Vill du synas här? Kontakta info@blogbiz.se

Avkriminalisera cannabis

Varför vi omgående behöver avkriminalisera eget bruk av olika substanser, inte minst cannabis.

Presenterar nedan vissa anledningar, dock finns beklagligtvis många, många fler.

Jag citerar Dr Gobar Maté: Addiction starts in pain and ends in pain.

Det spelar ingen roll om vissa säger att deras anhöriga, vänner och så vidare inte hade något problem när de började använda illegala substanser. Eller legala, såsom alkohol. Att använda substanser för att överleva, känna lycka, orka med skolan ,eller kunna socialisera med vänner, betyder att någonstans inom personen finns ett trauma. Kanske man inte alltid berättar allt för vänner och familj. Att ta en diskussion om varför det alltid finns ett trauma skulle ta mer tid än jag har och mer ork. Det finns en myriad av anledningar till att någon använder substanser i stället för att finna sin inre glädje. Jag kan inte räkna upp alla. Men jag håller med Dr Gobar Maté med flera andra. Det börjar med smärta och det slutar i smärta.

Det finns alltid en gyllene start.

Det finns en första tid med drogerna, där personen tror den äntligen hittat den verkliga lyckan.  Men det varar inte länge. Och när det väl börjat slår skola, BUP och socialtjänsten till med alla resurser. Bara det att det redan är för sent och att deras insatser stressar den unge till en så pass hög ångestnivå att mer av drogen blir enda sättet att stå ut. Alla möten, alla blickar, alla övergrepp, drogtester och stigmatiseringen gör att tillvaron blir outhärdlig utanför ruset. Jag skriver ”den unge”, då samhället slår till hårdast där. Och de äldre brukarna går fria och kan fortsätta sin illegala verksamhet. Den som inte skulle fungera på det grymma sätt som pågår just nu.

Beroendet gör den unge desperat

Jagad av rädslor och ångest är hen ständigt på flykt. Skolan gör insatser, det är bra, men vet ni hur det känns för den unge? Hen blir stigmatiserad. I den åldern när man söker sin tillhörighet och provar på både det ena och det andra, blir hen stämplad. Hen hamnar i ett utanförskap redan då. När skolan vill hjälpa. När de skyller på föräldrarna, när de anpassar undervisningen så att hen inte längre är tillsammans med sin klass och skolan har anmälningsplikt till socialtjänsten. De flesta unga försöker anpassa sig och göra det bästa av situationen. Så unga och utan livserfarenhet söker de sig till de som accepterar dem och som de kallar sina vänner.

Vad händer med vänskapen när den unge desperat tiggt sig till kredit hos langarna?

Hur ska en ung människa som satt sig i skuld lösa detta? Helt på egen hand och utan ledning från vuxenvärlden. Varför kan de inte söka hjälp för att reda ut sin situation? Nej, för de är så extremt skräckslagna för socialtjänsten att de, inte ens i sina svåraste stunder, vågar söka hjälp. Det enda de kan göra är att vädja till langaren som när som helst kan skicka ut sina så kallade torpeder. Och vad gör då dessa torpeder? De gör precis vad som helst för att driva in skulden och det spelar ingen roll om den som står i skuld knappt hunnit fylla 15 år. Samt att de hotar den unge med att skada deras familj med mera. Helt rådlösa hittar de svaren i mer substanser, mer kriminalitet och i värsta fall en medveten överdos eller något annat sätt att ta sitt eget liv.

Hur ska vi få dem att söka hjälp innan detta inträffar?

Det är den stora frågan. En brukare ser sin vän dö, men vågar inte slå larm. Larmar de 112 är de ”golbögar” och kommer få uppleva gatans lag. De som tror det är för nöjes skull och att en ung beroendesjuk person är en person som är lat och bara vill roa sig, har tyvärr inte minsta insikt om vad den unge får gå igenom. Om ni bara visste, eller ens anade … Det var bland annat därför jag gjorde små anteckningar av det jag gick igenom med mina barn. Och jag sammanställde det och kallade min e-bok för Katarina Morfina. Mina barn förstod att jag såg det som en demon. Ett beteende som ville stjäla deras rätta personligheter för att till slut döda dem. Och idag är mina två yngsta söner döda, precis som jag redan berättat och som du kan läsa mer om här.

Vi behöver stoppa drogdöden och lösningen är avkriminalisering

Framförallt för att skydda våra unga. Alldeles för många dör i överdoser eller suicid. De dör i förtvivlan eller skräck, eller för att de saknar ledning av kunniga. Kanske Brukarföreningen är de men ska lyssna på. De som har erfarenhet, de som kan vara förebilder och alla vi som krigat ett hopplöst krig, tillsammans med våra älskade barn.

Bara för att förlora det vi älskar mest.

2 comments / Add your comment below

  1. Vart ett långt meddelande. Har inte läst igenom detta och rättat, kan va lite flummigt. Men du får läsa mellan raderna.

    Hej, jag läser ditt inlägg.
    Det låter som att du skriver från dig själv.
    Många har truman om inte alla människor mer eller minre. Men frågan är vad trumat är.
    Människor vill må bra! JA!
    Men Barn och ungdomar BÖR inte bruka substanser.
    Det är aldrig helt riskfritt oavsett vilken substans det än är.(även sjukvårdens läkemedel är inte riskfritt, missförstå mig rätt) Jag säger inte att det är bättre att sitta hemma och spela spel och käka chips.
    Det är dock ett normaliserat rätt farligt betande också.
    Istället för att sätta fokus på att ta en stimulans för att må bra, Vad kan man istället göra för en människa som mår dåligt?
    Ju längre in i träsket söker ju värre kan det komma att bli.
    Jag har vart själv LVUad när jag var 14år
    Fick bo hos en man i 40 års åldern.
    Det var rutiner, belöning, och ansträngning till mål som gjorde en stark.
    Ökad självkänsla! TRÄNING! DISPIPLIN! Vi är så mycket starkare än vi tror.
    Jag säger inte att man sak straff människor som brukar substanser. Absolut inte, men vi ska göra vad vi kan för att unga under 18 år inte ska missbruka narkotika eller annat!
    Men nu kommer det vara så att endel kommer göra det ändå.
    Men ju äldre man är när man börjar och ju bättre självinsikter har man.
    OFTAST, desto lättare kommer man inte missbruka substanserna.
    Jag var 25 år första gången jag tog en olaglig substans.
    För mig var det aldrig en befrielse för jag hade alkoholen sen tidigare(Möjligen min huvuddrog) . Benzo blev mitt nästa call inom psyk. Går inte på några häst doser utan tar någon dizapam ibland. Nog snackat om mig.
    Jag har för mycket erfarenhet substanser både lagaliga och olagliga, det blir en flykt eller som du säger att man vill vara en del av det socila, De flesta substanserna tar lyckan av dig till slut om du inte tränar och gör annat som får dig att må bra, Dosering är en viktig roll. Det kan bli så att det inte finns något mer roligt i livet, har du inte det du behöver då , så ökar chanserna markant med självmord med mera. Du ser många artister dör, självmord! De har allt, pengar, substanser, Oavsett så kortvariga lösningar kan bli ett stort tung missbruk, det lär man ha i åtanke.
    en 12-15 åring förstår inte det.
    Bättre att ha ostigmatiserade läkarkontakter.
    Sen ja, ingen hets med socialen, men man lär också sparka igång ungarna.
    Många är slöa och ointresserade av saker!
    Vill de inte ha hjälp eller komma ur sitt bruk eller sitt missbruk?
    Hur ska man få en sådan människa att ta tag i saker?
    Mer droger?
    När man kan fungera och jobba, sköta skolan, och inte ligga totalt medvetslös och gör det som behövs.
    Slutar undvika det sociala. Även om alla behöver space ibland.
    Ja det kan vara så att personen behöver nån from av läkemedel eller substans, Men att lattja som 13åring är livsfarligt. Informationen och allt som finns är bristfärdig.
    Att läsa på flachback räcker inte.

    Vi människor är sökare, och just när man tar vissa droger mår man toppen, eller skit!
    Man ska ha respekt för vad man ger sin in på.

    Opiater har jag mist flera unga kompisar i. Helt seriöst de var bara 18 och 19 år. en med superman drogen, han tog aldrig något förutom den gången. Som inte var MDMA då. Visst överdoser är ofta ett call till dödsfall.
    Det är lömskt som attans.

    Benzo gör bara att du förtrycker känslor kan vara bra under kortare tid men inte 2mg xanor utan man tar 0.25 eller 0.5 till max 1 mg. Går dosen över 2mg och ingen effekt händer ska man sluta omedelbart!
    Tolerans kan komma redan dag 2-7. Tillslut äter många 10-20 mg per dag utan större effekt. Kanske till och med 50mg. De kommer förmodligen krampa sönder när de går av. Och kanske DÖ! STAY AWAY FORM THAT SHIT IN HIGH DOSAGE!
    cannabis för många tar de bort ångest men det är olika från person till person. Jag trippar endel och får ångest.
    Amfetamin har sönder sömnen om den missbrukars.
    Och ett race och hel helg med spirt är bra dåligt för kroppen. kroppen tar så mycket stryk.
    Sen blir det kanske benzo eller några stilnoc på det.
    Detta blir lätt ett härjat missbruk som slutar ofta väldigt illa.

    Jag vet BUP, Psyk, socialen. Är ett skämt i Sverige.
    Det förstår liksom inte.
    Som att man är en hopplös vante och faller mellan stolarna.

    Ibland skulle man vilja att vården inte såg alla som `”pundare “utan som sjuka individer istället!

    Även om många testar substanser av ren nyfikenhet och oj, det där var visst riktigt bra.
    Men alla ändå ha rätt till hjälp och en avkriminalisering är på sin plats och liberalare sjukvård som kanske kan fixa cannabis även till yngre i den mån att de faktisk sköter dosering med mera.
    Mer i godis form? Vad vet jag. De ger ju amfetamin till barn över 7 år så varför inte något naturligt.
    Svamp och LSD forskas det väldigt mycket på. Med hög framgång. De ska framställa LSD som inte gör att man trippar! Även om jag tror att det är själva trippen som gör att man får självinsikt.
    Men den nivån av kunskap vet jag inte. Men alltid varit nyfiken på att söva människor och injektera DMT för att se vad som händer. Ayausaka har jag testat några gånger och de har hjälpt mig mycket men det är en tugg utmaning om man mår mentalt dåligt. Det är nog det värsta jag gjort lättare sagt än gjort. Men frågan är om det är rätt väg att gå till unga. Jag var ju som sagt själv 25 första gången jag testa något (olagligt).

    Hoppas allt är bra!

    1. Tack Micke för ditt långa inlägg! Jag hoppas ingen uppfattar det jag skriver som uppmaningar att självmedicinera och söka lyckan i olika substanser. Jag skriver för de som inte klarade sig och för de som ännu inte är bortom räddning. Jag hade önskat ett samhälle som värnade mer om sköra och högkänsliga individer, innan det är försent. Vi är alla olika så därför behöver hjälpen vara mer individuellt planerad. För den som orkar rädda sig själv. För den som vill. Hör gärna av dig igen om du vill bolla med mig som mamma till två söner, döda i överdoser som inte intagits för skojs skull, om man säger så. Take care!/Mona

Lämna ett svar

Till startsidan