år.

Ring sjukhusprästen

Jag kommer aldrig mer att tvivla. Vet inte om jag borde göra en ny tråd, eftersom man kanske inte orkar läsa allt här. Men det här budskapet förtjänar att spridas.  När min son blev svårt sjuk och läkarna förklarade för mig att jag kanske skulle förlora honom – fick jag en så stark känsla av att jag måste hem och skriva det jag skrev i gruppen. Även att läkarna inte ville släppa hem mig eftersom jag var en chockad anhörig. De ville hellre ringa sjukhusprästen eftersom min son var döende.

Healing

Men jag kände denna starka känsla att jag m å s t e be er om kraft. Sedan kan jag berätta att läkarna stod handfallna eftersom min son blev sämre och sämre, blodtrycket sjönk och sjönk vad de än gjorde, inga vanliga mediciner hjälpte, de gav allt och lite till, men temp och blodtryck sjönk.

Det var som ett mirakel hade skett kl 1 på natten.

Detta fick jag veta dagen efter. Sedan igår träffade jag två olika läkare med mycket bekymrad min. De sa att de inte kunde förstå hur det kunde vända. Det var som ett mirakel hade skett kl 1 på natten. De förstod inte hur det kunde hända, inte vilken medicin som hjälpt, de hade gett allt och lite till.

Hjärndöd?

Men min son blev bättre, värdena stabiliserades. Blodtrycket steg, tempen steg, livet kom tillbaka, Blev då informerad om att kroppen kanske lever, men att min son efter allt det här sannolikt hade fått en hjärnskada. Eller kunde vara hjärndöd. En mycket svår information att ta emot, men bara att acceptera sanningen. Nästa mirakel – min son har vaknat upp, lite förvirrad och med minnesluckor, men som genom ett trollslag -helt oskadd. Det är resultatet av er godhet, alla ni som sände det ni kunde, alla underbara ord, tankar, stöttning… jag saknar ord. Och vet inte hur jag ska kunna tacka alla som gett utan att kräva något tillbaka. Men jag hoppas från djupet av denna moders hjärta att resultatet är värt allt ni gjort och gett.

Svea NFO e 09 24

Om lilla Svea

S*Bru Zar Na’s Beverly – Kastrat

Ras: NORSK SKOGKATT (NFO)
Född: 2006-09-11
Kön: Hona
Ems: cremespotted-vit (e 09 24)
Reg Nummer: (SE)SVERAK LO 226731

Till startsidan