Vill du synas här? Kontakta info@blogbiz.se

Uttrycka sorg på olika sätt

Uttrycka sorg på olika sätt

Ibland händer det att jag uttrycker mig bryskt!

Jag har förstått att andra personer kan uppleva mig som lite kylig i min sorg.

Själv upplever jag det som en slags ilska över att mina pojkar inte fick leva vidare.

Som om jag vill skälla på någon, vem som helst. Medan det enda jag egentligen kan angripa är systemet.

Systemet,

Ja, det är, i mitt fall, den så kallade vårdsituationen för beroendesjuka människor. Våra sjuka barn faller mellan stolarna och alltför många, olika instanser blir inblandade. Instanser som varierande vårdpersonal, behandlingshem, socialtjänst, polisen, tingsrätten, psykiatrin och alla andra som jag inte kommer ihåg just nu. Och heller inte tänkte ägna tid åt att försöka minnas.

Mina två yngsta söner dog med fem veckors mellanrum,

Hur kan man förvänta sig att en mor ska kunna hantera det på ett vettigt sätt. Det har uppstått en helt annan livssituation, där man inte längre vet vem man är. Diagnosen för denna upplevelse är “anpassningsstörning”. Ja, så heter det när man tycker sig ha förlorat hela sin identitet. Halva livet har bestått av ett krig. Och kriget innebär så mycket, som är svårt att beskriva.

Avkriminalisera
Internationell overdose day

Ja, jag är arg för att mina pojkar är döda,

Jag är arg för att jag inte har någon verklig syndabock. Och jag är arg för att jag fått trösta andra medan jag själv är i djup sorg. Jag är arg på de som inte lyssnade, på de som ville jag skulle ringa en annan dag. Det finns så vansinnigt mycket att vara arg på så ilskan snart verkar vara det enda jag kan känna inom mig. Och att resten av mig är en pajas och livet ett spel, där folk inte kan spelreglerna.

Jag vill inte låta brysk och arg mot andra,

även om de inte förstår, eller kan ta in vad som hänt mig. Jag vänder min smärta inåt, men ändå utåt. Min ilska riktar sig mest mot systemet, men också mot de som låtsas förstå. För att sedan försvinna ur mitt liv. Vilket har resulterat i att det är svårt att lita på att andra människor har goda avsikter.

Var och en står sig själv närmast,

är ett uttryck eller ett ordspråk. Så ofta de där ordspråken stämmer.

Jag förstår. Vem tycker det är roligt att träffa någon med så stor smärta i sitt modershjärta? Det präglar allt man gör. Efter tre år har det fortfarande inte gått någon enda dag utan att mina döda söner finns i mina tankar. Och jag försöker känna tacksamhet för lånet, istället för ilska för förlusten.

Mot min vilja och min personliga livsplan,

knackar någon slags bitterhet på min dörr. Och jag frågar mig- varför just jag? Samtidigt som det inte är bara “just jag”. Men det  är så det kan kännas. Och det betyder inte att jag ens skulle önska min värsta ovän att känna det jag känner. Jag är så uppfylld av min längtan, saknad, smärta och sorg att jag tror att jag är ensam. Trots att jag vet att Sverige, har det högsta antalet fall av narkotikarelaterade dödliga överdoser inom EU. Jag är inte ensam.

 

 

 

Till startsidan