Signature Story – av Marianne Hiort af Ornäs

Familjebakgrund
Jag är uppvuxen på ett militärområde i Stockholms skärgård där min far var officer/major vid armén. Han kom från en borglig familj, var jovialisk och en riktig kavaljer, oerhört händig och mångsidigt praktisk. Jag har konstnärligt påbrå främst från min mor som var etablerad konstnärinna samt barnboksillustratör för Svenska kyrkan. Hon designade tygmönster, julkalendrar och telegram samt hade via kyrkan en egen jultidning för barn. Jag följde mors arbete genom hela min uppväxt.

I samband med polio vid fem års ålder började jag känna mig som en outsider, blev utanför kamratkretsen och t.o.m. mobbad. Mina lekkamrater ville se hur jag grät med halva mitt förlamade ansikte. Detta ledde till att jag i tonåren blev isolerad, inbunden och deprimerad. Långt senare upptäckte jag att måleriet blev ett sätt att uttrycka mig och att känna omgivningens bekräftelse och gemenskap.

Jag började också sy kläder till mig själv och till andra. När jag var 19 år började jag på konstskola vilket än mer väckte min lust att skapa. Senare kom jag in på en högre konstutbildning där jag gick några år.

Personlig utveckling
Identitet, dvs uppfattningen om sig själv, är till stor del en programmering av andras åsikter sedan tidig barndom. Genom visualisering, disciplin och ihärdighet kan man förändra sina omständigheter till att bli sitt bästa jag. Därför praktiserar jag meditation och personlig utveckling sedan flera år tillbaka.

Jag försöker omprogrammera mig genom att påverka mina tankar, känslor och handlingar genom att visualisera avsiktliga mål om vem jag vill vara samt identifiera mig med de egenskaper jag anser mig vara värdig.

Biståndsarbeten i flera kulturer
Jag har alltid velat vidga mina vyer och har därför en del livserfarenhet av internationellt solidaritetsarbete i flera kulturer. Jag har även många vänner från olika kontinenter, vilket gett mig stor förståelse att vi alla är lika och hör ihop på ett högre (andligt) plan.

Jag arbetade en kort tid på biståndsambassad i krigets Nicaragua. Arbetet omfattade radiokommunikation, arkiv samt samordning med diplomatposten som gick en gång i veckan via flyg från grannlandet Costa Rica till Stockholm. Under min vistelse där kunde jag känna verklig rädsla och lärde mig förstå vad tryggheten i Sverige innebär.

Några år senare erhöll jag en tjänst i Guinea-Bissau (Västafrika), ett oerhört fattigt land som fick bistånd från Sverige. Frapperande glädjefylld musik och färgrikt folkliv, men brist på infrastruktur och livsmedel. Ministrarna diskuterade bistånd i lerhyddor med trampat jordgolv. Det var inte omgivningen som bestämde status, det var innehållet, konstaterade jag vid ett möte. Jag lärde mig att uppskatta vår frihet i Sverige, men saknade livsglädjen och glöden.

Samarbete med vänner från olika kontinenter
En kvinna från bostadsministeriet i Santiago de Chile, var en av de första invandrarna som kom till Sverige från Chile genom ett FN-organ. Hon deltog aktivt i föreningslivet här och blev en trogen och kär vän genom åren. Jag målade olika kulisser till en teaterpjäs om chilenarnas flykt från militärjuntan till Sverige.

Några år senare lärde jag känna en mayaindian, från El Salvador, som har betytt mycket för min andliga och spirituella utveckling. Hon hjälpte mig att hantera mina trauman genom meditation, rätt andning och böner – en del influerat från Mayakulturen. Jag illustrerade hennes biografi om livet som medium/andlig ledare – från barndom till vuxen ålder.

Fick en beställning på tygdockor av en kemiingenjör /pedagog från Marocko. Dockorna, en prototyp av en nomadfamilj, skulle användas i undervisningen /YouTube på ett barnhem utanför Marrakesh, för att på ett lekfullt sätt stärka barnens identitet och förmedla kunskap om naturen.

Min konstnärliga aktivitet idag
För närvarande målar jag tavlor i olja samt i akryl. Sedan åtta år sitter jag med i styrelsen i en lokal kulturförening där jag är webmaster och ansvarar för sociala media. Jag är behjälplig att organisera utställningar för dess ca 20 – 30 medlemmar två gånger om året. Där ingår även mina tavlor.

 

När kom jag in i ”flow” första gången?
”att nå det nästan omöjliga” olja av Marianne Hiort af Ornäs

Denna flygande kvinna inspirerades jag att måla 1992. Det var den första gången jag målade under ”flow”, där tid och rum inte existerade.

Jag upplever här känslan av att nästan uppnå det omöjliga. Jag åter-upplever mitt liv och friheten att sväva över alla problem och ser ner på jorden och dess begränsningar från ett högre perspektiv – vilket ger mig frihet/glädje.

Det innebar en stor befrielse från tidigare påtvingade begränsningar – av mobbing/polio.

Vad jag vill förmedla med min konst
Då jag valde att skapa mitt självporträtt ovan ville jag framställa att själen är tidlös och lät därför mitt porträtt spegla renässansens tidsanda med dess samspel mellan ljus och mörker samt kontemplativa uttryck.

Förutom porträtt målar jag stilleben och landskap, gärna med sublima budskap eller barndomens sagolika magiska tänkande.

Denna tavla hänger på ett barnhem för fattiga barn med cancer i Valparaiso, Chile. Titel: ”Vi är alla glimmande stjärnstoft som återvänder till ljuset”. 

Min tanke var att luftballongerna både kan lämna jorden och komma tillbaka; en slags tröst för barnen.

Med min konst önskar jag öppna upp betraktarens sinne för djupare mening i livet.

Jag vill förmedla en universell känsla bortom tid och rum som man kan identifiera sig med.
Ett mystikens budskap om en djupare dimension av tillvaron där vi människor hör samman.
En väg ut ur isolering till gemenskap.

Detta är alltså mitt själsliga budskap som jag vill förmedla genom min konst.

 

Jag säljer mina original (akryl/ olja) samt reproduktioner i hög kvalitet.