Vill du synas här? Kontakta info@blogbiz.se

Tarot, Ess i svärd – min tolkning kopplat till min sorg

Tarot, Ess i svärd – min tolkning kopplat till min sorg

Tarot för att komma vidare i sorg och personlig utveckling

Det upphör aldrig att fascinera mig, hur väl Tarot passar in i mitt liv. Jag frågar, tolkar, tar mig framåt. Jag var en sämre människa innan jag lärde mig att använda Tarot, för att förklara beteenden, lära nya beteende och inte minst för att träna min egen uppmärksamhet.

Fyra år i sorg

Först var fasan bara en tanke, eller en gnagande oro, fasan jag såg drabbade andra i liknande situationer. Gång på gång fick jag läsa i vår stödgrupp på Facebook att fasan slagit till igen. Fasan är en förälders största mardröm. Det spelar nog ingen roll hur eller varför det händer, fasan verkar vara lika fasansfull för varje drabbad förälder.

Till tröst för den som sörjer sitt barn

Vi har alla hört det, de små uppmuntrande orden som är menade till tröst. Man vill inte bli arg. Man blir ledsen och besviken. För inom sig vet man att ingenting kan vara värre än att förlora sitt barn. Livet går vidare, vi har märkt det! Tiden läker alla sår, nej, det tror vi inte på, Vi tror inte på det för att vi i stödgrupperna träffat på föräldrar som sörjt sina barn i många, många år. Visst ändrar sorgen karaktär och visst kan man vara lycklig ibland. Men det verkar som om ingen dag kan passera utan att vårt döda barn finns med oss.

Ess i svärd handlar just om stora förändringar.

Crystal tarot ess i svärd
Crystal tarot ess i svärd

Det är det starkaste kortet för stora livsförändringar och därför ska det i min situation och för min frågeställning tolkas som förändring i min upplevelse av sorg. Ess i svärd tillhör den lilla Arkanan och hör till elementet luft. Luft kopplar vi ofta samman med det mentala, tankar och hur de påverkar och skapar ens framtid och hur dåtid hanteras. Ess i svärd är lite som en blixt från klarblå himmel. Det är dags att hitta sig själv i sorgen. Kortet är det första i svärdssviten  och betyder för mig att jag påbörjat min väg till förändring av min livssituation och att jag börjat hitta tillbaka till det som egentligen är jag.

Intressen man haft förut

Puffa yoga
Puffa yoga

Det är bra om man kan återuppta dem när man orkar. Det är det enda som kan hjälpa en vidare då kreativitet, skapande och rörelse är det som utgör vår innersta kärna, och som är ett utmärkt sätt att låta hjärnan vila i skapandet. Det handlar även om insikter. Sorgen kommer alltid finnas där, men vill man må som jag har gjort och gör? Man vill och man får må bra. Våra barn vill inte se oss ledsna. Allting har en mening! Så tror jag, och det har hjälpt mig komma förbi vissa hinder som uppstår längs vägen. Vi föds och vi dör, vi var döda innan vi föddes, det är livets cirkel, the circle av life

Lyckan blir först riktigt stor när trampet hörs av små, små skor!

Lyckan blir först riktigt stor när trampet hörs av små, små skor!

Lyckan blir först riktigt stor när trampet hörs av små, små skor!

Uttrycket hörde jag ofta från min  mamma flitigt när jag och min bror var barn. Det är så gulligt på något vis och glädjefyllt. Jag tänkte på uttrycket, även när mina barn var små, ifall jag nu hann tänka några egna tankar. Mitt upp i livet som jag var med mina fyra “ouppfostrade barn”, vilka längre fram i livet fick diagnoser inom det neuropsykiatriska spektrat. Alla med autism i olika svårighetsgrad. Barn har bara en enda barndom, som vi väl alla vet. Vi var en lycklig familj de första åren. Precis som för de flesta andra med neuropsykiatriska diagnoser styrde det inte till så mycket besvär förrän skolan började. Undrar vad det skulle bli av alla barn med autism, om skolan vore mer anpassad till de svårigheter som uppenbarligen finns. Men allra helst ska det vara föräldrarnas fel. Skolan har ett ansvar att anmäla misstänkta missförhållanden i hemmet. På tal om det så har jag en dom som stryker paragrafen “missförhållande i hemmet”. Men gissa om det gjorde ont! Som jag älskar mina barn, jag vigde 20 år av mitt liv till att guida och vägleda dem inför livet. Och skor blir stora.

Mina barn var sköra barn!

Jag var också skör, men väl i helvetet fick jag styrka från ovan. De flesta mammor till utsatta barn är som lejoninnor. Det är en urmoders instinkt att skydda och försvara sina barn. Det finns inte mycket som kan liknas med den smärtan man känner om någon skadar eller inte förstår ens barn! Jag läste boken om sköra barn.

Idag drog jag tarotkortet sex i bägare

Passande nog skulle man kunna säga. Det påminner mig själv om att “räkna de lyckliga stunderna blott”, och om att vårda och bevara dessa stunder i sitt hjärta. När trampet av små, små skor en dag har tystnat för gott. Kortet påminner mig om barndom i största allmänhet, hur viktig den är och hur vi inte vet hur vi ska vårda barndomen. Därför uppstår trauma i oss själva och i våra barn. De sköra barnen! Mitt första nyckelord till kortet är “glädje”, en sådan lättsam glädje, där man kommit förbi spädbarnsstadiet och börjar ta in omvärlden. Jag tar till mig det, jag tror på det och vägrar gå sönder även om alla ljuden tystnat. För som Jesper sa tre månader före sin död – “idag vill jag leva“. Det begreppet har blivit som ett budskap och ett mantra för mig.

Tarotkort, sex i bägare
Tarotkort, sex i bägare, crystal tarot

Lite så är min sorg!

Jag börjar ta in det som hänt

Jag förstår att jag aldrig mer får höra trampet av varken små eller stora skor från mina döda barn. De trygga, lugnande stegen som varslade om att nu kommer de hem. De var hemma och jag kände mig trygg och ville beskydda dem från allt ont och all smärta. Smärtan är väl beskriven av Jesper i Jespers bok. Men det finns så mycket mer. Sådan smärta som kommer sig av vissheten att ens barn kommer att dö före en själv. Att behöva leva med den vissheten och nu också med facit i hand. Det ska det skrivas om. Inte idag, men en annan gång.

Aldrig mer fira jul

Aldrig mer fira jul

Julen 2017

Den tanken kändes verkligen stark för tre år sedan, vid den här tiden i decembermörkret. Andra planerade glatt för att fira jul. Andra städade, bakade, sprang i affärer och hade superkoll på allting. Och själv så var jag i svår chock. Det hade inte ens gått två veckor sedan polisen hade lämnat dödsbud hos mig. Min yngsta son Jesper var död. Efter allt vi gått igenom, ett krig som jag hoppades skulle sluta med fred. Istället slutade det abrupt med död.

Jesper är död

För varje steg jag tog, minns jag att mitt sinne och min tankeverksamhet, var full av att försöka förstå och ta till mig insikten. Det enda som brusade i min tanke var orden: Jesper är död. Det gick inte förstå på något vis. Jag hade tänkt så många gånger och frågat mig själv, hur skulle jag reagera om Jesper dog. Då fanns det många suicidförsök och suicidtankar i det förflutna.

Jespers begravning
Jespers begravning

På något märkligt vis blev det här mitt sätt att leva:

Varje dag visste jag att polisen kunde knacka på och lämna ett dödsbud. Eller att de skulle ringa från något behandlingshem och säga att han hittats död, eller att han äntligen fått som han ville och hittats död någonstans i sin ensamhet.  Det var min verklighet och vårt krig. Mitt liv. Jespers så kallade liv. All hans glädje var på ytan, i själen led han, det vet vi alla som fått en glimt av lidandet i Jespers bok

Jespers bok kan du köpa här

Så medan andra planerade sin jul med sina nära och kära,

planerade jag för begravning. Och hur kan man förstå att man ska begrava sin yngsta son. Och det kändes så svårt att jag ett ögonblick tänkte avstå att infinna mig på min sons begravning. Ja, den begravningen var i ett slag för sig, med en svårt sörjande storebror, som inte skulle komma att överleva sorgen. Som sagt så gick jag omkring som en slags levande zombie och hade stöd och hjälp av så otroligt många andra människor. En del av dem har tröttnat nu och säger att jag “ältar” och har “fastnat i min sorg” och att det gör inte har någon mening.  Medan min mening är att försöka #räddanästa. Mina dagar kommer att fortsätta vara uppfyllda av sorgen i hela mitt liv. Men den är värre nu. I mellantiden som är tiden mellan mina yngsta söners död, och med allt vad det innebär som ju inte går att förklara riktigt.

Ess i svärd (ace of swords),

var det tarotkort jag drog innan jag började skriva ikväll, om det svåraste som hänt i mitt liv. För mig står svärdesset för “klarhet”. Att man börjar förstå varför förändringar sker, samt att esset, som ju är en etta, visar på ett nytt sätt att tänka, på nya insikter och är ett starkt kort för förändring. Svärden tycks dyka upp kring mig ganska genomgående och det jag känner mig som är en #drottning i svärd”, en person som är mycket i sina tankar, som frågar, vill veta och som analyserar allt jag ställs inför. Det är inte så uppskattat kan jag säga.

Jag vet och känner nu att jag är under stor förändring,

och jag vet inte vad som ska komma ur denna, starka och kraftfulla energi. Ironiskt nog använder jag mig ofta av uttrycket: den som lever får se. Men vem vet vad de döda ser. Jag ser dem, jag ser dem varje natt och jag har drömt om varenda död person jag känt sedan mina barn gick bort.

Dimman tätnar och mina ögon svider och tåras,

vilket gör att jag väljer att avsluta kvällens inlägg.

Ta hand om er alla därute och ta hand om de ni älskar. Inte alltid får man en ny morgon!

 

Till startsidan