Vill du synas här? Kontakta info@blogbiz.se

Depression och sorg

Depression och sorg är inte samma sak

Frågan är dock om sorg kan leda till depression. Inte ens experterna är överens om vad som är vad. Det finns forskare som säger att depression är en del av sorgens faser. Och andra som säger att depression och sorg är olika saker. Vid sorg har man tappat lusten, men klarar av att med sorg i hjärtat utföra sina dagliga uppgifter. Medan man vid depression inte känner lust att utföra desamma. Men hur blir det om någon känner både sorg och depression samtidigt då?

Jag tror inte man kan skilja på sorg och depression efter en viss tid.

Man kanske var deprimerad när sorgen inträffade. Man kanske blir ännu mer deprimerad efter insikten av vad sorgen burit med sig. Kanske depressionen varit ditt liv så länge att du inte minns något annat. Och när sorg slår till, kanske man glömmer sin egen depression och fördjupar sig i sitt sorg-arbete. Det går inte att tänka på något annat än den förlust man just har genomgått.

Om man tänker sig en lång depression

där allt bestått av en viss slags sorg, en obehaglig föraning om något som kommer att inträffa i framtiden. Och om man dessutom får rätt. Det man benämnde depression var kanske istället en sorgsen föraning, en föraning i ett förtvivlat hjärta som fastän det redan var krossat skulle komma att krossas igen. Inte bara en gång heller.

Sorg och depression höll mig vid liv

Hela mitt liv var en sorg och en depression, som en påse med ett hål i botten. Mitt liv fylldes av olika aktiviteter som ansågs vara bra för mig (eget val). Sorg och depression blir ett grundläggande tillstånd som man ständigt behöver arbeta med. Sorg och depression tvingar en att göra bra och goda saker så att man kan inbilla sig att livet är bra. Men egentligen har man hakat upp hela sin tillvaro på sorgens grunder. Medan man tror att man är den personen som upplever sorg och depression.

Så vad händer när sorg blir ännu mer sorg?

Med det menar jag att det man sörjde och var ledsen för plötsligt försvinner från ens liv. Man blir fri och ska försöka hitta tillbaka till sig själv och vem man egentligen är, var, försökte, trodde eller ville att man skulle vara. Medan man hängt upp hela sitt liv på ansvar, ta hand om och tycka synd om.

När dagen kommer och man befrias

Det som oroat en försvinner. Mina barn dog. Tiden stannade den 5 december 2017 när mitt yngsta barn dog. Många vatten har sedan runnit under broarna. Jag har gjort mycket för att hjälpa och stötta mig själv. Men jag tror att det var en fasad som jag hittat på, ett slags skådespeleri som jag inte ens själv förstått.

Tiden har vaknat

Ja, lite så känns det. Tiden har gått igång igen och frågan är vad jag gjort med den och vad jag har tänkt att göra med den. Jag har kunnat göra allt jag velat, det vill säga, att jag velat ha lugn och ro. Jag har velat vila och slippa stress och oro, telefonsamtal på natten, poliser som bankar på dörren, söner som vänder upp och ner på hela lägenheten medan brandlarmet går i gång medan en Pan Pizza sakta svartnar i ugnen.

Nu är det slut med det!

De orden känns fortfarande som något jag har drömt. Och jag undrar stilla hur jag nu ska komma vidare. Jag har gjort allt det jag ville, vilat, ägnat mig åt mina intressen, sytt, stickat, gått på yoga och glott på Netflix, medan jag bäddat ner mig i sängen och försvunnit in i det jag har kallat för “bubblan”. Inuti bubblan existerar ingen omvärld. Frågan är om jag själv existerar utan omvärld? Jag drar  ytterligare ett kort ur “surrender to…” och hoppas att jag ska hitta ett sätt ut ur min depression, hitta mig själv igen och ta reda på vem jag är efter så här lång tid,

Surrender to your souls path
Surrender to your souls path

Surrender to your souls path

Och jag som trodde min gudomliga livs-stig var att leda mina barn mot ett bra liv.

 

Lämna ett svar

Till startsidan