Vill du synas här? Kontakta info@blogbiz.se

Ska vi skaffa barn?

Mina älskade barn

Jag tänkte skriva lite kort om relationer och varför man skaffar barn

Genom livet har man många relationer, skolkamrater, föräldrar, myndighetskontakter, skola och så vidare.

De första relationerna skapar man med sin mor, det är vad jag tror i alla fall. Man bor i sin moders öga alltifrån en glimt i sin moders öga, till en cell, till två celler, möte med en gen från eventuell pappa, till ett färdigt barn.

Man kan inte bestämma vilket barn man ska föda

Det kan bli en pojke, eller en flicka. Ett barn ärver en gen från sin far och en gen från sin mor och resultatet blir lite, vad som helst. Men vad det än blir så är det en del av ens kropp. Ett älskat barn, ett barn som först bara var en äggcell som funnits sedan man själv var ett barn. Läs mer om det om du vill, jag kan bara lite om detta.

Men jag vet att det är en del av en själv,

en glimt i mitt öga för längesedan, en glimt som ville möta den som skulle fullborda cellen som ville växa till mitt barn. Utan varandra kunde det inte bli något barn. En del av oss och av vårt kärleksmöte. Då när det kanske var meningen och innan vår  yngste son sade: “vad i helvete tänkte ni på när ni gjorde mig”?

Det var när vi följt Jesper till psykakuten,

i väntrummet. Det var då han sa det. Och frågan uppstod givetvis: Vad i helvete tänkte vi på? Faktum är att åtminstone j a g tänkte: Jag vill att mina barn ska ha varandra och aldrig vara ensamma. Jag födde er allihopa med många komplikationer, som jag kan berätta om en annan dag. Jag älskade Er med hela mitt förkrossade hjärta och JA, jag gjorde dig med flit Jesper.  Och jag kan inte ångra det.

Allt du gett till mig,

allt du lärt mig. Du som var före din tid,  kanske från en annan planet. Jag saknar dig och jag älskar dig för evigt. Så som jag gör med din bror Anton.  Så vet du Jesper vad jag tänkte på? Jag visste inte då, men jag vet nu. Jag tänkte på mig själv, på dina syskon, på en söt liten bebis. Men du har rätt, jag tänkte inte på dig. Inte då. Jag var ung och dum. Men så tacksam ändå att jag har fått uppleva dig och dina bröder. Så stolt mamma finns inte.

Jag älskar Er

Jag gjorde Er avsiktligt. Ni var planerade, var och en av Er.  Jag hoppas att det finns  någon mening i det.

Jesper bebis
Jesper bebis

Lämna ett svar

Till startsidan