När Jesper slutade andas i mina armar

Det finns inget vackert i döendet,

inte i d e t döendet. Då när det inte är meningen att man ska dö. Döden är en del av livet och inget man normalt sett ska skrämmas av.

Men när man dör för att man skadat sig själv och inte förstått konsekvenserna av den skadan man åsamkat sig själv. Om man är gammal och har levt ett långt liv ser döendet annorlunda ut. Jag har upplevt båda sätten. Det är stor skillnad på att somna in efter ett långt liv. Kroppen är trött och sliten, själen befrias. Men är man ung och har skadat sig själv ser det ofta annorlunda ut. Åtminstone i de fall jag själv har upplevt.  Jag skrev för någon vecka sedan om detta i bloggen, men tappade bort texten och kunde inte återställa den.

Därför lägger jag in en äldre text som jag skrev när Jesper gjort ett av sina suicidförsök och överlevt. Jag skrev i en Facebook-grupp där många skickade healing till Jesper.

Jesper och jag blev intervjuade av Brottscentralen, hör både Jesper och mig! På grund av min hjärntrötthet kan det hända att jag blandar i hop de tre olika suicidförsöken som Jesper hann med under sin 24 år korta livstid.

Det var den 19 oktober 2014

På eftermiddagen den 19 oktober 2014 ringde min pappa till mig och berättade att Jesper är där. Jag lagade precis mat åt mig och Carl, medan Carl skulle gå och hämta Zanna som hade varit hos mina föräldrar hela dagen.

Vår saluki 2000-2009
Vår Saluki 2000-2009

Det lät som om någon höll på att kvävas

När Carl kom tillbaka frågade han om Jesper är hos mormor och morfar och jag sa att – ja, det är han. Och Carl sade att han nästan blev rädd för det var mörkt i rummet och det lät som om någon höll på att kvävas, det var spökligt. Jag frågade om Carl uppfattat om ljudet kom från Jespers näsa eller om det lät mer astmatiskt. Eftersom Jesper har ett pågående drogmissbruk har han ofta varit täppt i näsan. Därav min fråga.

Telefonen ringde.

Min son Carl och jag brukar titta på tv-serier, just nu Rederiet. Så där satt vi när telefonen ringde. Jag brukar faktiskt inte ha ljudet på för det är så tråkigt att bli störd hela tiden. Och tråkigt för Carl när vi inte kan titta färdigt i lugn och ro.

Jesper andas konstigt

Det var pappa som ringde. Han sa att Jesper andas så konstigt och ibland inte alls. Vad ska vi göra? Så jag fick genast rusa dit. Det är inte första gången jag är med om liknande så att säga. Klart de skulle ringt 112 på en gång, men mormor och morfar är snart 90 år. De skulle inte ens behöva vara med om det de just var med om.

Det var livsfara.

När jag kom in i rummet där Jesper “sov” i soffan såg jag på en gång att det var livsfara. Det finns saker runt kring det här, som jag inte tror Jesper skulle uppskatta om andra läser om. Kanske senare att han kan tänka att det kan hjälpa någon annan i liknande situationer.

Självmordstankar 

OBS! Om du som läser detta har liknande tankar, klicka på länken och du får upp en sida med telefonnummer som du kan ringa.

I min verklighet kan inte en person på 21 år bedöma om livet är värdelöst eller inte.

Jesper hade haft en del självmordstankar. I min verklighet kan inte en person på 21 år bedöma om livet är värdelöst eller inte. Samtidigt har Jesper uttryckt en önskan att få leva. Men utan den svåra ångest som han har självmedicinerat för i många år.

Ring sjukhusprästen

Jag kommer aldrig mer att tvivla. Vet inte om jag borde göra en ny tråd, eftersom man kanske inte orkar läsa allt här. Men det här budskapet förtjänar att spridas.  När min son blev svårt sjuk och läkarna förklarade för mig att jag kanske skulle förlora honom – fick jag en så stark känsla av att jag måste hem och skriva det jag skrev i gruppen. Även att läkarna inte ville släppa hem mig eftersom jag var en chockad anhörig. De ville hellre ringa sjukhusprästen eftersom min son var döende.

Healing

Men jag kände denna starka känsla att jag m å s t e be er om kraft. Sedan kan jag berätta att läkarna stod handfallna eftersom min son blev sämre och sämre, blodtrycket sjönk och sjönk vad de än gjorde, inga vanliga mediciner hjälpte, de gav allt och lite till, men temp och blodtryck sjönk.

Det var som ett mirakel hade skett kl 1 på natten.

Detta fick jag veta dagen efter. Sedan igår träffade jag två olika läkare med mycket bekymrad min. De sa att de inte kunde förstå hur det kunde vända. Det var som ett mirakel hade skett kl 1 på natten. De förstod inte hur det kunde hända, inte vilken medicin som hjälpt, de hade gett allt och lite till.

Hjärndöd?

Men min son blev bättre, värdena stabiliserades. Blodtrycket steg, tempen steg, livet kom tillbaka, Blev då informerad om att kroppen kanske lever, men att min son efter allt det här sannolikt hade fått en hjärnskada. Eller kunde vara hjärndöd. En mycket svår information att ta emot, men bara att acceptera sanningen. Nästa mirakel – min son har vaknat upp, lite förvirrad och med minnesluckor, men som genom ett trollslag -helt oskadd. Det är resultatet av er godhet, alla ni som sände det ni kunde, alla underbara ord, tankar, stöttning… jag saknar ord. Och vet inte hur jag ska kunna tacka alla som gett utan att kräva något tillbaka. Men jag hoppas från djupet av denna moders hjärta att resultatet är värt allt ni gjort och gett.

Behöver du hjälp med att hyra ut din bostad i andrahand eller behöver du kanske hyra en.?

Sponsrat inlägg i samarbete med Samtrygg.Hus, Bostad, Domestice, Bostadshus, Fastigheter, Nyckel

 

Många lägenheter står tomma idag.

För ett tag sen så behövde en vän till mig hyra ut sin lägenhet, eftersom hon skulle flytta ihop med sin pojkvän. Problemet var bara att det kändes otryggt att hyra ut bostaden till någon främmande igen. Dessutom tror jag inte att min vän är ensam om att känna så. Det är så klart alltid läskigt när man inte känner personen i fråga som ska hyra din bostad.

Hon hade en person som hyrde bostaden i början men denne betalade inte hyran i tid. Samt så skötte densamma inte om bostaden då det fanns små barn med i bilden som hade ritat på alla väggar i lägenheten. Detta ledde till att personen till slut fick flytta och bostaden stod tom i flera månader tills att hon bestämde sig för att sälja den. Det är så klart både trist för henne och för många andra då det kan vara svårt att hitta en bostad idag.

Det finns en lösning på problemet och den heter Samtrygg.

Samtrygg jobbar med att du som vill hyra ut din bostad ska känna dig trygg. Och dom har bra förmåner för dig som vill hyra ut din bostad. Du är garanterad att hyran betalas i tid varje månad och om olyckor skulle ske så har du även en andrahandsförsäkring. Den täcker alla kostnaderna om olyckan skulle vara framme.

Kanske är det så att du istället är den som söker efter en andrahandsuthyrning. Då kan Samtrygg vara vägen till att du hittar ett boende tryggt och enkelt. De är specialister på andrahandsuthyrningar. Dessutom finns de på flera orter runt om i landet. Det är en enkel och kostnadsfri process för båda partnerna. Det du behöver göra för att komma igång är att skapa en profil och hitta ett boende som passar dig.

Lägg ansvaret hos någon annan.

Hade min vän vetat om Samtrygg idag då hade hon haft mindre huvudvärk. Och då kanske valt att behålla sin lägenhet och inte stressat med att sälja den för att den stod tom och kostade pengar. Så om du går i tankarna om att hyra ut eller hyra en bostad. Då kan jag tipsa om att ni kikar in på Samtrygg.se för att kanske hitta något som skulle passa dig. Eller så kanske du vet någon som skulle behöva deras hjälp framöver med att antingen hitta ett boende eller hyra ut sin bostad i andrahand.

 

 

 

 

Avkriminalisera cannabis

Varför vi omgående behöver avkriminalisera eget bruk av olika substanser, inte minst cannabis.

Presenterar nedan vissa anledningar, dock finns beklagligtvis många, många fler.

Jag citerar Dr Gobar Maté: Addiction starts in pain and ends in pain.

Det spelar ingen roll om vissa säger att deras anhöriga, vänner och så vidare inte hade något problem när de började använda illegala substanser. Eller legala, såsom alkohol. Att använda substanser för att överleva, känna lycka, orka med skolan ,eller kunna socialisera med vänner, betyder att någonstans inom personen finns ett trauma. Kanske man inte alltid berättar allt för vänner och familj. Att ta en diskussion om varför det alltid finns ett trauma skulle ta mer tid än jag har och mer ork. Det finns en myriad av anledningar till att någon använder substanser i stället för att finna sin inre glädje. Jag kan inte räkna upp alla. Men jag håller med Dr Gobar Maté med flera andra. Det börjar med smärta och det slutar i smärta.

Det finns alltid en gyllene start.

Det finns en första tid med drogerna, där personen tror den äntligen hittat den verkliga lyckan.  Men det varar inte länge. Och när det väl börjat slår skola, BUP och socialtjänsten till med alla resurser. Bara det att det redan är för sent och att deras insatser stressar den unge till en så pass hög ångestnivå att mer av drogen blir enda sättet att stå ut. Alla möten, alla blickar, alla övergrepp, drogtester och stigmatiseringen gör att tillvaron blir outhärdlig utanför ruset. Jag skriver ”den unge”, då samhället slår till hårdast där. Och de äldre brukarna går fria och kan fortsätta sin illegala verksamhet. Den som inte skulle fungera på det grymma sätt som pågår just nu.

Beroendet gör den unge desperat

Jagad av rädslor och ångest är hen ständigt på flykt. Skolan gör insatser, det är bra, men vet ni hur det känns för den unge? Hen blir stigmatiserad. I den åldern när man söker sin tillhörighet och provar på både det ena och det andra, blir hen stämplad. Hen hamnar i ett utanförskap redan då. När skolan vill hjälpa. När de skyller på föräldrarna, när de anpassar undervisningen så att hen inte längre är tillsammans med sin klass och skolan har anmälningsplikt till socialtjänsten. De flesta unga försöker anpassa sig och göra det bästa av situationen. Så unga och utan livserfarenhet söker de sig till de som accepterar dem och som de kallar sina vänner.

Vad händer med vänskapen när den unge desperat tiggt sig till kredit hos langarna?

Hur ska en ung människa som satt sig i skuld lösa detta? Helt på egen hand och utan ledning från vuxenvärlden. Varför kan de inte söka hjälp för att reda ut sin situation? Nej, för de är så extremt skräckslagna för socialtjänsten att de, inte ens i sina svåraste stunder, vågar söka hjälp. Det enda de kan göra är att vädja till langaren som när som helst kan skicka ut sina så kallade torpeder. Och vad gör då dessa torpeder? De gör precis vad som helst för att driva in skulden och det spelar ingen roll om den som står i skuld knappt hunnit fylla 15 år. Samt att de hotar den unge med att skada deras familj med mera. Helt rådlösa hittar de svaren i mer substanser, mer kriminalitet och i värsta fall en medveten överdos eller något annat sätt att ta sitt eget liv.

Hur ska vi få dem att söka hjälp innan detta inträffar?

Det är den stora frågan. En brukare ser sin vän dö, men vågar inte slå larm. Larmar de 112 är de ”golbögar” och kommer få uppleva gatans lag. De som tror det är för nöjes skull och att en ung beroendesjuk person är en person som är lat och bara vill roa sig, har tyvärr inte minsta insikt om vad den unge får gå igenom. Om ni bara visste, eller ens anade … Det var bland annat därför jag gjorde små anteckningar av det jag gick igenom med mina barn. Och jag sammanställde det och kallade min e-bok för Katarina Morfina. Mina barn förstod att jag såg det som en demon. Ett beteende som ville stjäla deras rätta personligheter för att till slut döda dem. Och idag är mina två yngsta söner döda, precis som jag redan berättat och som du kan läsa mer om här.

Vi behöver stoppa drogdöden och lösningen är avkriminalisering

Framförallt för att skydda våra unga. Alldeles för många dör i överdoser eller suicid. De dör i förtvivlan eller skräck, eller för att de saknar ledning av kunniga. Kanske Brukarföreningen är de men ska lyssna på. De som har erfarenhet, de som kan vara förebilder och alla vi som krigat ett hopplöst krig, tillsammans med våra älskade barn.

Bara för att förlora det vi älskar mest.

Det finns ett ljus i sorgen

Det finns ett ljus i sorgen

Jag har inte varit så aktiv.

Det beror nog mest på att jag är väldigt noga och att jag införskaffar mig tillåtelse att dela vissa saker som kan vara känsliga för andra.

Olyckssystrar och vissa bröder (bröder verkar välja andra sätt att hantera sin sorg).

Vi är nästan bara mammor som ventilerar öppet i grupper, telefon och in real life-möten.

Den tunga sorgen förde oss samman. Det är sorgen som flätat vårt livsöde i en liknande fläta. Även om jag inte tror på ett öde som är spikat i sten, tror jag på synkronisering. Jag tror på att vissa själar som går och har gått på Jorden har ett uppdrag. Jag vet att det låter “rosa flum” för många. Ändå är det min tro som hjälper och har hjälpt mig genom sorgen. Det vill säga, bokstavligt ”genom” sorgen, eftersom det är denna sorg är av ett speciellt slag.  Ja, hur märkligt är det inte hur vi i vår gemensamma sorg upptäcker varandras vardag. En person, en själ, man inte haft en aning om fram tills de vidriga dagarna som blev våra barns dödsdag.

Det är en sorg som aldrig kan ”gå över”.

Vi kan gå genom den, eller vi kan gå under i den. Men de flesta av oss har sådant kvar i vårt jordeliv som gör att vi väljer att gå vidare när hjärtat vill stanna. Vi lärde oss helt nya ord, som kanske funnits förut, men inte behövts, eller så hade vi inte förstått dem förrän det fasansfulla hände. Vi såg den inte först. Men allt eftersom dagarna gick, för varje slag våra hjärtan slog och för varje andetag som fyllde på syre i våra lungor, började vi förstå ”aldrigheten”.

 

Aldrigheten

… blev med tiden ett begrepp för oss alla. Något som förenade oss och gjorde att många av oss sökte sig till varandra. Vi upplevde att ingen, som inte själv varit precis där, kunde förstå smärtan. Våra barn finns inte mer, men det är svårt att förstå. Jag ser och hör dem varje dag. På min näthinna och i mitt hjärta. Precis som för de flesta andra föräldrar. Det kanske finns de som försöker glömma, som inte orkar prata, som skäms och tar på sig skuld.

Kriget

När polisen knackade på vår dörr brast våra hjärtan. Hela kroppen brast. Den skakade och försökte förstå det här med ”aldrigheten”, ordet vi inte förstått förut. Som mammor och pappor, i denna enda och sista minut, brast också allt vårt hopp. Allt vi kämpat för, vår ”före-sorg”, att förlora sitt levande barn till drogdemonen, känns som en död det också. Någonstans inom sig vet man att det här kommer inte att lösa sig av sig självt. Hur vi än kämpar, skriker och bankar våra pannor blodiga i socialtjänstens vita, kala väggar. Vi hysteriska föräldrar. Vi medborende, svaga individer som inte kan sätta gränser för våra barn. Egentligen skulle allt vara vårt eget fel. Det menar många gånger socialtjänsten.

Det kanske inte är deras fel heller

De följer direktiv från högre ort, så att säga. Tyvärr är socialtjänsten extremt okunniga när det gäller att ta han om barn med ett riskbruk. Oftast har det ju heller inte börjat där. De flesta jag pratat med säger att det börjat redan i skolan. I lågstadiet, stigmatiseringen, utanförskapet, uddaheten, med flera olika begrepp och epitet man kan stämpla dessa sköra barn med. Socialtjänsten med chefer som i öppen intervju säger att det är tillåtet, alltså inte olagligt att inneha heroin för eget bruk. Man kan bara ta sig för pannan i det läget. Ivan som hade heroin för eget bruk är ännu ett barn som kämpat, vars familj har kämpat, som tog en överdos heroin för att få hjälp, har nu sällat sig till den övriga himmelska armén. Ivan som aldrig förut använt heroin behövde göra detta för att få rätt till LARO-programmet. Jag råder verkligen alla att titta på klippet med den inkompetenta biträdande socialchefen.

Ivan

Våra barns blickar.

Vi har alla sett att våra barn har något gemensamt i sin blick. Där finns så mycket sorg, så mycket smärta, rädslor, ångest, som om de redan vet att de kommer att dö. De försöker ta sig ur demonens grepp, men cirkeln är på något sätt sluten när de upptäcker hur det är att verkligen vara utan medicinen.

Jag tror, personligen, inte att så många har använt för skojs skull. Utan för att försöka ta bort och söva smärtan en liten stund. Utan medicinen kommer insikten som en blixt från klarblå himmel. Och de blir medvetna om allt de lovat, allt de skulle, sina skulder, sina svek, hela sitt stora tunga ”misslyckande”, och det gör så ont och ångesten skriker och svettas över hela ditt barn. Och energin i ett rum kan bli så tung att det inte går att vara i närheten utan att även man själv tappar sin styrka. Denna envetna styrka, den sanna krigaren som vägrar ge upp fast framtiden inte finns i sikte. För att man behöver leva en dag i taget. Eller en minut i taget. I detta kaos som uppstår kring användandet.

När värjan brister

Och vår strid så hastigt upphör. Kriget är över. Vi krigade tillsammans för att vinna. Inte för att förlora. Vissa av oss har orkat fortsätta kriga – för oss, för våra barn, för föräldrar som inte orkar kriga. Vi har vant oss vid att leva i ständig stress och så en dag finns inte detta kvar i ens liv och vem är man då? Vi som var föräldrar, vi som var krigare, starka ut i fingertopparna, språkrör för våra barn, vi som sett orättvisorna och den psykiska misshandeln av våra barn. Som naturligtvis, eller för de flesta, är lika älskat som vilket annat barn som helst.

Ptsd

Det är då den fördröjda stressreaktionen (ptsd) slår till. Och anpassningsstörningen då man inte kan hitta sig själv, vem är man nu utan detta som pågått i så många år? Var är min egen person och hur ska framtiden bli? Ska man orka eller ska man bli psykfall? Vad har man kvar i livet nu?

Som sagt så var det ett fruktansvärt öde som förde oss samman. Som gav oss vänner, troligtvis för livet. Människor som fanns därute, helt ovetande om varandra.

Det gör att jag tror på att det alltid finns ett ljus i mörkret.

 

 

 

 

 

 

Tarotkorten och kristendomen

“En trollkona skall du icke låta leva” står det i Andra Moseboken 22:18.

Och det står en massa mer sådant i Bibeln. Bibeln tolkas av vissa troende helt bokstavligt. Andra kristna, troende har en lite mer förlåtande attityd. De kristna ska ju följa Bibeln och inte kontakta andevärlden. Men vad är då den heliga treenigheten? Är det inte andar också? Är inte Gud och Jesus också i andevärlden? Eller var är de? Jag läste i Bibeln att Jesus uppväcktes och reste till sin fader Gud på ett moln.

Det står även i Bibeln att vi inte får tolka tecken

Det är märkligt då mycket och kanske det mesta i den 2000 år gamla Bibeln har baserats på olika tecken och uppenbarelser. Så enligt mitt ringa förmenande är Bibeln inte anpassad till vår moderna tid. Man får höra att man inte ska lyssna till och inte bry sig om det #Gamla testamentet, jag undrar varför?

Jag ville aldrig göra en affär av det här.

Men jag blev anklagad för att ha kontakt med Djävulen, att ha utfört voodoo med mera. Varför det då? Jo, jag använde mig av tarotkort. Ut ur tarotkorten kan demoner hoppa ut, tarotkorten är Djävulens verk, demonerna kan komma in i ens hem och man kan bli besatt. Man kan till och med bli sönderklöst av dessa bilder. Jag tror att vem som helst i dagens moderna samhälle förstår hur vidskepligt och fel detta är.

Bara för att jag tröttnade på alla anklagelser,

ringde jag upp en representant från Pingstkyrkan, Jag spelade in samtalet. Jag frågade om de predikade om att demoner kan hoppa ut från bilder och klösa sönder människor. Vi pratade en stund, något vettigt kom inte från dennes mun. Och det beror på, att som den själv sa: “Jag vet egentligen inte vad tarotkort är, men det är väl aldrig bra att rita av Djävulen”.

Tarotkorten har ingen anknytning till Djävulen,

tarotkorten har blivit föremål för uppmärksamhet, via filmer och liknande, självklart via skräckfilmer. De har jämförts med Ouijaboard och andra liknande föremål som skapats av människor och inte någon djävul.

Visste ni om att tarotkorten användes av psykologer som Jung och Freud?

Den psykologiska inriktningen är inte värre än att tolka vilken bild som helst egentligen. Tarot är dock som ett system där man kan välja inriktning. För mig har de inget med andevärlden att göra. Därför spår jag heller inte framtid och inte heller läser jag någon annans tankar via korten.

Därav anser jag mig befriad från varje anklagelse som nämns i Bibeln

där de menar att man använder korten för divination och kontakt med de döda. Jag har lärt mig Tarot från grunden. Det är som ett spel eller en lek. Ja, du har så klart aldrig spelat kort och erfarit att något kort är mer värt än något annat?

Speldjävulen

den har inget som helst att göra med mitt arbete med tarotkorten. Ur mina tarotkort kommer endast godhet och inget kort är negativt. Man kan aldrig förlora i tarotspelet. Vad än du någonsin får höra, fortsätt på din väg. Du är gudomlig och god om du använder dessa bilder för att stötta och servera positivism till dina klienter. Jag försökte ett tag att svara på frågor som handlade om framtid, eller om andras känslor. Och jag fick betalt för det.

Jag valde bort det

Inte för att kristendomen uppmanat mig, inte för att vissa så kallade vänner fördömde mig, inte för att jag kände mig utsatt i den kristna kyrkan, utan för att det kändes fel i mitt hjärta. Framtiden är inte spikad i sten. Och det är fel att läsa andras tankar. Så mycket kan gå fel.

Jag höll på med detta så länge

och ingen anar vad som dök upp på färden. Människor som lider och har lidit på olika sätt.

Och jag tänker att de spå-damer/gubbar som tjänar pengar på detta, har kanske varken utbildning eller tillgång till etiska regler. De fantiserar ihop en historia. De tolkar korten via sin intuition och sätter griller i människors hjärnor. Framtiden finns inte, tro mig. Och tarotkorten är bara bilder om du tolkar dem intuitivt. Det kan du göra med alla bilder, men kalla det inte Tarot. Ta en annan bild, testa OH-kort. Skriv en ny fantasi, en ny saga.

Så fortsätter jag på samma väg som CG Jung med hans psykologiska och terapeutiska teorier om symboler och arketyper.

Senast idag hade jag en betalande kund,

som inte kunde acceptera eller förstå mina riktlinjer inom Tarot. Även att jag presenterat mina etiska regler innan betalning. Jag vet inte hur vi ska kunna ändra på det här och visa andra människor att framtiden bara kan gissas. Stort tack för eventuell respons på detta. Vet att jag inte fått med allt, men blev uppmanad av andevärlden att förmedla detta. De var så påträngande att jag bara måste få det ur mig. Även om jag önskar att allt hade varit perfekt och så förfärligt anpassat så jag eventuellt hade kunnat tjäna pengar på inlägget. Men jag är inte på det sättet. Jag klarar mig eftersom Gud hjälper mig.

Trots mina Tarotkort.

 

 

Om solvinden.se, online sedan 2013

En berättelse om en butik på väg framåt igen

Jag kommer ihåg att jag skulle fortsätta berätta om det “gröna rummet” och spindel Jäkull.

Teckning av spindel
Min variant av spindel Jäkull

Men jag har inte fått ihop det riktigt ännu, så jag har valt att berätta lite om min butik som jag och min son startade för många år sedan, men som gärna vill komma igen. Efter många tragedier och bara några år kvar till pension, hoppas jag ändå att vi kan växa igen och vara det som kunderna efterfrågat.

Solvinden sedan 2003

Solvinden skapade sin första butik år 2003 i oktober. Vi har idag (2021 april) funnits som butik på Internet i snart 18 år. Solvinden var en av de första och största butikerna i branschen några år efter starten.

Bifogad bild föreställer en skärmdump av en av våra första butikslösningar. 

Butiken stängdes efter ett antal år på grund av långvarig sjukdom inom familjen.

Nya och gamla kunder hälsas varmt välkomna. Referenser finns på Tradera, i form av omdömen under åren.

Vi vill bli bäst igen!

Företaget har dock varit mer eller mindre aktivt under alla åren. Bland annat på Bokbörsen, Facebook, Tradera och Fyndiq. Även som livscoach och liknande tjänster.

Entreprenörsverksamhet.

Nya företagslösningar och plattformer har kommit och gått.

Liknande företag och grossister har också kommit och gått under åren.

Ett fåtal grossister är desamma.

Många småbutiker och grossister försvann under finanskrisen.

Men Solvinden är fortfarande här.

Jobbar nu med denna nya butikslösning och hoppas att det ska bli så bra som möjligt för alla.

Vi har börjat om från början med, bland annat utförsäljning av äldre lager.

Vi vill skapa utrymme för nya produkter, samtidigt som vi ser de äldre som unika och kanske omöjliga att hitta någon annanstans.

Under åren har kunskaperna ökat, liksom livserfarenheterna.

Men inriktningen är densamma.

Den fantastiskt underbara världen av magi!

Samt i viss mån handel med retrovaror.

Referenser från nöjda och även från mindre nöjda kunder finns här:

https://www.tradera.com/profile/feedback/177661/solvinden

 

Vi kom att kalla den för Spindel Jäkull

Vi kom att kalla den för Spindel Jäkull

Min son Jesper som blev en ängel i december 2017, var extremt känslig för energier. Det brukade “spraka” runt omkring honom. Jag kan inte komma på ett bättre ord än just “spraka”. Det hände alltid massor av saker kring honom och hans egen kraft var också enorm, vilket så småningom ledde honom in i det riktiga helvetet.

Var det ett poltergeistfenomen?

Då menar jag inte som om Jesper eller vi andra upplevde någon slags värld inuti tv-apparaten som i filmen som väl de flesta känner till.  Det var mer som en påverkan och en kraft som fick lampor att börja brinna, explodera och förstöra huvudsäkringarna i källaren. Och den märkliga känslan. Och att Jesper inte vågade gå in i köket på nästan en månad efter att allt exploderade när han tände taklampan.

Min pappa var då fortfarande aktiv som elektriker och han tyckte det var lite mysko han också. Det framkom inte riktigt vad det berodde på.

Jag hade börjat fråga runt lite och var inne på fenomenet “poltergeist”, något som passade in på det som hände kring min yngsta son. Och det som även drabbade oss andra familjemedlemmar. Till sist låg alla och sov i vardagsrummet i den mindre lägenhet jag hade då. Det var en trea, där två av pojkarna delade  rum  med varandra.

I deras rum fanns en toalett.

Visst var det bra med en extra toalett i en barnfamilj kan man tycka. Men tyvärr ville ingen använda toaletten. Jag själv kände mest som något odefinierbart obehag och använde heller inte toaletten. Toaletten fanns i anslutning till pojkarnas rum, ungefär som om det lika gärna kunde ha varit en garderob. Så därför sov vi samlade i vardagsrummet, två av barnen på madrasser på golvet, jag i soffan med den tredje. Och min stora son hade flyttat hemifrån för ett bra tag sedan.

Jesper ville gärna ha ett eget rum.

Så när jag fick nys om att en lägenhet i samma hus, men i andra ingången blev ledig, sökte vi och fick byta. Jesper var jätteglad och pojkarna var jätteduktiga att bära ut  alla saker på gården och sedan uppför två trappor. Och här bor vi kvar än idag. Fast flera i familjen inte längre finns kvar. Så bor vi kvar. Och jag vet inte om det är bra eller dåligt.

Första dagarna i nya lägenheten,

hade vi inte bestämt vilket rum som skulle vara vems, det var en stor fyra vi flyttat in i och alla var bara så trötta. Det kändes först som om det var jag själv som skulle flytta in i “det gröna rummet”, men så blev det inte. Det blev Jespers rum. Och han putsade och pysslade och gjorde så fint. Han var en liten pedant, när det kom till kritan. Jesper var då tio år, en smart kille som sysslade mycket med media, gjorde filmer, dansade breakdance och var duktig på det mesta.

Breakdance

Det gröna rummet,

Jag sov där första natten. Irriterande nog gled dörren upp gång på gång. Det vill säga att den öppnade sig så snart jag stängt den. Jag tycker om att kunna stänga om mig när jag ska sova. Jag minns inte hur Jesper löste det hela, men han satte kanske någon pappersbit i dörrspringan som höll kvar dörren på plats. Han bodde där några år, växte upp, började spela bas, tog in sin kompis digitala trumset och det var ett väldans liv och hallå därinne en tid. Tills allting började förändras.

Det börjar bli lite långt och massivt.

Jag vet inte om jag ska fortsätta skriva just nu, då det tynger mig massor samt väcker skuldkänslor hos mig som mamma. En mamma ska skydda sina barn. Varför skrattade jag åt “spindel jäkull”, som Jesper valt att kalla energin för? Jag var ju ändå lite kunnig inom den andliga sfären och borde förstått. Dock sa Jesper ifrån på allvar en dag. Han tänkte inte bo i det rummet. Han och jag måste byta rum, med allt vad det innebar med flytt av datorer och så vidare. Jag tror inte det är färdigt än.

Fortsättning följer,

får jag nog lov att skriva här. Det blir, som sagt, mycket på en gång. Jag har aldrig satt detta på pränt och när jag försökte skriva ner det här i word så raderades min text två gånger vid andra meningen. Men då hade jag precis nämnt Jespers bror. Så det får bli en annan historia. Avslutningsvis kan jag säga om dörren, att jag får sparka på den, om jag vill komma ut från det “gröna rummet” i dagens läge. Fönstret har krossats, det är iskallt, värmen fungerar inte, gardinerna har hängt vid fönstret sedan den dagen Jesper hängde dem där. Och ändå är det bara början på berättelsen.

Så mycket mer skulle komma att hända,

och fortfarande händer det. Ändå har jag renat hela rummet och försökt stänga alla portaler, men det kommer tillbaka. Jesper gav det namnet “spindel Jäkull som bor i garderoben”. Jag har ingen aning, det är ett märkligt namn. Och, som sagt, 2017 avslutade min son sin korta vandring här på Jorden.

 

Att döda ett barn

Rubriken syftar på en novell av Stig Dagerman – att döda ett barn.

Alla som läst den här tror jag har blivit berörda. Ett barn har dött. Många barn dör. Tyvärr.

Jag tänker mig ett barn under sin moders mjölkfyllda barm ibland. Och tänker på hur socialtjänsten i samarbete med läkare, verkligen kan döda någons barn. Och till och med någons själ.

Jag tänker på att jag verkligen inte kan förstå hur man kan stjäla och sedan sälja en mammas barn till någon annan.

Ibland får jag lust att skratta,

men det är för att socialtjänsten säljer andras barn och för att de barnen hör till sin egen familj. Det blir stora problem, förr eller senare. Barnen som stals och såldes till rika barnlösa familjer har faktiskt ett arv. När jag läste sociologi lärde jag mig att halva barnet är föräldrarnas genetiska arv. Och den andra halvan skulle bero på miljö. Jag har dock inte sett någon sammanställd seriös statistik som evidens till miljöns påverkan.

Min privata statistik,

antyder dock att de allra flesta barn som stulits från sina föräldrar har mått dåligt. De har inte fått ett bra liv och skuggorna från det förgångna jagar dem. Vad är det för fel på socialtjänsten? Vad är det för fel i psykiatrin? Vad vill ni uppnå och vem vill ni bota?

Eller ger ni upp mammorna, vars barn ni stulit?

Kanske det ser bra ut tillfälligt i er förbannade, jävla statistik?

V a d är det för samhälle vi lever i? Och vart tog våra mänskliga rättigheter vägen?

Hur är det möjligt att samhället kan nedvärdera andra på det sätt de gör?

V a r är det Sverige som jag minns?

Det land där man hade rättigheter och inte bara skyldigheter. För mina barn blev det för mycket, båda är döda. Och i deras texter och i messenger kan jag se, hur skrämda och stressade de blivit av socialtjänsten. Och så snart man/de/vi inte har samarbetat med dem till 100%, har de straffat oss. Hämnats.

 Varför kan inte en gravid moder få en chans att behålla det barn hon bär, vars föda hon bär, vars blod det är skapat av?

Det finns mamma-barn-hem. Varför får inte alla ta del av den vården?

Jävla förbannade idioter, ursäkta mig, men det här är sjukare än någon anar.  Man har bestämt att en förlossning inte ska ske på naturlig väg, därför att socialtjuvarna måste ha koll på när barnet föds, så de kan stjäla det och sedan sälja det till barnlösa par som tror det är en dans på rosor att ta hand om barn, vars föräldrar är inte är som alla andra önskvärda dårar i detta land.

Ber om ursäkt för alla fula ord,

är dock förbannat upprörd över hur man kan kränka en ung kvinnas rättigheter på detta vis. Tvinga henne att föda med igångsättning för att veta exakt när barnet ska kunna överlämnas till de som valts som rika och passande.

Min sista rubrik, blir inte den jag önskat.

Det blir ingen rubrik alls. Bara en tanke.

 

Kontakt med döda och döende

Kontakt med döda och döende

Min mediala förmåga

Ärligt talat tycker jag att den sidan av min mediala förmåga är lite jobbig.  Vet inte ens om jag borde berätta om den förmågan. Eller ska man kalla det förmåga? Kanske finns något annat som man kan använda som rubrik? Tänker på att det är ganska eländigt att ha de här upplevelserna.

De döda besöker mig

så ofta så jag vet inte om jag bryr mig längre, om det är rätt eller fel. De är välkomna, det finns ingenting som hindrar mig att ha kontakt med de som många har valt att kalla för de döda.

Min mediala förmåga…

den gör mig inte ett dugg lycklig, om någon nu tror det. Tacksamhet är något jag kan känna när mina döda släktingar besöker mig.  Oro är vad jag känner när andra som inte är en del av min familj, min släkt kontaktar mig.

Hur vet man vem som är vem,

egentligen vet jag det.

Men ibland har man haft kontakter med de som inte alltid varit så bra för en själv. Så vad gör man när man upplever kontakt med dessa personer?

De behöver inte nödvändigt vis vara döda,

de kan även vara sjuka,

oftast när jag får en sådan kontakt har sjukdomen drabbat personens hjärna. Så varför och hur får jag den kontakten? Jag vet inte. Jag är själv så förundrad. För det händer så mycket nu med mitt liv.

Jag har levt minst hälften av mitt liv

Men det är här på Jorden. Jag känner att det finns så mycket mer att uppleva. Jag är inte redo att dö än på ett tag. Finns dock ingen rädsla i mig för döden, endast ett hopp om vila och återseende.

Det som förbryllar,

det är de som är sjuka, som jag hör. I drömmar och när jag är vaken. Är det meningen att jag ska göra något? Kan jag hjälpa på något vis? Och hur gör man det utan att tränga sig på?

Jag hoppas nattens funderingar också ska somna,

själv ligger jag kanske vaken och alltför öppen i mina sinnen, för att mota bort någon som tar kontakt via mina guider, eller hur jag ska uttrycka det.

Intuition övningar
Släpp taget

Varför man varken kan, eller bör spå andras framtid.

Varför man varken kan, eller bör spå andras framtid.

Framtid har alltid varit intressant för spåmän/kvinnor. Ofta är det det som ger mest tillbaka i form av fysiska betalningar. En väl utbildad tarotläsare har fått lära sig detta. Allt vi har är här och nu, framtiden är mycket oviss och det förflutna som har varit ska vi lära oss av och sedan lägga bakom oss. Om man arbetar med andra människor utan viss insikt i psykologi är man inne på farliga vägar om man talar om för dem hur deras framtid ser ut. Visst kan man som medium få visioner om man inte stängt ner ordentligt, men den förståndiga eller utbildade guiden, ser till att inte förmedla det som vi ser.

 

Tarotkort Lyckan

 

Tankens kraft.

Tankens kraft är oerhörd. Det har gjorts studier på barn med tumörer, där de i ena gruppen fick visualisera hur ett lejon åt upp tumören. Den andra gruppen fick endast den ordinära behandlingen. Det visade sig då att de barn som fått lära sig hur man visualiserar hade ett snabbare tillfrisknande än den andra gruppen av barn. Det är nu så längesedan jag läste om den studien så jag minns varken hur eller var. Och kan därför inte hänvisa till en källa. Det här är en form av magi. Vi visualiserar (ser för vår inre syn en fantasi), som även kan kallase självuppfyllande profetia. Man tror så mycket på det man ser i sin fantasi att det manifesteras på det fysiska planet. En mycket farlig kraft när man jobbar med vägledning, men också en fantastisk tillgång då man lärt sig, eller insett hur man kan använda den.

Fokusera på det du vill, inte på det du i n t e vill!

En lapp med de orden hade jag tejpat fast vid min arbetsplats en gång i tiden. Det är bra att bli påmind. Och lätt att glömma när tanken maler. Det kan vara du som medium/vägledare/livs coach eller vad du nu har valt att kalla dig för, som möjligen kan påverka frågeställaren så att negativitet och rädslor uppstår. Och det du sagt, händer i framtiden, och du blir kallad för ett suveränt medium som ser framtiden.

Frågan är vem som skulle ha rätt att skapa, eller påverka någon annans framtid.

För min egen del, har jag fått min bästa utbildning hos American Tarot Association. Men bästa delen av den engelskspråkiga tiden var när jag började med en-kortläsningar på Free readings. Då hade jag turen att få den bästa mentor man kan få. Han visste allt om etik och hur man kan omformulera en fråga för att få den att passa till det svar man kunde ge. Han förklarade även att det i vissa stater i USA är det straffbart att spå framtid eller tredje person. Den bästa mentorn heter Serge Pirotte och han är extremt kunnig, rättfram och förstående. Vi har fortfarande kontakt via sociala medium och jag läser hans inlägg.

Framtiden finns inte.

tågbiljett
Tågbiljett

Den 5 december 2017 var en plats tom på tåget som avgick från Norrköping mot Eskilstuna kl 8:00. Min son Jesper, som just börjat ett nytt liv, hittades död den morgonen. Framtiden kom för vissa, men inte för andra och det är så det kan fungera. “Om man vill få gudarna att skratta ska man planera framtiden”, det finns ett uttryck som heter så. Min kloka, vackra mor på andra sidan, använde ofta det uttrycket i små vardagshändelser, oftast sådant man kunde skratta lite åt.

Mamma
Mamma 40-tal, i bakgrunden Happy, mamma och pappas schäferhund

Framtiden kan finnas.

Prekognition betyder: Att minnas framtiden. Men tänker inte gå in på det ämnet idag. Min främsta uppgift som tarotläsare är att min kund ska må bättre när han/hon pratat med mig. Jag är här för att stötta och sprida optimism, trots att, eller kanske även för, den svåra tid jag nyss gått igenom.

Framtiden kan gissas,

utifrån de energier som rör sig runt kring en viss person vid ett visst tillfälle eller en viss situation. Då är det viktigt att ta med till exempel: “under förutsättning att vinden inte plötsligt vänder” och situationen och energierna förblir likartade. Det är då vi som guider kan komma in och visa hur man kan välja att förhålla sig till dessa energier och situationer. Man ger råd och vägledning. Man vill inte ta över någons fria vilja och därmed göra personen mer eller mindre hjälplös.

Spå-linjer via telefontjänster

Jag har jobbat på olika spå-linjer i minst tio år. Det har varit lärorikt och jag har mött många människor. Många möten sker med personer som är riktigt labila och psykiskt sjuka. Vår uppgift är inte att säga emot dem, eller verka bättre än dem. Jag brukar säga att jag endast är en kanal som förmedlar det som förhoppningsvis kan hjälpa till att lugna och balansera frågeställaren. Dessa ringer ofta flera gånger och minns inte vilka de pratat med. Det kan här även vara viktigt med stöd från mentor om du är ny inom tarotkonsten, eller har som uppgift att stötta andra människor. Var en medmänniska! Det är nog det bästa råd jag kan ge till de som jobbar på spå-linjer med telefon.

Jag har just nu långledigt från sådana linjer.

Jag har upplevt det som delvis fel då kunden stressar en att ge så snabba svar som möjligt. Och riktigt så fungerar det inte alltid. Man kan inte bara säga vad som helst. Inte så som jag har lärt mig jobba. Den sortens stress gör mig sjuk och utmattad. I och med att jag vet att de svar jag levererar kan ställa till det om jag har en obalanserad kund i andra änden. Mer om detta en annan gång, idag är ingen bra dag för romaner att bli skrivna av mig. Jag avslutar med att kopiera länken mina egna, samt ATA regler för etik inom spå-yrket.

Etiska regler copyright

Till startsidan