Livscoach Personlig utveckling - Sida 2 av 12

Depression och sorg är inte samma sak

Frågan är dock om sorg kan leda till depression. Inte ens experterna är överens om vad som är vad. Det finns forskare som säger att depression är en del av sorgens faser. Och andra som säger att depression och sorg är olika saker. Vid sorg har man tappat lusten, men klarar av att med sorg i hjärtat utföra sina dagliga uppgifter. Medan man vid depression inte känner lust att utföra desamma. Men hur blir det om någon känner både sorg och depression samtidigt då?

Jag tror inte man kan skilja på sorg och depression efter en viss tid.

Man kanske var deprimerad när sorgen inträffade. Man kanske blir ännu mer deprimerad efter insikten av vad sorgen burit med sig. Kanske depressionen varit ditt liv så länge att du inte minns något annat. Och när sorg slår till, kanske man glömmer sin egen depression och fördjupar sig i sitt sorg-arbete. Det går inte att tänka på något annat än den förlust man just har genomgått.

Om man tänker sig en lång depression

där allt bestått av en viss slags sorg, en obehaglig föraning om något som kommer att inträffa i framtiden. Och om man dessutom får rätt. Det man benämnde depression var kanske istället en sorgsen föraning, en föraning i ett förtvivlat hjärta som fastän det redan var krossat skulle komma att krossas igen. Inte bara en gång heller.

Sorg och depression höll mig vid liv

Hela mitt liv var en sorg och en depression, som en påse med ett hål i botten. Mitt liv fylldes av olika aktiviteter som ansågs vara bra för mig (eget val). Sorg och depression blir ett grundläggande tillstånd som man ständigt behöver arbeta med. Sorg och depression tvingar en att göra bra och goda saker så att man kan inbilla sig att livet är bra. Men egentligen har man hakat upp hela sin tillvaro på sorgens grunder. Medan man tror att man är den personen som upplever sorg och depression.

Så vad händer när sorg blir ännu mer sorg?

Med det menar jag att det man sörjde och var ledsen för plötsligt försvinner från ens liv. Man blir fri och ska försöka hitta tillbaka till sig själv och vem man egentligen är, var, försökte, trodde eller ville att man skulle vara. Medan man hängt upp hela sitt liv på ansvar, ta hand om och tycka synd om.

När dagen kommer och man befrias

Det som oroat en försvinner. Mina barn dog. Tiden stannade den 5 december 2017 när mitt yngsta barn dog. Många vatten har sedan runnit under broarna. Jag har gjort mycket för att hjälpa och stötta mig själv. Men jag tror att det var en fasad som jag hittat på, ett slags skådespeleri som jag inte ens själv förstått.

Tiden har vaknat

Ja, lite så känns det. Tiden har gått igång igen och frågan är vad jag gjort med den och vad jag har tänkt att göra med den. Jag har kunnat göra allt jag velat, det vill säga, att jag velat ha lugn och ro. Jag har velat vila och slippa stress och oro, telefonsamtal på natten, poliser som bankar på dörren, söner som vänder upp och ner på hela lägenheten medan brandlarmet går i gång medan en Pan Pizza sakta svartnar i ugnen.

Nu är det slut med det!

De orden känns fortfarande som något jag har drömt. Och jag undrar stilla hur jag nu ska komma vidare. Jag har gjort allt det jag ville, vilat, ägnat mig åt mina intressen, sytt, stickat, gått på yoga och glott på Netflix, medan jag bäddat ner mig i sängen och försvunnit in i det jag har kallat för “bubblan”. Inuti bubblan existerar ingen omvärld. Frågan är om jag själv existerar utan omvärld? Jag drar ytterligare ett kort ur “surrender to…” och hoppas att jag ska hitta ett sätt ut ur min depression, hitta mig själv igen och ta reda på vem jag är efter så här lång tid,

Surrender to your souls path

Och jag som trodde min gudomliga livs-stig var att leda mina barn mot ett bra liv.

Serverat på Nobelfesten

In Okategoriserade

Skogen har läkande krafter (the power of surrender)

solvinden20 oktober, 202128 oktober, 2021Leave a comment

Skogen har läkande krafter

Blogginlägget innehåller länkar från Canvasbutik

Den 5 december 2017 är en dag i livet som för alltid fastnat i mitt minne. Det var den dagen polis och präst gav mig ett dödsbud. Min yngsta son var död. Jag har skrivit mycket om denna händelse, bland annat här.

Den sista godnattsagan

Men allt går inte berätta om på en gång, det skulle bli för mycket, det skulle ta alltför lång tid för mig att fokusera, minnas och förvandla upplevelser och känslor till ord. Dagen är noterad i min gamla blogg: Den sista godnattsagan

Jag minns inte hur och var jag började blogga, men jag minns att jag flyttade till blogspot då Metrobloggen lades ner. Jag hann spara alla mina inlägg, då jag inte visste hur jag flyttade bloggen. Dessa gamla inlägg från alltings början finns som sagt sparade där.

Skogen var vad jag kom att tänka på när jag tittade på dagens kort.

Surrender to the beauty of the natural worldf — Surrender to the beauty of the natural world

Det första som hände den 5 december 2017 har jag skrivit så mycket om så det torde vara lätt att hitta. Jag har inte skrivit om vad som hände efter att poliserna och prästen lämnat mitt hem. Och om det ska jag skriva i något annat inlägg så småningom. Inte för att be om medlidande, utan för att visa reaktioner man kan få och som kanske kan vara till tröst åt andra drabbade. Man är faktiskt aldrig ensam. Jag har förlorat två barn, men jag känner till de som förlorat tre. Och de som förlorat hela sin familj.

Vad ska jag ta mig till med denna smärta?

Den 6 december vaknade jag upp till en helt ny verklighet som är svår att beskriva. Det som nyss var så intensivt fanns plötsligt inte mer. Jag försökte förstå och som filosof försökte jag redan i chocktillstånd söka efter sätt att överleva. Inte för att jag hade någon lust, utan för att jag hade ansvar och vilja. Där någonstans kände jag att jag behövde komma ut i skogen.

Skogen låter mig ta del av alla elementen

Och jag tror att det är vad dagens valda kort bekräftar för mig. Att acceptera att jag behöver släppa taget om det som har gått förlorat. Och sätt på hur detta arbete med mig själv skulle kunna ske.

Dagen före dödsbudet togs denna bild av Zanna (rip) och Ruffa, Jespers valp

Så i naturen har jag hittat så mycket tröst och läkande. Jag har varit i skogen och skrikit det högsta jag kan och det har gjort att jag kunnat släppa ut mycket spänningar. Skogen är ett av de sätt som hjälpt mig försöka läka. Kanske mest av allt.

Topplistan Canvasbutik

In Okategoriserade

Naturen är läkande för själen

karolina19 oktober, 2021Leave a comment

Har man problem med sin hälsa så är naturen kroppens bästa vän.

Vare sig du har ont i själen eller ont i kroppen så är naturen det bästa för dig. Du kan krama om träd eller du kan gå ut med din hund i skogen.

Nu är det också stor chans att hitta massa olika bär i skogen om du går lite djupare in i skogen. Tänk på att inte gå ut när det är jaktsäsong då folk bär vapen så att du inte blir skadad. Låt heller inte dina husdjur gå ut i skogen för du behöver också skydda dina djur såsom du skyddar dig själv.

Klä på dig riktigt varm med en lång dunjacka och varma skor. Helst ska du ta på dig fodrade stövlar och sedan är det bara att ge sig ut i skogen. Tänk på att inte vara ute i skogen när det blir mörkt för då kan du ha svårt att hitta tillbaka. Eller så tar du med dig en lykta eller ficklampa så att du ändå både hittar i skogen och hittar ut ur skogen när du börjar bli trött och vill gå hem igen.

Hunden behöver också varma kläder

Sätt på hunden också lite extra varma hundkläder så att inte din hund fryster. För om hunden fryser så måste du bära hunden och då blir du trött. Om det är en liten hund så blir du inte trött. Är det en stor hund du måste hålla i så kommer du säkerligen bli väldigt trött ganska fort.

Smörgås som matsäck

Ta även med dig matsäck och det kan du göra från närmaste Hemköp eller en annan butik. Du ska då ta med dig smörgåsar och varm choklad. Ta inte med dig kaffe för då blir du bara kissnödig och måste stanna upp för att kissa. Kan vara jobbigt att kissa i skogen när man har så mycket kläder på sig.

In Andlighet

Ha tillit till din intuition! Andlig utveckling!

solvinden8 oktober, 2021Leave a comment

Andlig utveckling

Inlägget innehåller länkar till PFC och Nextory

Jag talar mig alltid varm om PFC-kortet, det perfekta och enklaste sättet att ha koll på vad som handlas. Även att skapa budget och olika mål. Gratis att prova!

Idag ska jag skriva lite om kraften vi har inom oss själva och hur vi kan träna oss i tillit till vår kraft via andlig utveckling

Det är lätt att säga, men svårare att genomföra, med tanke på alla intryck och all påverkan utifrån. Inspirationen kommer även idag av orakelkorten jag tidigare skrivit om och som har blivit speciella för mig. Bland annat har jag skrivit om förändring här.

Jag har också skrivit ett inlägg om ödmjukhet, om att lätta på sitt ego och låta någon annan få rätt ibland.

Vartenda kort har som rubriken The power of surrender, till syfte att ge oss själva bekräftelse. Syftet är även att påminna oss och att stärka oss i det vi egentligen redan vet.

Jag återkopplar det mesta jag skriver om till händelser i mitt liv, framförallt mina fyra söner och till all lärdom jag fått av det. Det är intressant att dra dessa kort, stanna upp i nuet och se vad som kommer för ens inre syn

Idag kom nedanstående kort upp:

Detta får mig ofelbart att minnas alla så kallade “goda råd” man, som nybliven förälder fick. Alla broschyrer, instruktioner, kontroller, släktingar, mor- och farföräldrar, u name it! Medan allt man ville var att vila med sin nyfödda bebis för sig själv och att möta detta nya liv. Att vara ifred och klura på vad för liten individ man fått att göra med. För vi har ju alla olika personligheter. Inte ens tvillingar har samma personligheter. Så varför skulle då mitt barn stoppas in en skokartong som var för liten för deras kreativitet. Om detta ämne finns mycket att skriva då man väl kommer igång, men det får bli en annan gång.

Jag älskar detta foto.Med alla goda råd från alla håll och kanter blev jag förvirrad och tänkte: Om jag tror på en sak, men gör något annat och allt blir fel – då kommer jag klandra mig själv och andra. Så istället bestämde jag mig för att följa mitt hjärta och därmed förhindra att jag, i framtiden, skulle skuldbelägga mig själv. Jag följde min intuition och jag hade oftast en telempatisk kontakt med mina fyra söner. Har skrivit lite om telempati här

Intuition

Att lita på sin egen intuition är ingenting som vår svenska skola lär ut. Därför blir vi ofta osäkra. Jag skulle gärna rekommendera en kurs i medial utveckling steg 1 om du är nybörjare. Där kan du få stöd och hjälp att släppa ut det du tror och tänker, men inte vågar säga. Sådana kurser ger ofta god feedback och gör oss mer uppmärksam på symboler och tecken,

Jag har gått många kurser och har alltid känt mig trygg, visst har det tagit emot många gånger. Men grejen är ju den att alla vill veta vad just DU tänkte på just då. Lite skrämmande i början, men snart växer tilliten till dig själv och att din intuition är väl värd att lyssna på. Dock är ämnet stort och ingenting som kan avhandlas i enstaka blogginlägg. Följ mig gärna på sociala medier och på blogbiz. Jag har mycket att säga och en lång och tuff livsresa att dela med mig av.

Nu ska jag vara lite partisk och rekommendera två olika personer som varit mina kursledare inom andlig utveckling.

Livskraft Eksjö med Jennie Fridh

Unika samtal med Linda Kensén

Läs gärna Jespers bok

Eller Katarina Morfina

In Andlighet

Jobba på spålinje?

solvinden4 oktober, 2021Leave a comment

Innehåller länkar till Nextory

Med uppmaning att läsa Jespers bok

Temat med korten ” The Power of surrender cards”,

gav mer inspiration och skriver gärna om dessa kort, då det hjälpt mig komma vidare med mitt liv. Tarotkorten är min vägledande stjärna, som jag alltid använder, så gott som dagligen för att lära mig mer om mig själv och andra. Jag tycker det bästa med dessa kort är att man får en kraftfull insikt om vem man egentligen är, hur pass stort ens ego är och hur mycket insikt man kan få angående relationer, sina egna, såväl som andras. Jag har jobbat i ca tio år på olika tarotlinjer och vet att många bara svarar som de tycker och känner just då. Det är ok med intuitivt tolkande, det är så klart bäst att alltid lyssna till sitt hjärtas rösta och lägga märke till det som först kommer upp när man får en fråga från någon som söker hjälp.

Tarotlinjernas tickande minuter

Jag vet inte om jag kommer jobba mer med tarotlinjer på det sätt jag gjort. Visst, allt handlar om pengar, men att pressa anställda till det yttersta kan vara otroligt stressande. Jag har slutat ta betalt och jag ger till den som behöver mig. Jag har kunnat göra detta då jag avslutat moms och F-skatt, vilket var tufft att jobba med, samtidigt som man börjar känna sig mer och mer utbränd, mer och mer stressad, kunder som säger att de betalar minuttaxa och pressar en seriös tarottolkare till det yttersta för snabba svar.

Att jobba på spålinje

En del blir irriterade på oss ”spå-damer” som vill profitera på andras olycka. Men jag tror inte så många skulle vilja byta ett 8-17-jobb mot ett jobb, där de aldrig kan ta rast, inte vila, inte gå ut med hunden och inte ens gå på toaletten. Samt att få en femma per minut. Det är inte vi spå-damer som tjänar pengar på tarotlinjerna. Oftast inte hur som helst. Jag har alltid haft nöjda kunder och har massa positiv feedback. Men tål inte stress och att min tid begränsas av ett tickande minutpris. Jag är nämligen helt seriös vid användning av mina tarotkort och/eller svarar på andliga frågor. Jag är tränad i intuitivt tänkande, meditation, öppna upp chakran och ser bilder och får budskap. Jag är telempat och har svårt att stänga ner när för att slippa se lidande i världen eller runt omkring mig. Den som är mindre andligt tänkande kan ju byta namn från telempat till högkänslig. Det råder dock ingen tvekan om att vissa personer kan känna av och ta in andras känslor.

I vargtimmen dog min son

Som den natten när Jesper dog. Jag skrev till min kompis på chatten att nu är det vargtimmen och undrar vem som ska dö i natt. Tyvärr så fick jag veta det dagen efter. Min yngsta son var död i en överdos av Loperamid. Den dagen stannade min tid. Men jag kanaliserar min son hela tiden och det är bara för att han vill det som jag hela tiden skriver om sorg, aldrighet och längtan. Samt att jag känner in andras känslor.

Så dagens kort blev Surrender your need to always be right.

Min mormor brukade säga till mig: Bara håll med och gör sen som du själv vill , så blir det inget bråk.

Mormor, Svea Breilin., min vackra mormor, bästa mormor, saknar dig!

Jag bär alltid mormors ord i mitt hjärta, men så svårt att inte reagera med sitt ego och sina impulser. Begrunda dagens kort om att släppa taget, som jag förut skrivit om både här och där.

Och när jag tog körkort 1978 sa mormor: Bara stå still om det händer något i trafiken så kan det aldrig bli det fel.

In Okategoriserade

Den enda du kan förändra är dig själv

solvinden30 september, 2021Leave a comment

Inlägget innehåller annonslänkar från Soul Factory

Jag tänkte inleda detta inlägg med

“Sinnesrobönen”

Alla kan be den, men inte alla kan förstå den. För att få hjälp att förstå den har jag ibland använt mig av orakelkort vid namn The power of surrender. Du kan köpa den till dig själv här

Du kan behöva vägledning

Att förstå innebörden av “att släppa taget” har tagit mig många år, många sorger och misslyckanden. Hur då släppa taget? Hur gör man när man lider och hjärtat slits i tusen bitar? Hur släpper man taget om denna hopplösa smärta? Tidigare inlägg om upplevelsen kan du hitta här.

Idag drog jag ett nytt kort för detta,

Ja, det gäller att kämpa och att komma vidare i livet. Om vi ska må bra kan vi inte fixa andra, bara oss själva. Vi kanske kan fixa sättet som vi förhåller oss på och de förväntningar vi har, men aldrig någonsin ska du tro att du kan rätta till någon annan människas problem. Jag har försökt och jag är nog till och med född sådan. Vad jag fått veta, efter alla år av studier och att lyssna till andra personers lidande, är att det mesta har sina rötter i barndomstrauma. Trauman som man kanske inte ens minns. Men när du väl hittar ditt eget personliga trauma kommer du att se det och förstå det. Det kommer att riva upp såren. Bra eller dåligt? Jag vet inte än. Man har ju rätt att gå vidare och tro att allt varit bra.

Men en gång var du ett litet utsatt barn utan kraft att försvara dig eller förstå vuxenvärlden.

Därför är det fullt möjligt att du bär på ett trauma från barndomen och därmed skulle även dina jobbiga känslor kunna klassas som ptsd

Det vill säga post traumatiskt stresssyndrom.

Och den enda som kan fixa detta är du själv!

Du har givetvis möjlighet att söka hjälp inom olika instanser, få råd, få mediciner, terapi och så vidare. Men bara om du vill och orkar. Det jag vill komma fram till är att man behöver läka sig själv och att lära sig att förhålla oss till de situationer som uppstår i livet och runt omkring oss. För att orka fortsätta leva, trots våra trauman från barndomen eller från vuxenvärlden. Från söndertrasade relationer och brustna hjärtan.

Intressant nog var kortet jag drog slumpmässigt idag

Surrender the idea you can fix someone.

Det fungerar inte, därför att varje människa som är vuxen har ansvar för sina egna val och behöver hitta sina egna sätt att laga sig själva.

streptococker efter injektion — Streptokocker efter injektion

På fotot kan man se min son Anton, som hade många svårigheter, och kanske var för skör för livet vi lever här. Vid tillfället miste han nästan högerarmen. Han spelade gitarr som en Gud. En del fel i denna kanske, men de jammar, Anton och hans pappa…. Vila i frid, saknad, älskade barn! Jag saknar dig med mitt brustna hjärta

Citat: Symtomen har gjort att bakterierna ibland i folkmun kallas “mördarbakterier”. Sjukdomstillståndet är livshotande och det är viktigt att få rätt vård snabbt. Infektionen behandlas med antibiotika.

Berörande video

In Okategoriserade, Samhällsfrågor och debatter

Orättvisor i vården av beroendesjuka med mera

solvinden25 september, 202127 september, 2021Leave a comment

Inlägget innehåller annonslänkar från Nextory

Rekommenderar denna blogg idag!

Orättvisor i vården av beroendesjuka med mera.

För snart 20 år sedan, jag minns inte exakt, slutade jag att använda nikotin. Nikotin är ett beroendeframkallande nervgift. Det var ett löfte till mina barn att jag skulle sluta innan årets slut och jag tror att det kan ha varit år 2003. Men eftersom jag har tappat tidsuppfattningen minns jag inte precis vad som hände den perioden. En sak är i alla fall säker; tack gode Gud att jag slutade, just då. För det var den tiden när allt kändes ok och bra. Jag var uppåt i min biorytm, vad det nu är), och kände mig kreativ, rik och lycklig. Men jag var en inbiten nikotinist. Verkligen inbiten! Jag hade börjat tidigt, redan som barn och när jag var 15 år gjorde jag mitt första försök att sluta.

Rastlösheten var spöket och demonen

Nikotinet hjälpte mig mot min rastlöshet som jag alltid burit med mig – den rastlösheten som gör att det, hela tiden, behöver hända saker och ting, att jag inte kan stanna upp och njuta av ögonblicket, utan måste stressa vidare hela tiden. Ända tills jag rökt så mycket att hjärtat flimrade och andningen var så snabb att jag inte längre kunde följa guidade andningsmeditationer. Jag kunde inte heller föra normala samtal, eftersom min röst kändes helt förstörd och jag behövde harkla mig hela tiden. Det var dags!

Men det var inte första försöket.

Bakom mig hade jag mängder med mer eller mindre långa uppehåll eller som jag hellre hade velat kalla dem: avslut. Jag var storrökare och tenderade att bli kedjerökare. Men en dag var det nog. Jag kände mig sjuk när jag vandrade i skogen. Och när jag trodde att någon högg ner träd med yxa, var det istället mitt eget hjärta som bankade så hårt. Jag hade läste boken ”Äntligen icke-rökare” av Allen Carr. Boken påverkade mitt kognitiva tänkande och jag började se nikotinet som en röd liten demon i bakhuvudet. Jag skulle kunna svälta den eller göda den, valet var mitt och motståndet hårt.

Men som tur var fanns det en genväg, en medicin

Eller ett nikotinsubstitut som är väl känt i dess olika former, varav det mest kända torde vara Nicorette. Detta var ingen billig medicin, men jag kunde köpa den på Willys, eller om det hette Hemköp på den tiden, jag minns inte. Jag hade provat förut med Nicorette, men det hade alltid slutat med återfall. Men just den här gången så lyckades det. Efter alla cigarretter, snus, tuggtobak, you name it, så var det ändå den dyra medicinen som hjälpte.

Jag kunde välja styrka och mängd efter eget önskemål

Jag tänkte det får bli en ordentlig dos så jag inte känner, någon som helst nikotinbrist. Jag köpte tuggummi och plåster, de starkaste jag hittade och det ena plåstret skulle verka 24 timmar, alltså dygnet runt. Jag skulle inte behöva vakna och känna mig nikotinsugen, bara känna mig irriterad och deppig för min brutna rutin att gå upp på morgonen, dricka kaffe och röka cigarretter.

Och varför tar jag upp detta helt plötsligt, kan man fråga sig.

Jag gör det på grund av orättvisan i hela det förbaskade systemet. Och att vissa måste vara friska innan de får vara sjuka. Och vilken sjukdom jag syftar på är väl inte så svårt att lista ut? Jag syftar på beroendesjukdom och jag tror att det är den enda sjukdom, där man först måste bli frisk innan man blir sjuk. Vid alla andra sjukdomar har man rätt till en medicin som hjälper, det vill säga, i de fall det finns en medicin.

Man tar sig för pannan!

Unga människor självmedicinerar och får ingen hjälp. De vill sluta, men får ingen medicin, även om de ber om det. Det går inte för sig att dela ut beroendeframkallande mediciner till patienter som är beroende. Men det går bra att dela ut hjärtmedicin till de som riskerar att dö av hjärtsjukdom. Jag kan visserligen, som icke-beroende, se skillnaden, samt förstå uppsåtet till varför detta sker. Är det verkligen så här vi ska behandla våra medmänniskor?

Ska man behöva lägga sig på järnvägsspåret?

Ska man behöva lägga sig på järnvägsspåret som Jesper gjorde, eftersom man vet att man blir av med sin medicin om man har tagit ett återfall? Ska man behöva överdosera till exempel en receptfri medicin som Loperamid för att få en helt normal behandling med Laro-programmet: Subutex, Suboxone, Metadon eller Cannabis? Ska våra medmänniskor inte våga söka sig till vården när demonen förlett dem tillbaka in på den självmedicinerande vägen? Ska man verkligen plåga ihjäl sina medmänniskor, innan de kan få en medicin som hjälper. Som Nicorette till slut hjälpte mig. Hur många fler ska dö i skräck för inlåsning och tvångsvård?

Järnväg, järnvägsspår, räls — Jag provade att se dödslängtan från mitt barns perspektiv. Så ja la mig ner på rälsen.

Jag bara undrar….

Som mina eventuella läsare säkert förstår var mitt inlägg om nikotin en liten petitess för att påvisa orättvisor i vården. Jag var inte guds bästa barn, men jag slapp bli jagad, och plågad så långt det var möjligt på den tiden. Fotot symboliserar ungdomens längtan att prova nya saker. Oftast de saker som vuxna gör. Röker och super.

In Okategoriserade

När jag går ensam

solvinden19 september, 2021Leave a comment

Inlägget innehåller annonslänkar från Nextory

Att gå ensam

Det är svårt att förklara hur det känns när jag går ensam. Jag har nog alltid varit en tänkare. Men när jag är ensam blir tankarna förvildade, eller hur jag ska uttrycka det. Kanske skulle jag lyckas ta tillbaka kontrollen, men vet inte om det är det jag vill. Jag vill tro att mina barn finns här med mig och jag vill tro att de talar till mig genom olika tecken, varav musiken är ett av tecknen. Musiken var ju allt för dem.

Budskap från de döda

I ensamheten, tror jag att musiken i hörlurarna ger mig budskap från mina döda söner. Det är dock inget jag känner för att berätta för mina läkare, då de har en utbildning som baseras enbart på vetenskap och emperiska bevis. Det fanns en tid, då jag själv studerade på en vetenskaplig nivå. Och jag upplevde att jag tappade lite av min intuition, min andlighet och min förmåga att stilla ta till mig tecken från universum och det jag upplevde behövde analyseras och studeras. Det var som om jag började tappa min förmåga att se andra utifrån ett andligt perspektiv. Och att min förmåga till prekognition förminskades.

Jag skulle inte vilja att det blev så. Jag var intresserad av att lära mig teorier, metoder och så vidare. Men samtidigt var det förundrande att uppleva att jag tappade bort mitt hjärta för att min hjärna skulle ta över. Min förmåga att känna, känna på mig, tro med mera, allt gick till mina egna analytiska vetenskapliga studier och jag visste inte om jag borde hoppa av min utbildning, eller stanna i det trista varandet.

Mina söner var vid liv

Mina pojkar var vid liv när jag studerade. Jag vet inte om jag inbillade mig att jag skulle “bli något“, som Magnus Uggla sjöng 1977. Lyssna på Plast! Det finns ett budskap i den låten.

Det var vår tid då

Tiden när det fanns mänsklighet och empati. Tiden innan mina barn dog, den tiden som mina döda söner inte fick känna. Stödet som kom från musikerna som proggade och som säkerligen hade kunnat ge det stöd som mina barn hade behövt och som jag själv behövde för att inte spåra ur. Jag kunde hämta luft, Uggla var en av dem som förstod, inte ensam, det fanns fler, men Uggla fick en särskild plats i mitt hjärta med sitt 1977

Jag lever. Jesper och Anton är döda. Jävla skitliv!

Rekommenderar er att läsa Jespers bok för att få lite förståelse för smärtan!

In Okategoriserade

Hur gör man för att bli nöjd med sig själv?

karolina15 september, 2021Leave a comment

Det finns många sätt att försöka bli nöjd med sig själv.

Antingen är man nöjd med sitt utseende eller med sin karaktär. Det är få människor som är 100 % nöjda i dag med sig själva. Det kan ha flera olika orsaker till att folk inte är riktigt nöjda i dag. Man har sin barndom i sitt bagage som kan spöka då och då.

Man kan också vara nöjd även om barndomen inte alltid har varit felfri och korrekt. Sedan finns det folk som aldrig är nöjda fast att allt i deras barndom har varit perfekta.

De kanske kämpar med sin vikt hela tiden utan att lyckas. De kanske är för smala eller väger för mycket. Allt handlar inte om barndomen utan ibland så kommer idéerna från oss själva.

Så hur gör man för att bli nöjd med sig själv och sluta påverkas av andra?

Det kan också vara bra att vara lite påverkad av andra så att inte livet och samhället bli en anarki. Bästa sättet att bli nöjd med sig själv är också att tänka på hur man äter och rör sig. Man ska inte äta allt för sent på kvällarna. För det är maten man äter på kvällen som faktiskt gör så att man lägger på sig några extra kilo. Du kan äta exakt samma sak bara du äter det tidigare under dagen då går du heller inte upp i vikt. Du ska också lägga om din dygnsrytm och vakna helst senast 7 eller 8 på morgonen. Du ska absolut inte lägga dig senare än kl 11 på kvällarna. För sitter du uppe länge så börjar du bli hungrig. Sover du för länge på morgonen kommer du att hoppa över frukosten.

Även män vill se bra ut

Det finns också män som vill se bra ut tex ingen man vill ha lika stora tuttar som kvinnor. Du har också väldigt bra kompressionsstrumpor som du kan använda dig utan för att snabb kunna återhämta dig. De är bra för hälsan och du kommer känna en enorm skillnad med dessa.

Hos Rehabgrossisten finns det mycket hjälpmedel för ett bättre välmående. Till dessa är det bra om du använder ett par bekväma skor.

In Okategoriserade, Samhällsfrågor och debatter

Sorgens fåglar är svarta.

solvinden11 september, 2021Leave a comment

Inlägger innehåller annonslänkar från Nextory

Klump i halsen, sorg

Jag har gått omkring med en klump i halsen en längre tid. På hösten är det lätt att känna sig vemodig. Mycket i naturen vissnar och förlorar sin färg, och naturen förbereder sig på vila. En del natur är perenn och återkommer år efter år, men andra delar i den tappar sin glans för all och evig tid. Många minnen från svunna tider dyker upp och nostalgin plågar min själ medan jag tänker på en dikt av vår älskade poet Pär Lagerkvist:

Här kan du lyssna när Pär läser sin dikt.

Kanske är jag sorgsen och tråkig idag, det enda jag försöker är ändå att dela med mig av allt som kan dyka upp inom en när man jobbar med sin sorg. Snart har det gått fyra år sedan den stora tragedin inträffade, en tragedi som jag även sett i min livslinje i handen. En del av mig som oroat sig, en del som slagit bort vissheten jag burit med mig sedan Anton föddes.

Jag går in i en blomsteraffär och tittar mig vilset omkring och jag tar en nummerlapp, nummer 34. En vänlig expedit kommer fram till mig och jag vet inte riktigt vad jag söker. Så jag säger att jag känner någon som ligger på kyrkogården och som fyller 30 år i morgon. Jag säger inte att min son är död och att han skulle fyllt 30 år i morgon. Ingen behöver beklaga. Jag pratar inte så mycket med andra längre om tragedin och om den stora sorgen.

Det känns som om min son ler lite där på andra sidan dimman

Jag vet så klart inte vad jag söker, men jag är säker på att jag hade hittat det om det funnits. Det känns som om min son ler lite där på andra sidan dimman och det känns som om vi båda längtar efter varandra, men till sist accepterat att det är på det här sättet just nu. Min son, Anton, skulle varit ett oktoberbarn, men blev ett septemberbarn. Kan man säga att vi hade tur som överlevde? Vi var nära döden båda två den gången. Därför kom Anton att födas ca fyra veckor för tidigt. Mitt höstbarn! Och jag köper ett gravljus.

Ofta gick jag här med pappa

Med samma tunga klump i halsen går jag vägen över kyrkogården som jag gjort så många gånger förr. Inte bara för mina döda barns skull, utan för många andra anhöriga och vänners skull. Ofta gick jag här med pappa och tankarna och filosoferandet var intressant, men också skrämmande. Nu går pappa inte mer utan han sitter i sin rullstol på äldreboendet och sörjer sin maka och sina barnbarn. Precis som jag sörjer min mor och mina två yngsta söner som nu vilar i frid. Bredvid sin farfar är de begravda. Det var bra att farfar slapp uppleva mina pojkars död, tänker jag ofta.

En stor myra kryper upp för min arm

Jag sätter mig på gräset vid graven och rensar lite vissna blommor. En stor myra kryper upp för min arm och jag tänker att Anton skulle vridit sig av skratt för att den valt att krypa på just min arm och inte på hans. Jag är ensam vid graven. Det är bäst så. Jag tänder ljuset och sätter det på Antons sida vid deras gemensamma grav och det känns som om Anton har kommit till ro. Men klumpen i halsen finns kvar och det är fortfarande omöjligt att förstå allt som hänt. Jag sitter kvar en stund och spelar musik och jag känner det som att vi ändå når över gränserna. Min spel-lista på Spotify, valde att automatiskt spela upp: Karma Chamelion

Jag skulle gått i morgon och satt blommor och knutit ballonger åt Anton. Men som jag känner mig idag, vet jag inte om jag kan klara av att gå dit och förstå att min son fyller 30 år. Men jag kan inte krama honom. Kanske går jag dit, kanske inte, men det var viktigt för mig att veta att när morgonen kommer brinner det ett ljus vid hans grav.

Jag går vidare.

Läs och försök förstå Jespers bok