Vill du synas här? Kontakta info@blogbiz.se

Vad hände med love, peace and understanding?

Idag såg jag två polisbilar och en polispiketbuss, som befann sig på en plats jag inte vill förmedla. Jag tycker dock det är mycket märkligt, i dessa tider, där vi för länge sedan glömt bort love, peace &understanding att resurserna ska fördelas på de som skjutit blommor istället för dödliga skott.

Det är snart val och jag säger som alla andra! Tänk på var ni lägger er röst! Om poliskåren kan slå till i en liten skitstad som Eksjö med så pass många resurser (antal bilar), ser jag ingen som helst anledning till varför våra ynka skattemedel ska gå till fler poliser.
Här i Eksjö skjuter de psykfall och gör razzior hos fredliga, vänliga personer. Jag minns hur de jagade Jesper. Gömde bilarna och hoppade på soptunnor för att smyga sig på honom oupptäckta.
Hur många gånger ska man behöva sucka och ta sig för pannan egentligen?

Finns himlen?

Finns himlen?

Min sorg och mitt arbete tillbaka från anpassningsstörning.

Ja, man kan undra, för vad är himlen? Himlen är inte bara däruppe som man oftast tänker om någon säger “himlen“. För den finns i sådana fall även därnere, om man nu skulle kunna titta ner. Riktigt onödiga funderingar för Jesper är borta och jag har inte sett hans fysiska kropp och inte kunnat krama honom på snart fem år.

När jag känner mig ledsen och maktlös

då brukar jag alltid, som eventuella följare förstås vet, fråga min inre lärare. För mig betyder det oftast att jag drar ett tarotkort eller flera. Ikväll har jag dragit kortet “Knekt i svärd” och mitt första nyckelord för det är “turbulens”. Nyss tillfrisknad efter covid19, omikron BA2 så är det kanske inte så konstigt. För precis innan jag fick denna vidriga influensa började jag känna mig mer stabil. Och det kändes som mitt sorgearbete hade nått en punkt, där jag behövde välja fortsätta leva, eller fortsätta vara en zombie utan tidsuppfattning.

 

Knight of swords

Som jag sa är mitt första nyckelord för kortet just turbulens. Turbulens är en orolig energi som jag kan känna igen mig i. Men Knekten kan också vara en person. I så fall är det en maskulin, ung energi, någon som kan diskutera och prata för sig. Men jag vill inte att det ska vara jag själv. Jag vill verkligen inte vara knekt i svärd just nu. Men kanske är det andevärlden som visar mig Jesper i detta kort. För det var precis så han var. Ung, livlig, viljestark och inte tyst när han såg orättvisor runt omkring sig. Jesper var en ängel som inte orkade stanna kvar i denna värld. Med sitt turbulenta sinne i ett turbulent samhälle.

Så grattis i himlen mitt älskade barn!

@monadahlgren

#grievingason#rip

♬ I Will Always Love You – Whitney Houston

Fem år utan dig!

Att lämna det som varit för att söka sin inre kärna, det som verkligen ä r.

Att lämna det som varit för att söka sin inre kärna, det som verkligen ä r.

C-vitamin brus är laxerande (men det sägs bero på tillsatserna)

Nu är jag tillbaka, efter att ha varit utslagen några dygn, antagligen efter att ha ätit  något olämpligt. Eftersom ingen anhörig har smittats tror jag inte jag kan skylla på virus. Däremot vet jag att jag inte tål ens normala mängder C-vitamin brustabletter. Jag späder därför ut en halv tablett i en liter vatten, men häromdagen glömde jag mig och slurpade i mig en hel tablett i en liter vatten och jag var törstig den dagen så det gick åt och tills jag kommer på någon bättre anledning fortsätter jag skylla på brustabletten.

Men jag tänkte inte skriva om C-vitaminer,

jag tänkte fortsätta jobba med skriftlig terapi och tarot för att hitta mig själv i en envis, oändlig spiral. Eller som att försöka få mer substans till en flytande, kaotisk hjärna. Om det nu finns någon hjärna kvar därinne, vilket jag undrar ibland, för det är inte mycket som är som förr. I och för sig så går åren och jag och min hjärna åldras. Jag funderar på om det kan bli bättre, eller om det går utför nu? Det är snart fem år sedan den stora tragedin i mitt liv inträffade. Och jag känner mig fortfarande alldeles krossad.

Det är inte längre varje dag jag drar ett kort, men idag gjorde jag det och kortet som kom upp var Narren (the fool), kort nr 0 i Stora Arkanan

Hur kan något vara 0 så länge man är vid liv? 0 är siffran före alltings början och det får mig att känna mig tillintetgjord. Kortet kom upp omvänt (reversed) och mitt första nyckelord för det kortet är “HARD TO SAY NO” (Svårt att säga nej.) Så enkelt är det dock inte. Det finns nämligen oerhört mycket symbolik i detta kort som jag inte orkar ta upp idag. Men då jag ser Tarot som vägledning tar jag ändå till mig de orden på ett sätt som ska föra mig framåt. Jag behöver alltså fortfarande lära mig säga nej och inte ta på mig allting själv. Nollan står som sagt också för att jag kommer att befinna mig före alltings början. Såvida jag inte ändrar på något omvälvande i mitt sätt att leva och söka. Så jag lyssnar och tar till mig. Nästa gång jag drar ett kort vill jag ha tagit mig förbi nollan. Det är svåra personliga hinder att ta sig förbi. Att lämna ifrån sig det själv jag trodde var jag och istället hitta min egen inre kärna. Det som är jag.

Jag är!

Fotot föreställer Narren så som den ritats i The Witches Tarot

Förändringens vindar viner

Förändringens vindar viner

Förändring inom mig

Det är kanske därför som det dröjt en tid sedan jag skrev här i bloggen. Jag behövde stanna upp i min vila, mitt trygga björn-ide och inse att årets växlingar fortsätter med eller utan mig. Med eller utan mina döda barn. I december blir det fem år sedan min yngsta son dog, ensam på ett kallt köksgolv på ett stödboende i Norrköping, där han hade hoppats på att bli frisk. Men samtidigt visste han det inom sig – han skulle dö ung. Han sa det många gånger och han tröstade mig och sa att det måste bli så. Själar anar.

Mitt sinnessjuka hopp om att allt var ett dumt påhitt,

var så klart bara ett sätt att uthärda den ofantliga smärtan av att mista, inte bara ett, utan två barn, under loppet av fem veckor, och vad skulle kunna vara mer sinnessjukt än en sådan händelse? Men en låga har tänts inom mig, men jag vet inte om det är verkligt . Och om det verkligen är sant att jag nu har börjat hitta vem jag är och hur jag ska fungera och därmed inte längre uppfyller kriterierna för anpassningsstörning. Jag saknar mina barn bortom sans och förnuft och inte en dag har gått utan att jag tänker på dem.

I början var de nära mig själsligt och jag kunde höra dem.

Jag kunde känna deras händer i mina och höra deras röster när de tröstade mig och sa att de var nära mig hela tiden. Nu är de mycket mer frånvarande, det är som om om de släppt mig lite mer för varje dag. När de ser mig överleva och att försöka ta mig framåt med mitt liv, trots min aktningsvärda ålder.

Om så för några timmar någon dag,

jag kan känna att jag orkar diska, plocka upp fem saker, som min arbetsterapeut försökt lära mig i flera år. Utan att därför lyckas få mig att resa på mig, röra på mig, att sluta bara sitta där till ingen som helst nytta. De dagarna har kommit oftare på senare tid. I mitt hjärta finns de för alltid och jag gör som jag brukar göra. Jag drar ett tarotkort för min egen skull och min egen väg.

Och kortet blir ett kort ur stora arkanan och det blir The Lovers, de älskande

Jag använde mig av min dyrgrip The Roots of Asia Tarot

De älskande är ett starkt kort, både för separation och för förening. Det kan han många olika betydelser, beroende på situation och person. Kortet är nummer sex i stora arkanan, nummer sex , betyder för mig (numerologiskt) – Seger. Bilden beskriver en evig återförening, tvillingsjälar, själsgrupper som är för evigt sammanlänkande, men som tyvärr kanske inte får uppleva resultatet av denna förening i just detta liv. Det Gud förenat, må människan icke åtskilja, kanske i det här livet, men definitivt inte för evigt.

För den som tror på evigheten!

Anpassningsstörning -livskris, sorgreaktion

Det verkar som om jag kommit in i ett nytt stadie av min sorg-reaktion. Jag antar att det fortfarande är en del i det som i medicinska sammanhang kallas anpassningsstörning.

Om anpassningsstörning har jag skrivit många gånger. Det är ett så bra begrepp för att förklara åren som gått efter att ha levt ett alltför stressigt och slitsamt liv fram till dess. Anpassningsstörning låter lite konstigt. Men det betyder bara att när livet hastigt byter skepnad så kan man tappa bort sig själv lite grand. Det livet bestått av under lång tid förändras hastigt och man undrar – och nu då? Vad är jag nu för något? Från 100 % stressad och överbelastad ner till en tystnad och ovisshet som skrämmer en.

Fyra år och lite till

Det var tydligen vad kroppen krävde för att vila trötthetssyndromet och för att släppa stressen av att alltid vara på helspänn. Och för att alltid vara beredd på att, i princip, vad som helst kunde hända, i princip vilken sekund som helst. Trötthetssyndromet har inte bara bestått  av sömn, utan mental och kroppslig återhämtning. Och visst har jag en fot kvar i det man för enkelhets skull har förkortat ptsd. Men jag är på väg någonstans, hoppas jag.

På väg mot ett “vanligare” liv

Jag är totalt uttråkad och vill mest sova. Jag har dragit mig tillbaka från det mesta av de sociala aktiviteter jag tidigare varit sysselsatt med. En spark i baken mot detta tillstånd fick jag på grund av pandemin. Plötsligt kunde jag rättfärdiga min önskan att få vara med mig själv och vila ut i mig själv och att som jag trodde då, kunna födas på nytt. Nu har det inte blivit så. Jag befinner mig i ett konstant uttråkat tillstånd som jag försöker motverka. Allt det som varit roligt förut är inte roligt längre. Och inte heller är maten god. Kanske är det meningen att något nytt ska uppstå ur detta läge, läget som jag  inte står ut med.

Allt jag har förlorat de senaste åren,

varav det värsta var förlusten av mina två söner, är faktiskt mycket mer än jag berättar om. Det kan verka obetydligt i någon annans verklighet, medan det för mig varit mer än jag kan stå ut med. Även när det inte syns på ytan så finns det där i djupet av min själ. Nåja, life is life! Bara att ta sig i kragen än en gång och försöka komma ur det här tillståndet.

Prinsessa i pentagram Toth tarot
Prinsessa i pentagram Toth tarot
Jag hade hoppats,

att vårsolen skulle lyfta mig ur tristess och liknöjdhet, men så var inte fallet. Jag drog ett tarotkort, prinsessa i pentagram, för min närmaste framtid. Det speglar så klart det jag innerst inne vet. Jag behöver börja ta tag i allt det praktiska omkring mig. Jag behöver sluta vila mig nu och börja om på ett annat sätt än jag varit van vid.

Nonaction Avvakta
Nonaction Avvakta
Släppa taget igen,

det är en del av alla våras liv. Man behöver göra det hela tiden. The power of surrender cards är något jag också gärna använder mig av. Där handlar det ofta om en slags passivitet, en väntan, eller snarare avvaktan på rätt tidpunkt.

Glöm inte läsa Jespers bok, du som inte redan gjort det. Låt inte hans visdom gå förlorad med åren som har gått sedan han dog.

Övergivenhet

Övergivenhet
Sorgsen
Sorgsen

Förtvivlad stod jag under din balkong, eller någon annans balkong medan solen sken och värmde min kropp och min själ. Men ingen öppnade. Jag kastade stenar på ditt fönster. Stenarna var så små och obetydliga. Men jag hörde att de slog mot din balkong och mot ditt fönster.

En extrem övergivenhet fick mig att fortsätta kasta stenar, jag minns inte hur länge. men minns att jag upplevde hur obetydlig en människa kan vara här på Jorden. När stenarna började frysa till is, behövde jag ge upp. Jag kunde ju inte kasta is på ditt fönster. Då hade det kanske gått sönder.

Jag bankade på din portkodade dörr, desperat av längtan efter en levande människa. Ingen hörde mig och kylan började göra sig påmind. Solen hade sänkt sig ner i väster precis där det ser ut som sjön tar slut. Och jag  började frysa till råga på allt.

Jag sprang hemåt med mina gummistövlar utan strumpor i, snubblande och övergiven av hela mänskligheten och utan mina två döda söner.

Utan kunskap, utan vishet

sprang jag hem

Läs gärna Jespers bok

 

Fyra år sedan den stora tragedin

Fyra år sedan den stora tragedin

Kiromanti, eller spå i händerna

Rubriken länkar till en kort beskrivning av Kiromanti för den inte helt insatta läsaren. Givetvis är kiromanti (eller spå i händerna) ett mycket mer komplext ämne ämne än så. Ämnet har inte tagit alltför mycket av min tid, även om jag ibland roat mig med att läsa i händer. Så grunderna finns, och det är nog många med mig som fått sina linjer i händerna tydda med lite skräckblandad förtjusning.

När det kommer till etik är man naturligtvis etisk, vad beträffar en klients frågor.  Men när det gäller ens egen psykiska hälsa ställer man den kanske på spel genom att göra egna tolkningar. All spådom är en lek, ett spel och det ska räknas som underhållning och inget annat. Framtid är oviss, men kan anas. Med det sagt vill jag berätta att mina linjer har visat att jag har fyra barn , vilket är intressant. Även om två nu är döda har jag ändå dessa fyra linjer på min hand.

Min livslinje är lång

Min livslinje är lång, men min hjärtlinje har ett kraftfullt avbrott någonstans i mitten av mitt liv. Avbrottet har oroat mig stundtals. Den som har hållit på med spådom har säkert märkt att det oftare blir rätt än fel. Samt är det ju så att onda aningar kan vara verkliga eller endast en oro för något som aldrig kommer att hända.

Mona effekter

Mitt i livet miste jag mina två yngsta söner Jesper och Anton. Jag har berättat lite om det i en live video som den intresserade kan beskåda här.

Sorg efter drogöverdos
Sorg efter drogöverdos

Ja, nog stämde den, min arma hjärtlinje, men varför vet man inte. Ingen vet. Jag vägrar tro på ett utstakat livsöde. Varför skulle någon födas till ett visst öde? Varför allt blir som det blir kan man spekulera i och tro vad man vill om.

Fyra år har gått som sagt. Och jag ville säga att jag har börjat landa lite. Det kan bli lite lättare att leva, trots en ofattbar förlust. Jag tror ingenting händer av sig självt. Man får se på det som en slags sjukdom, som kräver ansträngningar att leva med. Att hitta alla möjliga sätt som möjliggör överlevandet.

Jesper Åhlin
Jesper Åhlin

Jespers bok!

Ögonblicken är minnenas moder.

ÖGONBLICK,

Ögonblick är ofta korta, men de kan ge långvariga konsekvenser. Ett enda ögonblick kan förändra ditt och andras liv för alltid och det kan lämna en med tunga minnen och konsekvenser för  hela ens existens. Och för. Ibland är ett ögonblick snabbt och förgängligt som en dagslända och lämnar en kvar med ett leende på läpparna, varje gång ett ögonblick har blivit ett vackert minne. Det är borta, men det smärtar inte mer.

Nyfödd baby
Baby

MINNET AV EN SON

Min son var bara ett barn, ett vilset och skört barn, som inte visste vad han skulle ta sig till med sin oro, ångest och sina rädslor. Han var en tänkare, poet, fantastisk musiker med många tankar om orättvisor, både på nära håll och runt om i världen. Och, som han själv sa, så fanns det ingen som kunde förstå hur stark smärtan var.  Men han skrev ner sina tankar och själv hoppades jag det kunde vara samma ventil för honom, så som det en gång varit för mig .att skriva om mina tankar, upplevelser och känslor.

Till minne av Jesper Åhlin
Jesper som barn

VUXENVÄRLDEN GAV INGEN TRYGG GUIDNING

Ledningen från vuxenvärlden var så vag! Och han mådde dåligt av att andra förminskade hans pappa, som han ändå älskade så mycket. Sonen gick i försvarsberedskap. Han byggde upp ett hat mot det samhälle som dömt ut hans pappa som en ovärdig varelse. Man ska inte förminska föräldrar inför barnen, det är en av mina viktigaste insikter, åtminstone när det gäller barn man ska försöka hjälpa. Min text kommer kanske, som vanligt,  att vara splittrad och kaotisk precis som hela mitt inre är splittrat och kaotiskt.

Tidningsurklipp

OFULLSTÄNDIG INLEDNING

Låt oss kalla ovanstående för en ofullständig inledning och hela min berättelse för ”ögonblick”. Ögonblicken är stunder som varit speciellt starka och som satt sig fast i minnet. Ögonblick som förändrat mig och många andra i närheten, familj, vänner och vårdpersonal. Min tanke med denna korta text är att försöka sortera ögonblicken i mitt liv och mina minnen så som jag har upplevt det genom mina ögon. Ingen annan behöver tycka som jag, eller hålla med mig. Våra personliga erfarenheter och upplevelser  är vad som  formar hur vi ser på varandra och på omvärlden.

Jesper och kompisen
Mona med lånad baby! Ögonblick

Ensam nattuggla

Jag har aldrig förut varit så ensam som jag är nu. Jag har valt bort alla människor som inte förstår min sorg efter barnen, och jag trivs! Lite som när jag var ett  barn och flydde från andra barn som sökte kontakt med mig. Hade väldigt dåliga erfarenheter redan som litet barn.

Jag växte upp och jag började i skolan när jag var sex år, för att jag var så intelligent. Men i själva verket var det bara e n sak jag kunde. Jag kunde läsa, stava, skriva, lära mig grammatik och lyckades som en av få förstaklassare få en femma i svenska språket. Även om jag hade ettor och tvåor i alla andra ämnen väckte denna femma i svenska en stor irritation, då ingen annan i klassen hade fått en femma.

Den där femman hör till mina specialkunskaper i vissa ämnen. Som vuxen blev jag diagnostiserad med Asperger syndrom. Min skoltid var ett helvete,

Diagnoser är på gott och ont, och de hör att göra med samhällsklimatet. Tror inte det hade passat in speciellt bra på den tiden med en bokstavsdiagnos. Det fanns ingen kunskap och ingen information.

Som man säger om husdjursavel: Den där borde tagits ur aveln direkt.

Så känns det, även om jag alltid gjort mitt bästa för att undvika missförstånd och att vara alla till lags. Som tyvärr har misslyckats. Därför har jag inga vänner. Andra tycker inte om mig, helt enkelt. Jag har accepterat det. I början kan det gå bra, men ganska snart går det åt fanders.

Min ensamhet och isolering är självvald och jag mår bara bra av att äntligen få vara ifred.

När jag var 18 år
När jag var 18 år
När jag talade för tv4 om mina döda barn
När jag talade för tv4 om mina döda barn

Margita Toller och gemensam sorg

Margita Toller och gemensam sorg

Vi kände inte ens varandra,

Margita, jag och vår sorg.

Ibland känner jag mig social och ibland inte. När jag fick äran att träffa Margita hade mina söner nyligen avlidit. Mina vänner ägnade ganska mycket övertalningstid innan de fick mig att hänga på, samt betala min beskärda summa för ett besök och en upplevelse jag aldrig hade önskat mig. Och som heller aldrig hade blivit av om inte mina vänner, mina tanter, som jag kallade dem, övertalat mig.

Jag tänkte hur som helst skriva lite om mitt möte med Margita Toller

Året var nog 2019,

Det hade gått ca två år när jag och mina vänner besökte den här damen som hade (har?), en fantastisk samling av gamla dockor, gamla kläder och inte minst av allt gamla hatter. Margita är garanterat en av de mest originella personer jag har träffat. Och helt klart räknar jag henne till en del av mitt tillfrisknande efter pojkarnas bortgång. Det blev nästan som en telepatisk kontakt med denna kvinna.

Vi tantvännerna fick vara med om samma rutiner som de flesta andra som kommit på besök till Margitas hemvist , fattigstugan i Lemnhult. Det är inte helt lätt att hitta Himmel och pannkaka  på google. Men är man envis kan man hitta visst material som är skrivet av andra personer som träffat Margita.

Det var som om vi visste om varandra,

eller om det bara var så att vi kände av varandras tankar och energier. Jag visste inte att Margita också hade mist en son. I en tragisk olycka. Vi pratade länge och öppet om detta och jag tror inte att det uppskattades att hon och jag kom in på ämnet. Man ska väl inte tala om döden medan man ska roa sig?

Det verkade inte vara populärt.

Gamla hattar
Gamla hattar, Margita valde ut kläder åt mig

Margita Toller med en av alla sina dockor

Till startsidan