Om solvinden.se, online sedan 2013

En berättelse om en butik på väg framåt igen

Jag kommer ihåg att jag skulle fortsätta berätta om det “gröna rummet” och spindel Jäkull.

Teckning av spindel
Min variant av spindel Jäkull

Men jag har inte fått ihop det riktigt ännu, så jag har valt att berätta lite om min butik som jag och min son startade för många år sedan, men som gärna vill komma igen. Efter många tragedier och bara några år kvar till pension, hoppas jag ändå att vi kan växa igen och vara det som kunderna efterfrågat.

Solvinden sedan 2003

Solvinden skapade sin första butik år 2003 i oktober. Vi har idag (2021 april) funnits som butik på Internet i snart 18 år. Solvinden var en av de första och största butikerna i branschen några år efter starten.

Bifogad bild föreställer en skärmdump av en av våra första butikslösningar. 

Butiken stängdes efter ett antal år på grund av långvarig sjukdom inom familjen.

Nya och gamla kunder hälsas varmt välkomna. Referenser finns på Tradera, i form av omdömen under åren.

Vi vill bli bäst igen!

Företaget har dock varit mer eller mindre aktivt under alla åren. Bland annat på Bokbörsen, Facebook, Tradera och Fyndiq. Även som livscoach och liknande tjänster.

Entreprenörsverksamhet.

Nya företagslösningar och plattformer har kommit och gått.

Liknande företag och grossister har också kommit och gått under åren.

Ett fåtal grossister är desamma.

Många småbutiker och grossister försvann under finanskrisen.

Men Solvinden är fortfarande här.

Jobbar nu med denna nya butikslösning och hoppas att det ska bli så bra som möjligt för alla.

Vi har börjat om från början med, bland annat utförsäljning av äldre lager.

Vi vill skapa utrymme för nya produkter, samtidigt som vi ser de äldre som unika och kanske omöjliga att hitta någon annanstans.

Under åren har kunskaperna ökat, liksom livserfarenheterna.

Men inriktningen är densamma.

Den fantastiskt underbara världen av magi!

Samt i viss mån handel med retrovaror.

Referenser från nöjda och även från mindre nöjda kunder finns här:

https://www.tradera.com/profile/feedback/177661/solvinden

 

Vi kom att kalla den för Spindel Jäkull

Vi kom att kalla den för Spindel Jäkull

Min son Jesper som blev en ängel i december 2017, var extremt känslig för energier. Det brukade “spraka” runt omkring honom. Jag kan inte komma på ett bättre ord än just “spraka”. Det hände alltid massor av saker kring honom och hans egen kraft var också enorm, vilket så småningom ledde honom in i det riktiga helvetet.

Var det ett poltergeistfenomen?

Då menar jag inte som om Jesper eller vi andra upplevde någon slags värld inuti tv-apparaten som i filmen som väl de flesta känner till.  Det var mer som en påverkan och en kraft som fick lampor att börja brinna, explodera och förstöra huvudsäkringarna i källaren. Och den märkliga känslan. Och att Jesper inte vågade gå in i köket på nästan en månad efter att allt exploderade när han tände taklampan.

Min pappa var då fortfarande aktiv som elektriker och han tyckte det var lite mysko han också. Det framkom inte riktigt vad det berodde på.

Jag hade börjat fråga runt lite och var inne på fenomenet “poltergeist”, något som passade in på det som hände kring min yngsta son. Och det som även drabbade oss andra familjemedlemmar. Till sist låg alla och sov i vardagsrummet i den mindre lägenhet jag hade då. Det var en trea, där två av pojkarna delade  rum  med varandra.

I deras rum fanns en toalett.

Visst var det bra med en extra toalett i en barnfamilj kan man tycka. Men tyvärr ville ingen använda toaletten. Jag själv kände mest som något odefinierbart obehag och använde heller inte toaletten. Toaletten fanns i anslutning till pojkarnas rum, ungefär som om det lika gärna kunde ha varit en garderob. Så därför sov vi samlade i vardagsrummet, två av barnen på madrasser på golvet, jag i soffan med den tredje. Och min stora son hade flyttat hemifrån för ett bra tag sedan.

Jesper ville gärna ha ett eget rum.

Så när jag fick nys om att en lägenhet i samma hus, men i andra ingången blev ledig, sökte vi och fick byta. Jesper var jätteglad och pojkarna var jätteduktiga att bära ut  alla saker på gården och sedan uppför två trappor. Och här bor vi kvar än idag. Fast flera i familjen inte längre finns kvar. Så bor vi kvar. Och jag vet inte om det är bra eller dåligt.

Första dagarna i nya lägenheten,

hade vi inte bestämt vilket rum som skulle vara vems, det var en stor fyra vi flyttat in i och alla var bara så trötta. Det kändes först som om det var jag själv som skulle flytta in i “det gröna rummet”, men så blev det inte. Det blev Jespers rum. Och han putsade och pysslade och gjorde så fint. Han var en liten pedant, när det kom till kritan. Jesper var då tio år, en smart kille som sysslade mycket med media, gjorde filmer, dansade breakdance och var duktig på det mesta.

Breakdance

Det gröna rummet,

Jag sov där första natten. Irriterande nog gled dörren upp gång på gång. Det vill säga att den öppnade sig så snart jag stängt den. Jag tycker om att kunna stänga om mig när jag ska sova. Jag minns inte hur Jesper löste det hela, men han satte kanske någon pappersbit i dörrspringan som höll kvar dörren på plats. Han bodde där några år, växte upp, började spela bas, tog in sin kompis digitala trumset och det var ett väldans liv och hallå därinne en tid. Tills allting började förändras.

Det börjar bli lite långt och massivt.

Jag vet inte om jag ska fortsätta skriva just nu, då det tynger mig massor samt väcker skuldkänslor hos mig som mamma. En mamma ska skydda sina barn. Varför skrattade jag åt “spindel jäkull”, som Jesper valt att kalla energin för? Jag var ju ändå lite kunnig inom den andliga sfären och borde förstått. Dock sa Jesper ifrån på allvar en dag. Han tänkte inte bo i det rummet. Han och jag måste byta rum, med allt vad det innebar med flytt av datorer och så vidare. Jag tror inte det är färdigt än.

Fortsättning följer,

får jag nog lov att skriva här. Det blir, som sagt, mycket på en gång. Jag har aldrig satt detta på pränt och när jag försökte skriva ner det här i word så raderades min text två gånger vid andra meningen. Men då hade jag precis nämnt Jespers bror. Så det får bli en annan historia. Avslutningsvis kan jag säga om dörren, att jag får sparka på den, om jag vill komma ut från det “gröna rummet” i dagens läge. Fönstret har krossats, det är iskallt, värmen fungerar inte, gardinerna har hängt vid fönstret sedan den dagen Jesper hängde dem där. Och ändå är det bara början på berättelsen.

Så mycket mer skulle komma att hända,

och fortfarande händer det. Ändå har jag renat hela rummet och försökt stänga alla portaler, men det kommer tillbaka. Jesper gav det namnet “spindel Jäkull som bor i garderoben”. Jag har ingen aning, det är ett märkligt namn. Och, som sagt, 2017 avslutade min son sin korta vandring här på Jorden.

 

Att döda ett barn

Rubriken syftar på en novell av Stig Dagerman – att döda ett barn.

Alla som läst den här tror jag har blivit berörda. Ett barn har dött. Många barn dör. Tyvärr.

Jag tänker mig ett barn under sin moders mjölkfyllda barm ibland. Och tänker på hur socialtjänsten i samarbete med läkare, verkligen kan döda någons barn. Och till och med någons själ.

Jag tänker på att jag verkligen inte kan förstå hur man kan stjäla och sedan sälja en mammas barn till någon annan.

Ibland får jag lust att skratta,

men det är för att socialtjänsten säljer andras barn och för att de barnen hör till sin egen familj. Det blir stora problem, förr eller senare. Barnen som stals och såldes till rika barnlösa familjer har faktiskt ett arv. När jag läste sociologi lärde jag mig att halva barnet är föräldrarnas genetiska arv. Och den andra halvan skulle bero på miljö. Jag har dock inte sett någon sammanställd seriös statistik som evidens till miljöns påverkan.

Min privata statistik,

antyder dock att de allra flesta barn som stulits från sina föräldrar har mått dåligt. De har inte fått ett bra liv och skuggorna från det förgångna jagar dem. Vad är det för fel på socialtjänsten? Vad är det för fel i psykiatrin? Vad vill ni uppnå och vem vill ni bota?

Eller ger ni upp mammorna, vars barn ni stulit?

Kanske det ser bra ut tillfälligt i er förbannade, jävla statistik?

V a d är det för samhälle vi lever i? Och vart tog våra mänskliga rättigheter vägen?

Hur är det möjligt att samhället kan nedvärdera andra på det sätt de gör?

V a r är det Sverige som jag minns?

Det land där man hade rättigheter och inte bara skyldigheter. För mina barn blev det för mycket, båda är döda. Och i deras texter och i messenger kan jag se, hur skrämda och stressade de blivit av socialtjänsten. Och så snart man/de/vi inte har samarbetat med dem till 100%, har de straffat oss. Hämnats.

 Varför kan inte en gravid moder få en chans att behålla det barn hon bär, vars föda hon bär, vars blod det är skapat av?

Det finns mamma-barn-hem. Varför får inte alla ta del av den vården?

Jävla förbannade idioter, ursäkta mig, men det här är sjukare än någon anar.  Man har bestämt att en förlossning inte ska ske på naturlig väg, därför att socialtjuvarna måste ha koll på när barnet föds, så de kan stjäla det och sedan sälja det till barnlösa par som tror det är en dans på rosor att ta hand om barn, vars föräldrar är inte är som alla andra önskvärda dårar i detta land.

Ber om ursäkt för alla fula ord,

är dock förbannat upprörd över hur man kan kränka en ung kvinnas rättigheter på detta vis. Tvinga henne att föda med igångsättning för att veta exakt när barnet ska kunna överlämnas till de som valts som rika och passande.

Min sista rubrik, blir inte den jag önskat.

Det blir ingen rubrik alls. Bara en tanke.

 

Kontakt med döda och döende

Kontakt med döda och döende

Min mediala förmåga

Ärligt talat tycker jag att den sidan av min mediala förmåga är lite jobbig.  Vet inte ens om jag borde berätta om den förmågan. Eller ska man kalla det förmåga? Kanske finns något annat som man kan använda som rubrik? Tänker på att det är ganska eländigt att ha de här upplevelserna.

De döda besöker mig

så ofta så jag vet inte om jag bryr mig längre, om det är rätt eller fel. De är välkomna, det finns ingenting som hindrar mig att ha kontakt med de som många har valt att kalla för de döda.

Min mediala förmåga…

den gör mig inte ett dugg lycklig, om någon nu tror det. Tacksamhet är något jag kan känna när mina döda släktingar besöker mig.  Oro är vad jag känner när andra som inte är en del av min familj, min släkt kontaktar mig.

Hur vet man vem som är vem,

egentligen vet jag det.

Men ibland har man haft kontakter med de som inte alltid varit så bra för en själv. Så vad gör man när man upplever kontakt med dessa personer?

De behöver inte nödvändigt vis vara döda,

de kan även vara sjuka,

oftast när jag får en sådan kontakt har sjukdomen drabbat personens hjärna. Så varför och hur får jag den kontakten? Jag vet inte. Jag är själv så förundrad. För det händer så mycket nu med mitt liv.

Jag har levt minst hälften av mitt liv

Men det är här på Jorden. Jag känner att det finns så mycket mer att uppleva. Jag är inte redo att dö än på ett tag. Finns dock ingen rädsla i mig för döden, endast ett hopp om vila och återseende.

Det som förbryllar,

det är de som är sjuka, som jag hör. I drömmar och när jag är vaken. Är det meningen att jag ska göra något? Kan jag hjälpa på något vis? Och hur gör man det utan att tränga sig på?

Jag hoppas nattens funderingar också ska somna,

själv ligger jag kanske vaken och alltför öppen i mina sinnen, för att mota bort någon som tar kontakt via mina guider, eller hur jag ska uttrycka det.

Intuition övningar
Släpp taget

Varför man varken kan, eller bör spå andras framtid.

Varför man varken kan, eller bör spå andras framtid.

Framtid har alltid varit intressant för spåmän/kvinnor. Ofta är det det som ger mest tillbaka i form av fysiska betalningar. En väl utbildad tarotläsare har fått lära sig detta. Allt vi har är här och nu, framtiden är mycket oviss och det förflutna som har varit ska vi lära oss av och sedan lägga bakom oss. Om man arbetar med andra människor utan viss insikt i psykologi är man inne på farliga vägar om man talar om för dem hur deras framtid ser ut. Visst kan man som medium få visioner om man inte stängt ner ordentligt, men den förståndiga eller utbildade guiden, ser till att inte förmedla det som vi ser.

 

Tarotkort Lyckan

 

Tankens kraft.

Tankens kraft är oerhörd. Det har gjorts studier på barn med tumörer, där de i ena gruppen fick visualisera hur ett lejon åt upp tumören. Den andra gruppen fick endast den ordinära behandlingen. Det visade sig då att de barn som fått lära sig hur man visualiserar hade ett snabbare tillfrisknande än den andra gruppen av barn. Det är nu så längesedan jag läste om den studien så jag minns varken hur eller var. Och kan därför inte hänvisa till en källa. Det här är en form av magi. Vi visualiserar (ser för vår inre syn en fantasi), som även kan kallase självuppfyllande profetia. Man tror så mycket på det man ser i sin fantasi att det manifesteras på det fysiska planet. En mycket farlig kraft när man jobbar med vägledning, men också en fantastisk tillgång då man lärt sig, eller insett hur man kan använda den.

Fokusera på det du vill, inte på det du i n t e vill!

En lapp med de orden hade jag tejpat fast vid min arbetsplats en gång i tiden. Det är bra att bli påmind. Och lätt att glömma när tanken maler. Det kan vara du som medium/vägledare/livs coach eller vad du nu har valt att kalla dig för, som möjligen kan påverka frågeställaren så att negativitet och rädslor uppstår. Och det du sagt, händer i framtiden, och du blir kallad för ett suveränt medium som ser framtiden.

Frågan är vem som skulle ha rätt att skapa, eller påverka någon annans framtid.

För min egen del, har jag fått min bästa utbildning hos American Tarot Association. Men bästa delen av den engelskspråkiga tiden var när jag började med en-kortläsningar på Free readings. Då hade jag turen att få den bästa mentor man kan få. Han visste allt om etik och hur man kan omformulera en fråga för att få den att passa till det svar man kunde ge. Han förklarade även att det i vissa stater i USA är det straffbart att spå framtid eller tredje person. Den bästa mentorn heter Serge Pirotte och han är extremt kunnig, rättfram och förstående. Vi har fortfarande kontakt via sociala medium och jag läser hans inlägg.

Framtiden finns inte.

tågbiljett
Tågbiljett

Den 5 december 2017 var en plats tom på tåget som avgick från Norrköping mot Eskilstuna kl 8:00. Min son Jesper, som just börjat ett nytt liv, hittades död den morgonen. Framtiden kom för vissa, men inte för andra och det är så det kan fungera. “Om man vill få gudarna att skratta ska man planera framtiden”, det finns ett uttryck som heter så. Min kloka, vackra mor på andra sidan, använde ofta det uttrycket i små vardagshändelser, oftast sådant man kunde skratta lite åt.

Mamma
Mamma 40-tal, i bakgrunden Happy, mamma och pappas schäferhund

Framtiden kan finnas.

Prekognition betyder: Att minnas framtiden. Men tänker inte gå in på det ämnet idag. Min främsta uppgift som tarotläsare är att min kund ska må bättre när han/hon pratat med mig. Jag är här för att stötta och sprida optimism, trots att, eller kanske även för, den svåra tid jag nyss gått igenom.

Framtiden kan gissas,

utifrån de energier som rör sig runt kring en viss person vid ett visst tillfälle eller en viss situation. Då är det viktigt att ta med till exempel: “under förutsättning att vinden inte plötsligt vänder” och situationen och energierna förblir likartade. Det är då vi som guider kan komma in och visa hur man kan välja att förhålla sig till dessa energier och situationer. Man ger råd och vägledning. Man vill inte ta över någons fria vilja och därmed göra personen mer eller mindre hjälplös.

Spå-linjer via telefontjänster

Jag har jobbat på olika spå-linjer i minst tio år. Det har varit lärorikt och jag har mött många människor. Många möten sker med personer som är riktigt labila och psykiskt sjuka. Vår uppgift är inte att säga emot dem, eller verka bättre än dem. Jag brukar säga att jag endast är en kanal som förmedlar det som förhoppningsvis kan hjälpa till att lugna och balansera frågeställaren. Dessa ringer ofta flera gånger och minns inte vilka de pratat med. Det kan här även vara viktigt med stöd från mentor om du är ny inom tarotkonsten, eller har som uppgift att stötta andra människor. Var en medmänniska! Det är nog det bästa råd jag kan ge till de som jobbar på spå-linjer med telefon.

Jag har just nu långledigt från sådana linjer.

Jag har upplevt det som delvis fel då kunden stressar en att ge så snabba svar som möjligt. Och riktigt så fungerar det inte alltid. Man kan inte bara säga vad som helst. Inte så som jag har lärt mig jobba. Den sortens stress gör mig sjuk och utmattad. I och med att jag vet att de svar jag levererar kan ställa till det om jag har en obalanserad kund i andra änden. Mer om detta en annan gång, idag är ingen bra dag för romaner att bli skrivna av mig. Jag avslutar med att kopiera länken mina egna, samt ATA regler för etik inom spå-yrket.

Etiska regler copyright

Intuition

Intuition

Intuition och onda aningar catering Uppsala

Intuition har många olika benämningar i vardagligt språk – känna på sig, ana oråd och så vidare. Oftast fungerar ens intuition som ett inre varningsspråk. Och jag tror att det kan ha varit ännu viktigare förr i världen, till exempel, tror jag att en grottmänniska, hade en väl tränad intuition och att många fobier också har sina rötter i denna inre varningsklocka, ens intuition. Vid en hotande fara är det helt naturligt att söka skydd. Det kan vara från ett farligt rovdjur, från en jordbävning eller andra naturkatastrofer. Onda aningar togs på allvar och människor sökte skydd när de kände detta, så gjorde även djuren och så gör de även idag.

Hotande faror är alltid skrämmande.

Oftast blir vi idag varnade via olika sociala medier, varnade och informerade. Så vad gör vi? Jo, vi väljer bort våra egna känslor och våra medfödda signaler. Även om det fortfarande finns de som tror på den inre rösten. Själv tänker jag inte lägga några värderingar i vad som är bäst, eller vad som är rätt eller fel. Men ibland känns det som om de sociala medierna pumpar i oss mer än vi orkar bära. Vi blir sjuka och deprimerade av sådant en “grottmänniska” aldrig skulle ha fått reda på, då det inte fanns några medier alls, utöver möjligen den så kallade “djungeltelegrafen”, ett begrepp som lever kvar än idag.

De senaste åren har jag deltagit i flera mediala utvecklingscirklar.

catering uppsala
Beställ god mat från catering Uppsala från kocken och kallskänkan

Inre frid,

Har blivit en av mina förebilder. Men även din kraftplats har hjälpt mig framåt.

Jag har kommit dit för att verkligen träna min egen intuition. Och för att lära mig att inte sortera bort den ur tankeflödet. Min inre röst är den jag hör först och det är den jag har lärt mig lita på. Men fortfarande försöker mitt envetna tankeflöde ta över. Dessutom att mitt ego försöker tänka istället för att våga lite på att det jag känner och ser är det rätta. Jag har även otroligt stor hjälp av tarotkort för att hitta denna egna känsla – att hitta det första jag känner, istället för att grubbla på vad just det kortet kan betyda i en viss situation, eller för en person som rådfrågar mig.

Mantran catering Uppsala god mat till studentfesten

Intuition är även något som per automatik tränas vid den fokus och inre styrka som man kan hitta i  mantran 

Kundalini Yoga

Då tänker jag mest på mina år med bästa Mia och den möjlighet hon gett mig att vara en del av en grupp som tränar yoga på flera olika sätt. Yoga är ingen komplicerad historia egentligen, men det finns otroligt många inriktningar, eller hur jag ska uttrycka mig. Men den som bäst stärker sinnet har jag fått för mig är Kundalini yogan, något jag verkligen behövde för att kunna slappna av och förstå hur man lever här och nu, istället för sen och då. Jag fick även möjligheten att träffa en guru och författare från Los Angeles, ett möte som rörde vid min själ.

catering uppsala
Här kan man beställa god mat från restaurang kocken och kallskänkan i Uppsala.

Intuition kan behöva tränas i dagens upplysta samhälle.

Intuition är idag ingen självklarhet, men när du stannar upp ibland och möter din tanke just här och nu, då är du i din egen inre diamant, där du kan få svar från en samlad universell kunskapsbank. Ja, jag kan skriva hur mycket som helst, när jag vågar förlösa skrivandets magi. Men det är mycket jag behöver göra utöver skrivandet. Så jag ger Er idag en meditation som jag bara älskar och ett kort från orakelkorten “The Power of Surrender”.

 

 

 

Till startsidan