Det finns ett ljus i sorgen

Det finns ett ljus i sorgen

Jag har inte varit så aktiv.

Det beror nog mest på att jag är väldigt noga och att jag införskaffar mig tillåtelse att dela vissa saker som kan vara känsliga för andra.

Olyckssystrar och vissa bröder (bröder verkar välja andra sätt att hantera sin sorg).

Vi är nästan bara mammor som ventilerar öppet i grupper, telefon och in real life-möten.

Den tunga sorgen förde oss samman. Det är sorgen som flätat vårt livsöde i en liknande fläta. Även om jag inte tror på ett öde som är spikat i sten, tror jag på synkronisering. Jag tror på att vissa själar som går och har gått på Jorden har ett uppdrag. Jag vet att det låter “rosa flum” för många. Ändå är det min tro som hjälper och har hjälpt mig genom sorgen. Det vill säga, bokstavligt ”genom” sorgen, eftersom det är denna sorg är av ett speciellt slag.  Ja, hur märkligt är det inte hur vi i vår gemensamma sorg upptäcker varandras vardag. En person, en själ, man inte haft en aning om fram tills de vidriga dagarna som blev våra barns dödsdag.

Det är en sorg som aldrig kan ”gå över”.

Vi kan gå genom den, eller vi kan gå under i den. Men de flesta av oss har sådant kvar i vårt jordeliv som gör att vi väljer att gå vidare när hjärtat vill stanna. Vi lärde oss helt nya ord, som kanske funnits förut, men inte behövts, eller så hade vi inte förstått dem förrän det fasansfulla hände. Vi såg den inte först. Men allt eftersom dagarna gick, för varje slag våra hjärtan slog och för varje andetag som fyllde på syre i våra lungor, började vi förstå ”aldrigheten”.

 

Aldrigheten

… blev med tiden ett begrepp för oss alla. Något som förenade oss och gjorde att många av oss sökte sig till varandra. Vi upplevde att ingen, som inte själv varit precis där, kunde förstå smärtan. Våra barn finns inte mer, men det är svårt att förstå. Jag ser och hör dem varje dag. På min näthinna och i mitt hjärta. Precis som för de flesta andra föräldrar. Det kanske finns de som försöker glömma, som inte orkar prata, som skäms och tar på sig skuld.

Kriget

När polisen knackade på vår dörr brast våra hjärtan. Hela kroppen brast. Den skakade och försökte förstå det här med ”aldrigheten”, ordet vi inte förstått förut. Som mammor och pappor, i denna enda och sista minut, brast också allt vårt hopp. Allt vi kämpat för, vår ”före-sorg”, att förlora sitt levande barn till drogdemonen, känns som en död det också. Någonstans inom sig vet man att det här kommer inte att lösa sig av sig självt. Hur vi än kämpar, skriker och bankar våra pannor blodiga i socialtjänstens vita, kala väggar. Vi hysteriska föräldrar. Vi medborende, svaga individer som inte kan sätta gränser för våra barn. Egentligen skulle allt vara vårt eget fel. Det menar många gånger socialtjänsten.

Det kanske inte är deras fel heller

De följer direktiv från högre ort, så att säga. Tyvärr är socialtjänsten extremt okunniga när det gäller att ta han om barn med ett riskbruk. Oftast har det ju heller inte börjat där. De flesta jag pratat med säger att det börjat redan i skolan. I lågstadiet, stigmatiseringen, utanförskapet, uddaheten, med flera olika begrepp och epitet man kan stämpla dessa sköra barn med. Socialtjänsten med chefer som i öppen intervju säger att det är tillåtet, alltså inte olagligt att inneha heroin för eget bruk. Man kan bara ta sig för pannan i det läget. Ivan som hade heroin för eget bruk är ännu ett barn som kämpat, vars familj har kämpat, som tog en överdos heroin för att få hjälp, har nu sällat sig till den övriga himmelska armén. Ivan som aldrig förut använt heroin behövde göra detta för att få rätt till LARO-programmet. Jag råder verkligen alla att titta på klippet med den inkompetenta biträdande socialchefen.

Ivan

Våra barns blickar.

Vi har alla sett att våra barn har något gemensamt i sin blick. Där finns så mycket sorg, så mycket smärta, rädslor, ångest, som om de redan vet att de kommer att dö. De försöker ta sig ur demonens grepp, men cirkeln är på något sätt sluten när de upptäcker hur det är att verkligen vara utan medicinen.

Jag tror, personligen, inte att så många har använt för skojs skull. Utan för att försöka ta bort och söva smärtan en liten stund. Utan medicinen kommer insikten som en blixt från klarblå himmel. Och de blir medvetna om allt de lovat, allt de skulle, sina skulder, sina svek, hela sitt stora tunga ”misslyckande”, och det gör så ont och ångesten skriker och svettas över hela ditt barn. Och energin i ett rum kan bli så tung att det inte går att vara i närheten utan att även man själv tappar sin styrka. Denna envetna styrka, den sanna krigaren som vägrar ge upp fast framtiden inte finns i sikte. För att man behöver leva en dag i taget. Eller en minut i taget. I detta kaos som uppstår kring användandet.

När värjan brister

Och vår strid så hastigt upphör. Kriget är över. Vi krigade tillsammans för att vinna. Inte för att förlora. Vissa av oss har orkat fortsätta kriga – för oss, för våra barn, för föräldrar som inte orkar kriga. Vi har vant oss vid att leva i ständig stress och så en dag finns inte detta kvar i ens liv och vem är man då? Vi som var föräldrar, vi som var krigare, starka ut i fingertopparna, språkrör för våra barn, vi som sett orättvisorna och den psykiska misshandeln av våra barn. Som naturligtvis, eller för de flesta, är lika älskat som vilket annat barn som helst.

Ptsd

Det är då den fördröjda stressreaktionen (ptsd) slår till. Och anpassningsstörningen då man inte kan hitta sig själv, vem är man nu utan detta som pågått i så många år? Var är min egen person och hur ska framtiden bli? Ska man orka eller ska man bli psykfall? Vad har man kvar i livet nu?

Som sagt så var det ett fruktansvärt öde som förde oss samman. Som gav oss vänner, troligtvis för livet. Människor som fanns därute, helt ovetande om varandra.

Det gör att jag tror på att det alltid finns ett ljus i mörkret.

 

 

 

 

 

 

Tarotkorten och kristendomen

“En trollkona skall du icke låta leva” står det i Andra Moseboken 22:18.

Och det står en massa mer sådant i Bibeln. Bibeln tolkas av vissa troende helt bokstavligt. Andra kristna, troende har en lite mer förlåtande attityd. De kristna ska ju följa Bibeln och inte kontakta andevärlden. Men vad är då den heliga treenigheten? Är det inte andar också? Är inte Gud och Jesus också i andevärlden? Eller var är de? Jag läste i Bibeln att Jesus uppväcktes och reste till sin fader Gud på ett moln.

Det står även i Bibeln att vi inte får tolka tecken

Det är märkligt då mycket och kanske det mesta i den 2000 år gamla Bibeln har baserats på olika tecken och uppenbarelser. Så enligt mitt ringa förmenande är Bibeln inte anpassad till vår moderna tid. Man får höra att man inte ska lyssna till och inte bry sig om det #Gamla testamentet, jag undrar varför?

Jag ville aldrig göra en affär av det här.

Men jag blev anklagad för att ha kontakt med Djävulen, att ha utfört voodoo med mera. Varför det då? Jo, jag använde mig av tarotkort. Ut ur tarotkorten kan demoner hoppa ut, tarotkorten är Djävulens verk, demonerna kan komma in i ens hem och man kan bli besatt. Man kan till och med bli sönderklöst av dessa bilder. Jag tror att vem som helst i dagens moderna samhälle förstår hur vidskepligt och fel detta är.

Bara för att jag tröttnade på alla anklagelser,

ringde jag upp en representant från Pingstkyrkan, Jag spelade in samtalet. Jag frågade om de predikade om att demoner kan hoppa ut från bilder och klösa sönder människor. Vi pratade en stund, något vettigt kom inte från dennes mun. Och det beror på, att som den själv sa: “Jag vet egentligen inte vad tarotkort är, men det är väl aldrig bra att rita av Djävulen”.

Tarotkorten har ingen anknytning till Djävulen,

tarotkorten har blivit föremål för uppmärksamhet, via filmer och liknande, självklart via skräckfilmer. De har jämförts med Ouijaboard och andra liknande föremål som skapats av människor och inte någon djävul.

Visste ni om att tarotkorten användes av psykologer som Jung och Freud?

Den psykologiska inriktningen är inte värre än att tolka vilken bild som helst egentligen. Tarot är dock som ett system där man kan välja inriktning. För mig har de inget med andevärlden att göra. Därför spår jag heller inte framtid och inte heller läser jag någon annans tankar via korten.

Därav anser jag mig befriad från varje anklagelse som nämns i Bibeln

där de menar att man använder korten för divination och kontakt med de döda. Jag har lärt mig Tarot från grunden. Det är som ett spel eller en lek. Ja, du har så klart aldrig spelat kort och erfarit att något kort är mer värt än något annat?

Speldjävulen

den har inget som helst att göra med mitt arbete med tarotkorten. Ur mina tarotkort kommer endast godhet och inget kort är negativt. Man kan aldrig förlora i tarotspelet. Vad än du någonsin får höra, fortsätt på din väg. Du är gudomlig och god om du använder dessa bilder för att stötta och servera positivism till dina klienter. Jag försökte ett tag att svara på frågor som handlade om framtid, eller om andras känslor. Och jag fick betalt för det.

Jag valde bort det

Inte för att kristendomen uppmanat mig, inte för att vissa så kallade vänner fördömde mig, inte för att jag kände mig utsatt i den kristna kyrkan, utan för att det kändes fel i mitt hjärta. Framtiden är inte spikad i sten. Och det är fel att läsa andras tankar. Så mycket kan gå fel.

Jag höll på med detta så länge

och ingen anar vad som dök upp på färden. Människor som lider och har lidit på olika sätt.

Och jag tänker att de spå-damer/gubbar som tjänar pengar på detta, har kanske varken utbildning eller tillgång till etiska regler. De fantiserar ihop en historia. De tolkar korten via sin intuition och sätter griller i människors hjärnor. Framtiden finns inte, tro mig. Och tarotkorten är bara bilder om du tolkar dem intuitivt. Det kan du göra med alla bilder, men kalla det inte Tarot. Ta en annan bild, testa OH-kort. Skriv en ny fantasi, en ny saga.

Så fortsätter jag på samma väg som CG Jung med hans psykologiska och terapeutiska teorier om symboler och arketyper.

Senast idag hade jag en betalande kund,

som inte kunde acceptera eller förstå mina riktlinjer inom Tarot. Även att jag presenterat mina etiska regler innan betalning. Jag vet inte hur vi ska kunna ändra på det här och visa andra människor att framtiden bara kan gissas. Stort tack för eventuell respons på detta. Vet att jag inte fått med allt, men blev uppmanad av andevärlden att förmedla detta. De var så påträngande att jag bara måste få det ur mig. Även om jag önskar att allt hade varit perfekt och så förfärligt anpassat så jag eventuellt hade kunnat tjäna pengar på inlägget. Men jag är inte på det sättet. Jag klarar mig eftersom Gud hjälper mig.

Trots mina Tarotkort.

 

 

Till startsidan