Vill du synas här? Kontakta info@blogbiz.se

Tarot, Ess i svärd – min tolkning kopplat till min sorg

Tarot, Ess i svärd – min tolkning kopplat till min sorg

Tarot för att komma vidare i sorg och personlig utveckling

Det upphör aldrig att fascinera mig, hur väl Tarot passar in i mitt liv. Jag frågar, tolkar, tar mig framåt. Jag var en sämre människa innan jag lärde mig att använda Tarot, för att förklara beteenden, lära nya beteende och inte minst för att träna min egen uppmärksamhet.

Fyra år i sorg

Först var fasan bara en tanke, eller en gnagande oro, fasan jag såg drabbade andra i liknande situationer. Gång på gång fick jag läsa i vår stödgrupp på Facebook att fasan slagit till igen. Fasan är en förälders största mardröm. Det spelar nog ingen roll hur eller varför det händer, fasan verkar vara lika fasansfull för varje drabbad förälder.

Till tröst för den som sörjer sitt barn

Vi har alla hört det, de små uppmuntrande orden som är menade till tröst. Man vill inte bli arg. Man blir ledsen och besviken. För inom sig vet man att ingenting kan vara värre än att förlora sitt barn. Livet går vidare, vi har märkt det! Tiden läker alla sår, nej, det tror vi inte på, Vi tror inte på det för att vi i stödgrupperna träffat på föräldrar som sörjt sina barn i många, många år. Visst ändrar sorgen karaktär och visst kan man vara lycklig ibland. Men det verkar som om ingen dag kan passera utan att vårt döda barn finns med oss.

Ess i svärd handlar just om stora förändringar.

Crystal tarot ess i svärd
Crystal tarot ess i svärd

Det är det starkaste kortet för stora livsförändringar och därför ska det i min situation och för min frågeställning tolkas som förändring i min upplevelse av sorg. Ess i svärd tillhör den lilla Arkanan och hör till elementet luft. Luft kopplar vi ofta samman med det mentala, tankar och hur de påverkar och skapar ens framtid och hur dåtid hanteras. Ess i svärd är lite som en blixt från klarblå himmel. Det är dags att hitta sig själv i sorgen. Kortet är det första i svärdssviten  och betyder för mig att jag påbörjat min väg till förändring av min livssituation och att jag börjat hitta tillbaka till det som egentligen är jag.

Intressen man haft förut

Puffa yoga
Puffa yoga

Det är bra om man kan återuppta dem när man orkar. Det är det enda som kan hjälpa en vidare då kreativitet, skapande och rörelse är det som utgör vår innersta kärna, och som är ett utmärkt sätt att låta hjärnan vila i skapandet. Det handlar även om insikter. Sorgen kommer alltid finnas där, men vill man må som jag har gjort och gör? Man vill och man får må bra. Våra barn vill inte se oss ledsna. Allting har en mening! Så tror jag, och det har hjälpt mig komma förbi vissa hinder som uppstår längs vägen. Vi föds och vi dör, vi var döda innan vi föddes, det är livets cirkel, the circle av life

Lyckan blir först riktigt stor när trampet hörs av små, små skor!

Lyckan blir först riktigt stor när trampet hörs av små, små skor!

Lyckan blir först riktigt stor när trampet hörs av små, små skor!

Uttrycket hörde jag ofta från min  mamma flitigt när jag och min bror var barn. Det är så gulligt på något vis och glädjefyllt. Jag tänkte på uttrycket, även när mina barn var små, ifall jag nu hann tänka några egna tankar. Mitt upp i livet som jag var med mina fyra “ouppfostrade barn”, vilka längre fram i livet fick diagnoser inom det neuropsykiatriska spektrat. Alla med autism i olika svårighetsgrad. Barn har bara en enda barndom, som vi väl alla vet. Vi var en lycklig familj de första åren. Precis som för de flesta andra med neuropsykiatriska diagnoser styrde det inte till så mycket besvär förrän skolan började. Undrar vad det skulle bli av alla barn med autism, om skolan vore mer anpassad till de svårigheter som uppenbarligen finns. Men allra helst ska det vara föräldrarnas fel. Skolan har ett ansvar att anmäla misstänkta missförhållanden i hemmet. På tal om det så har jag en dom som stryker paragrafen “missförhållande i hemmet”. Men gissa om det gjorde ont! Som jag älskar mina barn, jag vigde 20 år av mitt liv till att guida och vägleda dem inför livet. Och skor blir stora.

Mina barn var sköra barn!

Jag var också skör, men väl i helvetet fick jag styrka från ovan. De flesta mammor till utsatta barn är som lejoninnor. Det är en urmoders instinkt att skydda och försvara sina barn. Det finns inte mycket som kan liknas med den smärtan man känner om någon skadar eller inte förstår ens barn! Jag läste boken om sköra barn.

Idag drog jag tarotkortet sex i bägare

Passande nog skulle man kunna säga. Det påminner mig själv om att “räkna de lyckliga stunderna blott”, och om att vårda och bevara dessa stunder i sitt hjärta. När trampet av små, små skor en dag har tystnat för gott. Kortet påminner mig om barndom i största allmänhet, hur viktig den är och hur vi inte vet hur vi ska vårda barndomen. Därför uppstår trauma i oss själva och i våra barn. De sköra barnen! Mitt första nyckelord till kortet är “glädje”, en sådan lättsam glädje, där man kommit förbi spädbarnsstadiet och börjar ta in omvärlden. Jag tar till mig det, jag tror på det och vägrar gå sönder även om alla ljuden tystnat. För som Jesper sa tre månader före sin död – “idag vill jag leva“. Det begreppet har blivit som ett budskap och ett mantra för mig.

Tarotkort, sex i bägare
Tarotkort, sex i bägare, crystal tarot

Lite så är min sorg!

Jag börjar ta in det som hänt

Jag förstår att jag aldrig mer får höra trampet av varken små eller stora skor från mina döda barn. De trygga, lugnande stegen som varslade om att nu kommer de hem. De var hemma och jag kände mig trygg och ville beskydda dem från allt ont och all smärta. Smärtan är väl beskriven av Jesper i Jespers bok. Men det finns så mycket mer. Sådan smärta som kommer sig av vissheten att ens barn kommer att dö före en själv. Att behöva leva med den vissheten och nu också med facit i hand. Det ska det skrivas om. Inte idag, men en annan gång.

Sorg-bearbetning med hjälp av Tarotkort

Sorg-bearbetning med hjälp av Tarotkort

Inlägget innehåller länkar till Roliga prylar

Tarotkortet Temperance – Måttfullhet balans och  väntan.

Så gott som varje dag sedan ca 35 år tillbaka, drar jag ett kort från någon av alla mina tarot-kortlekar. För det mesta gör jag det numer för min egen skull, efter att i alldeles för många år arbetat professionellt med vägledning och karaktärsanalyser. Om jag drar kortet på morgonen blir jag mer uppmärksam på tecken, symboler och händelser där det kan ta plats i mitt eget liv. Ofta väljer jag också att dra kortet på kvällen för att se hur det kan passa in i min vardag och för dagen som just fallit i skymning. Så gott som alltid drar jag ett kort innan jag skriver mina blogginlägg, men det är något jag börjat med på senare tid. Jag har skrivit lite om Tarotkort här

Temperance tarot Måttfullheten ur Crystal Tarot
Temperance tarot Måttfullheten ur Crystal Tarot

Att tolka enstaka kort i ett sammanhang

Jag känner mig ganska specialiserad på att tolka enstaka kort till ett större sammanhang, utifrån det amerikanska perspektivet att aldrig försöka styra någon annan persons vilja eller önskan.  Jag tror att skaran som kan tolka in ett sammanhang i ett enda kort är ganska få. Mina kunskaper har jag fått under många års praktik på ett seriöst amerikanskt forum, där jag även agerat mentor åt ett flertal studenter. Och trots detta finns det bara mer och mer kunskap att inhämta, fler och fler tecken, symboler och arketyper. Om mina meriter kan du delvis läsa om här

Tarot professionell vägledare
Tarot professionell vägledare

Du har chansen att få gratis spådom 

Frivillig donation uppskattas.

Finns nytt att lära varje dag

Jag har en speciell anteckningsbok med flera sidor för vart och ett av de 78 korten. Där skriver jag, när jag hinner och orkar, ner alla nya insikter och reflektioner jag får från just det korten. Detta har gjort att jag kan rabbla nyckelord för varje kort, vilket är grunden om man vill lära sig Tarot från grunden och den symbolik som följt dessa kort på sin resa över världen med början i Italien under 1400-talet (det är vad man tror, ingen vet säkert).

Orakelkort

Det finns också en uppsjö med Orakelkort som man kan använda. Dessa har oftast ingen grundbetydelse så som tarotkorten har. Jag brukar använda Orakelkorten The power of surrender som inspiration när jag skriver ur mig min sorg. Orakelkorten är bra träning för intuition och uppmärksamhet på tecken och budskap från andra livsformer som till exempel andar och högre former som vägledande andeguider  (förklaring enligt Terry Evans) och  så vidare.

Arkana betyder hemlighet

Det är många som väljer att tolka Tarot intuitivt och det gör man naturligtvis som man vill med. Dock är det så att dessa kort är uppbyggda på ett annat sätt med stora och lilla arkanan. Arkana betyder hemlighet. Varje siffra har en numerologisk aspekt att ta hänsyn till. Varje kort hör till en viss svit, varje färg ger en ledtråd . Det finns gott om symbolspråk i tarotkorten. Ja, man lär sig efter hand, men det finns alltid mer att lära. Och ibland kör man fast eftersom man börjar tänka och fundera. På så sätt blandar man kunskap med intuitionen, eftersom inget kort kan betyda exakt samma sak för alla händelser och/eller personer.

Tarotkortet Temperance

Idag blev mitt kort Temperance. Det anses av många vara ett av de svårare korten att tolka och byter dessutom plats med andra kort i vissa lekar. Kortet tillhör de 22 numrerade korten i stora Arkanan och innehåller massor av information. Vi behöver förstå att alla energier har sin plats i ens verklighet och att det inte finns något rättvist eller orättvist med själva livet. Det är vi människor som styr och ställer med våra tankar och våra krav på vetenskapliga bevis. Det går att utveckla hur långt som helst om man vill. När jag tolkar samtidigt som jag skriver och tvärtom händer det att min ledare tar över och kanaliserar genom det jag skriver och jag tänker att jag ska ta reda på lite mer om automatisk skrift. Med eller utan mina kort.

Temperance, Måttfullheten

Korten Temperance har för mig visat sig som ett kort som dyker upp mellan två stora händelser. Och medan man väntar behöver man vara ödmjuk, tålmodig, försöka att inte tappa tron. Kortet har  nummer XIV, det vill säga nummer 16. Detta kan man laborera med även numerologiskt och är man lite tränad börjar det mesta falla på plats i sitt sammanhang. Jag tolkar korten Jungianskt och med psykologisk inriktningar. Här är en intressant sida om olika personligheter enligt Jung.

Så söt Yoda-dräkt för de minsta

Baby yoda dräkt
Baby yoda dräkt

 

Skogen har läkande krafter (the power of surrender)

Skogen har läkande krafter (the power of surrender)

Skogen har läkande krafter

Blogginlägget innehåller länkar från Canvasbutik

Den 5 december 2017 är en dag i livet som för alltid fastnat i mitt minne. Det var den dagen polis och präst gav mig ett dödsbud. Min  yngsta son var död. Jag har skrivit mycket om denna händelse, bland annat här.

Den sista godnattsagan

Men allt går inte berätta om på en gång, det skulle bli för mycket, det skulle ta alltför lång tid för mig att fokusera, minnas och förvandla upplevelser och känslor till ord. Dagen är noterad i min gamla blogg: Den sista godnattsagan

Jag minns inte hur och var jag började blogga, men jag minns att jag flyttade till blogspot då Metrobloggen lades ner. Jag hann spara alla mina inlägg, då jag inte visste hur jag flyttade bloggen. Dessa gamla inlägg från alltings början finns som sagt sparade där.

Skogen var vad jag kom att tänka på när jag tittade på dagens kort.

Surrender to the beauty of the natural worldf
Surrender to the beauty of the natural world

Det första som hände den 5 december 2017 har jag skrivit så mycket om så det torde vara lätt att hitta.  Jag har inte skrivit om vad som hände efter att poliserna och prästen lämnat mitt hem.  Och om det ska jag skriva i något annat inlägg så småningom. Inte för att be om medlidande, utan för att visa reaktioner man kan få och som kanske kan vara till tröst åt andra drabbade. Man är faktiskt aldrig ensam. Jag har förlorat två barn, men jag känner till de som förlorat tre. Och de som förlorat hela sin familj.

Vad ska jag ta mig till med denna smärta?

Den 6 december vaknade jag upp till en helt ny verklighet som är svår att beskriva. Det som nyss var så intensivt fanns plötsligt inte mer. Jag försökte förstå och som filosof försökte jag redan i chocktillstånd söka efter sätt att överleva. Inte för att jag hade någon lust, utan för att jag hade ansvar och vilja. Där någonstans kände jag att jag behövde komma ut i skogen.

Skogen låter mig ta del av alla elementen

Och jag tror att det är vad dagens valda kort bekräftar för mig. Att acceptera att jag behöver släppa taget om det som har gått förlorat. Och sätt på hur detta arbete med mig själv skulle kunna ske.

Dagen före dödsbudet togs denna bild av Zanna (rip) och Ruffa, Jespers valp

Zanna och Ruffa 4 december 2017
Zanna och Ruffa 4 december 2017

Så i  naturen har jag hittat så mycket tröst och läkande. Jag har varit i skogen och skrikit det högsta jag kan och det har gjort att jag kunnat släppa ut mycket spänningar. Skogen är ett av de sätt som hjälpt mig försöka läka. Kanske mest av allt.

Topplistan Canvasbutik

 

Jobba på spålinje?

Jobba på spålinje?

Innehåller länkar till Nextory

Med uppmaning att läsa Jespers bok

Temat med korten ” The Power of surrender cards”,

gav mer inspiration och skriver gärna om dessa kort, då det hjälpt mig komma vidare med mitt liv. Tarotkorten är min vägledande stjärna, som jag alltid använder, så gott som dagligen för att lära mig mer om mig själv och andra. Jag tycker det bästa med dessa kort är att man får en kraftfull insikt om vem man egentligen är, hur pass stort ens ego är och hur mycket insikt man kan få angående relationer, sina egna, såväl som andras.  Jag har jobbat i ca tio år på olika tarotlinjer och  vet att många bara svarar som de tycker och känner just då. Det är ok med intuitivt tolkande, det är så klart bäst att alltid lyssna till sitt hjärtas rösta och lägga märke till det som först kommer upp när man får en fråga från någon som söker hjälp.

Tarotlinjernas tickande minuter

Jag vet inte om jag kommer jobba mer med tarotlinjer på det sätt jag gjort. Visst, allt handlar om pengar, men att pressa anställda till det yttersta kan vara otroligt stressande. Jag har slutat ta betalt och jag ger till den som behöver mig. Jag har kunnat göra detta då jag avslutat moms och F-skatt, vilket var tufft att jobba med, samtidigt som man börjar känna sig mer och mer utbränd, mer och mer stressad, kunder som säger att de betalar minuttaxa och pressar en seriös tarottolkare till det yttersta för snabba svar.

Att jobba på spålinje

En del blir irriterade på oss ”spå-damer” som vill profitera på andras olycka. Men jag tror inte så många skulle vilja byta ett 8-17-jobb mot ett jobb, där de aldrig kan ta rast, inte vila, inte gå ut med hunden och inte ens gå på toaletten. Samt att få en femma per minut. Det är inte vi spå-damer som tjänar pengar på tarotlinjerna. Oftast inte hur som helst. Jag har alltid haft nöjda kunder och har massa positiv feedback. Men  tål inte stress och att min tid begränsas av ett tickande minutpris. Jag är nämligen helt seriös vid användning av mina tarotkort och/eller svarar på andliga frågor. Jag är tränad i intuitivt tänkande, meditation, öppna upp chakran och ser bilder och får budskap. Jag är telempat och har svårt att stänga ner när för att slippa se lidande i världen eller runt omkring mig. Den som är mindre andligt tänkande kan ju byta namn från telempat till högkänslig. Det råder dock ingen tvekan om att vissa personer kan känna av och ta in andras känslor.

I vargtimmen dog min son

Som den natten när Jesper dog. Jag skrev till min kompis på chatten att nu är det vargtimmen och undrar vem som ska dö i natt. Tyvärr så fick jag veta det dagen efter. Min yngsta son var död i en överdos av Loperamid. Den dagen stannade min tid. Men jag kanaliserar min son hela tiden och det är bara för att han vill det som jag hela tiden skriver om sorg, aldrighet och längtan. Samt att jag känner in andras känslor.

Så dagens kort blev Surrender your need to always be right.

Surrender you need to always be right
Surrender you need to always be right

Min mormor brukade säga till mig: Bara håll med och gör sen som du själv vill , så blir det inget bråk.

Mormor, Svea Breilin
Mormor, Svea Breilin., min vackra mormor, bästa mormor, saknar dig!

Jag bär alltid mormors ord i mitt hjärta, men så svårt att inte reagera med sitt ego och sina impulser. Begrunda dagens kort om att släppa taget, som jag förut skrivit om både här och där.

Och när jag tog körkort 1978 sa mormor: Bara stå still om det händer något i trafiken så kan det aldrig bli det fel.

När jag går ensam

Inlägget innehåller annonslänkar från Nextory

Att gå ensam

Det är svårt att förklara hur det känns när jag går ensam. Jag har nog alltid varit en tänkare. Men när jag är ensam blir tankarna förvildade, eller hur jag ska uttrycka det. Kanske skulle jag lyckas ta tillbaka kontrollen, men vet inte om det är det jag vill. Jag vill tro att mina barn finns här med mig och jag vill tro att de talar till mig genom olika tecken, varav musiken är ett av tecknen. Musiken var ju allt för dem.

Budskap från de döda

I ensamheten, tror jag att musiken i hörlurarna ger mig budskap från mina döda söner. Det är dock inget jag känner för att berätta för mina läkare, då de har en utbildning som baseras enbart på vetenskap och emperiska bevis. Det fanns en tid, då jag själv studerade på en vetenskaplig nivå. Och jag upplevde att jag tappade lite av min intuition, min andlighet och min förmåga att stilla ta till mig tecken från universum och det jag upplevde behövde analyseras och studeras. Det var som om jag började tappa min förmåga att se andra utifrån ett andligt perspektiv. Och att min förmåga till prekognition förminskades.

Jag skulle inte vilja att det blev så. Jag var intresserad av att lära mig teorier, metoder och så vidare. Men samtidigt var det förundrande att uppleva att jag tappade bort mitt hjärta för att min hjärna skulle ta över. Min förmåga att känna, känna på mig, tro med mera, allt gick till mina egna analytiska vetenskapliga studier och jag visste inte om jag borde hoppa av min utbildning, eller stanna i det trista varandet.

 

Mina söner var vid liv

Mina pojkar var vid liv när jag studerade. Jag vet inte om jag inbillade mig att jag skulle “bli något“, som Magnus Uggla sjöng 1977. Lyssna på Plast! Det finns ett budskap i den låten.

Det var vår tid då

Tiden när det fanns mänsklighet och empati. Tiden innan mina barn dog, den tiden som mina döda söner inte fick känna. Stödet som kom från musikerna som proggade och som säkerligen hade kunnat ge det stöd som mina barn hade behövt och som jag själv behövde för att inte spåra ur. Jag kunde hämta luft, Uggla var en av dem som förstod, inte ensam, det fanns fler, men Uggla fick en särskild plats i mitt hjärta med sitt 1977

Ett ljus i mörkret för mina barn
Ett ljus i mörkret för mina barn

Jag lever. Jesper och Anton är döda. Jävla skitliv!

Rekommenderar er att läsa Jespers bok för att få lite förståelse för smärtan!

Sorgens fåglar är svarta.

Sorgens fåglar är svarta.
Inlägger innehåller annonslänkar från Nextory

Klump i halsen, sorg

Jag har gått omkring med en klump i halsen en längre tid. På hösten är det lätt att känna sig vemodig. Mycket i naturen vissnar och förlorar sin färg, och naturen förbereder sig på vila. En del natur är perenn och återkommer år efter år, men andra delar i den tappar sin glans för all och evig tid. Många minnen från svunna tider dyker upp och nostalgin plågar min själ medan jag tänker på en dikt av vår älskade poet Pär Lagerkvist:

Här kan du lyssna när Pär läser sin dikt.

Kanske är jag sorgsen och tråkig idag, det enda jag försöker är ändå att dela med mig av allt som kan dyka upp inom en när man jobbar med sin sorg. Snart har det gått fyra år sedan den stora tragedin inträffade, en tragedi som jag även sett i min livslinje i handen. En del av mig som oroat sig, en del som slagit bort vissheten jag burit med mig sedan Anton föddes.

Jag går in i en blomsteraffär och tittar mig vilset omkring och jag tar en nummerlapp, nummer 34. En vänlig expedit kommer fram till mig och jag vet inte riktigt vad jag söker. Så jag säger att jag känner någon som ligger  på kyrkogården och som fyller 30 år i morgon. Jag säger inte att min son är död och att han skulle fyllt 30 år i morgon. Ingen behöver beklaga. Jag pratar inte så mycket med andra längre om tragedin och om den stora sorgen.

Det känns som om min son ler lite där på andra sidan dimman

Jag vet så klart inte vad jag söker, men jag är säker på att jag hade hittat det om det funnits. Det känns som om min son ler lite där på andra sidan dimman och det känns som om vi båda längtar efter varandra, men till sist accepterat att det är på det här sättet just nu.  Min son, Anton, skulle varit ett oktoberbarn, men blev ett septemberbarn. Kan man säga att vi hade  tur som överlevde? Vi var nära döden båda två den gången. Därför kom Anton att födas ca fyra veckor för tidigt. Mitt höstbarn! Och jag köper ett gravljus.

Ofta gick jag här med pappa

Med samma tunga klump i halsen går jag vägen över kyrkogården som jag gjort så många gånger förr. Inte bara för mina döda barns skull, utan för många andra anhöriga och vänners skull. Ofta gick jag här med pappa och tankarna och filosoferandet var intressant, men också skrämmande. Nu går pappa inte mer utan han sitter i sin rullstol på äldreboendet och sörjer sin maka och sina barnbarn. Precis som jag sörjer min mor och mina två yngsta söner som nu vilar i frid. Bredvid sin farfar är de begravda. Det var bra att farfar slapp uppleva mina pojkars död, tänker jag ofta.

En stor myra kryper upp för min arm

Jag sätter mig på gräset vid graven och rensar lite vissna blommor. En stor myra kryper upp för min arm och jag tänker att Anton skulle vridit sig av skratt för att den valt att krypa på just min arm och inte på hans. Jag är ensam vid graven. Det är bäst så. Jag tänder ljuset och sätter det på Antons sida vid deras gemensamma grav och det känns som om Anton har kommit till ro. Men klumpen i halsen finns kvar och det är fortfarande omöjligt att förstå allt som hänt. Jag sitter kvar en stund och spelar musik och jag känner det som att vi ändå når över gränserna. Min spel-lista på Spotify, valde att automatiskt spela upp: Karma Chamelion

Jag skulle gått i morgon och satt blommor och knutit ballonger åt Anton. Men som jag känner mig idag, vet jag inte om jag kan klara av att gå dit och förstå att min son fyller 30 år. Men jag kan inte krama honom.  Kanske går jag dit, kanske inte, men det var viktigt för mig att veta att när morgonen kommer brinner det ett ljus vid hans grav.

Anton, liten och vild med skyddshjälm
Anton, liten och vild med skyddshjälm, att vara med mina barn var det bästa som fanns.

Jag går vidare.

sorg
sorg

Läs och försök förstå Jespers bok

Internationell overdose awareness day inträffar den 31 augusti.

Internationell overdose awareness day inträffar den 31 augusti.

Detta inlägg innehåller annonslänkar från Nextory ljudböcker

Budskapet sprids hela augusti.

Och här ovan ses mitt bidrag för de som gick ifrån oss alldeles för tidigt.  Det är inte så mycket man kan göra, utöver att fortsätta väcka uppmärksamhet för de som fallit offer för lagar som bara gjort allting mycket sämre. Själv var jag ung under 70-talet. Då var narkotikalagen (för den som orkar läsa 47 sidor),lite annorlunda.

Min avsikt är inte att påverka eller uppmuntra någon att använda narkotikaklassade preparat.

Min enda avsikt med att aldrig sluta skriva om mina döda barn är att försöka rädda nästa.

Ovanstående länk leder till min vän Tina, vars sons öde är mycket likt Jesper och Antons. Tillägger att det kallas “livsöde” men att jag inte tror på något öde.

Jag tror på val. Och det här med “val” ska jag utveckla någon annan dag.

Lila kors hedrar offer för överdoser
Lila kors hedrar offer för överdoser

Det finns de som säger att jag ältar

Men de har fel! Faktum är att jag har återfötts och har börjat hitta mig själv som jag sökt efter så länge. Mig själv som fick falla åt sidan för 36 år sedan då jag vigde mitt liv åt att ta hand om mina älskade barn.

Dumma ord:

Älta, gå vidare, släppa taget, de har fått frid, de lider inte mer och liknande ord som är tänkta att hjälpa eller vara till tröst. Men det är bara det att vi m å s t e få sörja att vi har blivit amputerade. Som jag förut skrivit om. Men det hjälper inte hur mycket jag skriver om det. Det kommer alltid nya personer som ska hjälpa mig (oss), jag och mina olyckssystrar/bröder. Jag har tidigare skrivit om det här

Vi är fortfarande rörande lika i vårt tänkande,

Jag förlåter Er andra och söker tröst hos mina systrar. Vi vet att det inte finns några ord till tröst. De flesta av oss försöker kanske stå ut med de “uppmuntrande” orden. Försöker förstå att Ni inte förstår och att ni försöker att mena väl. Men just därför behöver jag skriva. Eller bland annat därför behöver jag skriva. Kanske någon läser. Vem vet.

Min blogg kan vara kraftigt kaotisk

Jag har otroligt många intressen och nästan lika många engagemang. Jag vill berätta om allt. Jag vill skriva om allt och förmedla stöd och tröst i allt det onda. Jag kom hit till blogbiz för att skriva om andlighet och det spirituella, men mitt hjärta väljer vad som ska skrivas. Eller kanske något annat osynligt. Men det andliga är fortfarande en stor del av den jag är. Det har jag med mig sedan jag var ett litet barn.

Hjälp oss gärna sprida budskapet;

det är inte så spritt i Sverige ännu. Men självklart ska dessa offrade själar också ha en dag, en färg och bli ihågkomna för den de var. Inte för sjukdomen som drabbade dem.

Några av dem kan man se på denna tragiska, men viktiga sida

Läs gärna Jespers bok!  

Eller min egen om hur de senaste tio åren har påverkat mig (prosa)

 

SORG – GÅ VIDARE!

Detta inlägg innehåller annonslänkar från Nextory 

SORGBEARBETNING, SORG – GÅ VIDARE!

Döden är en del av livet och inget jag försöker blunda för. Men när någon säger att jag måste släppa det gamla och gå vidare, så har de självklart rätt. Jag brukar fråga om de också har döda barn. Det har de inte. För de som förlorat sina barn är sorg på ett annat sätt. Det är onaturligt. Barn ska leva när föräldrar dör. Barn ska inte dö medan föräldrar lever.

Gravljus, jag saknar dig
Tänder ett ljus i mörkret.

Jag vet skillnaden.

Jag har förlorat många. Den första var min morfar. Jag var då sex eller sju år. Jag var ett litet barn och jobbade inte bara med sorg efter min älskade morfar, utan också med den sorg ett barn med sörjande mamma upplever. När skulle det bli som vanligt igen?

Morfar blev bara 67 år

Han dog av en propp i hjärnan, alltså en stroke

Han låg sjuk länge och vi syskon bad varje kväll till Gud om att göra morfar frisk igen. Vår mamma ville det. Jag minns att jag blev besviken på Gud. Varför dog morfar? fast jag bett Gud rädda honom. Jag var ett barn, jag förstod inte bättre. Jag förstår mer nu.

Morfar
Min morfar, Oscar, Bertil Breilin,

All sorg jag har gått igenom sedan dess,

Den är oändlig. Vänner, far- och morföräldrar, mamma, vänner, husdjur och så vidare. Visst är det en sorg varje gång, men det är också livet. Jag förstår det. Jag tror att jag förstår att mina barn också är döda. Med mitt förstånd försöker jag förstå att de är döda på riktigt!  Och att jag lärt mig ett nytt ord som heter ”aldrigheten”. Det betyder att jag aldrig mer får se mina yngsta söner, aldrig mer krama dem, aldrig mer höra deras röster. Så säger mitt förstånd om denna sorg.

Allting kan gå itu

Eller hur Björn Afzelius? Men ett hjärta kan gå i tusen bitar. Flera hundra miljoner fler bitar än man trodde fanns. För under vissa hjärtan har en del av en själv börjat växa. En cell blev två och började delas. Vissa hjärtan har delat sina slag med ett extra litet hjärta som börjat slå sina första slag. Vissa lungor har andats åt och vissas blod har delats med och försörjt en ny liten människa.

När ett barn föds

Då fylls våra bröst med livsviktig modersmjölk, vi bär, vi vårdar, vi våndas och upplever en alldeles speciell kärlek vi inte trodde fanns. Vi har skapat ett barn. Vi har tagit på oss ett ansvar som varar tills vi dör. Tills de flesta av oss dör. För ibland går ett barn före en förälder. Och det är varje förälders stora fasa.

Självklart går livet vidare

Jag har aldrig ifrågasatt det. Frågan är varför vissa inte tycks tro att jag vet det. Men jag lovar och svär, livet går vidare för de flesta. Personer med barn som dör har en ökad suicidrisk. Har de bara det enda barnet är risken förhöjd. Jag har fyra barn, två i himlen, brukar jag säga. Men sluta förklara för mig att jag ska gå vidare. För vad i helvete tror folk jag har för val?

Vad i helvete tror folk jag har för val?

Kan jag stoppa tiden? Kan jag låta bli att minnas mina barn och istället sätta dem tillbaka som en glimt i mitt unga öga? Eller skjuta upp framtiden? Vad menas? Jag kommer att få höra detta igen och igen och igen. Men jag kommer aldrig att säga det till någon annan. Även om jag möjligen kan ha sagt så till någon innan jag förstod på riktigt hur livet går vidare och jag måste följa med.

Livets flod

Jag går i livets flod och mycket passerar och försvinner. Saker, människor, händelser flyter mot mig, förbi mig och försvinner bland det andra bakom mig. Jag vet inte varför det är så. Men mitt stackars förstånd som fått arbeta hårt för att förstå och för att hitta livlinor, det har fattat.

Surrender to Trust

Jag jobbar fortfarande med det mediala och tarot/orakelkort. Jag drog ett kort ur Orakelleken The Power of Surrender. Jag har skrivit mer om det här, om någon är intresserad.

Just idag fick jag kortet: Surrender to Trust. Där står att jag har rätt till mina egna val och mitt beslut om vilken väg som är bäst för mig att gå.

surrender to trust
Surrender to trust

Jespers bok

Katarina Morfina

Jespers gravplats
Jesper är inte där, han är i en stad ovan molnen

Ibland händer något som gör att tiden stannar, hur gör man?

Ibland händer något som gör att tiden stannar, hur gör man?

Inlägget innehåller annonslänkar från Clarins 

När tiden stannade!

Sorg!sipp

Den 5 december 2017 upphörde min tidsuppfattning. Det var som om tiden stannade och att de kommande tre åren höljdes i ett dunkel. De första veckorna därefter fanns bara en enda tanke i min hjärna – “mitt barn har dött! Jesper är död!” Mer om det kan du läsa här!  Och det var inte så att tiden stod still, utan veckorna rann ju undan enligt varje normalt funtad kalender. Det var ett annat sätt att uppleva tid. Det var inte som en tomhet heller, utan mer som att vara uppfylld av hela denna enda tanke att mitt barn hade dött. Tiden handlade om att för varje dag förstå lite mer att allt inte var en mardröm. Det hade hänt! Det som jag fasat för och anat, utan att våga tänka tanken fullt ut. Jag visste, men jag visste bara inte n ä r blixten skulle slå ned. Det var som att vandra i ett tillstånd där åskan mullrade men aldrig kom tillräckligt nära för att bli verklig med blixtar och kraschar.

Den 12 januari 2018,

hade jag gått i dimman och träffbedövningen utan att lyckas förstå innebörden av att ens barn är dött. Det är borta för alltid. Barnet man tillverkat, burit under sitt hjärta, andats åt, fött och närt med sin egen kropp, det kommer aldrig mer att finnas. Aldrig mer hans steg i trappan, aldrig mer ljudet av hans skateboard som rullar nedför backen, aldrig mer tryggheten i att höra hans steg i trappan, hans levande steg på väg hem. Hem till mig, mamman, som redan börjat sakna barndomsåren. Då när man kunde ta dem under armen och bära hem dem, istället för att de skulle utsättas för fara. Den 12 januari hörde jag mitt andra barns steg i trappan. Trappan hem.

Anton
Anton effekter

Men det var inte mitt barn,

det var två poliser och en präst. En bägare kan inte bli mer än full. Att förlora båda mina yngsta barn så tätt inpå var bara för mycket. Bägaren rann över, men blev aldrig mer än full. Det finns en gräns för hur mycket smärta man kan ta så nära inpå vartannat. Jag har ju skrivit mycket redan om detta. Och när orden väl börjar flöda kan de vara svåra att stoppa. Även om jag egentligen hade tänkt skriva om något annan. Nämligen: “hur gör man”? Det finns inget “gå vidare” sa en klok person och nej inte heller ä r det något vidare, enligt densamme. Så tiden som stannat och åren som försvann får jag berätta om någon annan gång. När jag kommer igång med skrivandet, vilket händer ganska sällan, men ändå då och då.

Hur man gör:

Vi människor är alla olika i vårt sätt att hantera konflikter och svårigheter. Och när någon är mitt uppe i ett sorgearbete är det inte mycket man kan göra. Trots att man inte kan gå vidare utan barnen, ska man ändå vidare (för att fortsätta filosofera på min nyfunne väns tankegångar). Jag håller helt med. Ingen går vidare på d e t sättet. Ögonblicket har etsat sig fast, förlusten är evig och det är ingenting man kan backa tiden för att ändra på. Det var dags att gå helt enkelt. Tiden var inne, tiden stannade, deras tid tog slut. Medan min klocka fortsatte ticka. Och mina två äldre barns klockor också. För vår skull! För vår förminskade älskade familjs skull – därför behöver man leva vidare, aldrig g å vidare, aldrig utan mina barn. Gå framåt.

Låt sorgen vara som den vill.

Den kan ta lång tid. Den kan komma omgående. Vi är olika. Vi tycker att ingen förstår, men vi som sörjer behöver ändå förstå. Om vi ska leva här tillsammans. Var inte rädd för sorgen. Sorgen är en läkande process. Förlusten något helt annat. Så jag tänker som den livscoach jag tycks ha landat som, att vi bara börjar där den här gången. Låt sorgen vara och ta den tid det tar. Gråt om du kan, låt bli om du inte kan eller vill. Försök att förstå dina medmänniskor om de råkar säga att du måste “gå vidare”. Vad ska de säga? Vad sa vi själva innan vi förstod djupet i att mista ett barn?

Och du som möter oss,

vi som är i det mörkaste av mörker, vi som gråter dygnet runt, vi som kanske drar oss undan, självmedicinerar, doktors-medicineras (nytt och användbart begrepp), låt oss vara! Det är ok, tror jag, att beklaga förlusten. Sorgen kan man egentligen inte beklaga. Den är nödvändig, vare sig man ska stanna, backa eller “gå vidare”. Låtsas inte som om ingenting hänt. Vi vill ju att hela världen ska minnas och sakna de vi förlorat, men aldrig slutar älska. Men snälla, försök inte pracka på någon förklaringar, existentiella frågor, religioner. Sluta hitta på sätt att trösta oss! Som om någon annan, bättre än vi själva, kan tala om hur vi tar oss ur dimman och sakta föser igång tiden igen.

Sjukhus akuten väntrum

 

Ett litet tips för Dig som firar Mors Dag!

Water Lip Stain

 

Till startsidan