Vill du synas här? Kontakta info@blogbiz.se

Finns himlen?

Finns himlen?

Min sorg och mitt arbete tillbaka från anpassningsstörning.

Ja, man kan undra, för vad är himlen? Himlen är inte bara däruppe som man oftast tänker om någon säger “himlen“. För den finns i sådana fall även därnere, om man nu skulle kunna titta ner. Riktigt onödiga funderingar för Jesper är borta och jag har inte sett hans fysiska kropp och inte kunnat krama honom på snart fem år.

När jag känner mig ledsen och maktlös

då brukar jag alltid, som eventuella följare förstås vet, fråga min inre lärare. För mig betyder det oftast att jag drar ett tarotkort eller flera. Ikväll har jag dragit kortet “Knekt i svärd” och mitt första nyckelord för det är “turbulens”. Nyss tillfrisknad efter covid19, omikron BA2 så är det kanske inte så konstigt. För precis innan jag fick denna vidriga influensa började jag känna mig mer stabil. Och det kändes som mitt sorgearbete hade nått en punkt, där jag behövde välja fortsätta leva, eller fortsätta vara en zombie utan tidsuppfattning.

 

Knight of swords

Som jag sa är mitt första nyckelord för kortet just turbulens. Turbulens är en orolig energi som jag kan känna igen mig i. Men Knekten kan också vara en person. I så fall är det en maskulin, ung energi, någon som kan diskutera och prata för sig. Men jag vill inte att det ska vara jag själv. Jag vill verkligen inte vara knekt i svärd just nu. Men kanske är det andevärlden som visar mig Jesper i detta kort. För det var precis så han var. Ung, livlig, viljestark och inte tyst när han såg orättvisor runt omkring sig. Jesper var en ängel som inte orkade stanna kvar i denna värld. Med sitt turbulenta sinne i ett turbulent samhälle.

Så grattis i himlen mitt älskade barn!

@monadahlgren

#grievingason#rip

♬ I Will Always Love You – Whitney Houston

Fem år utan dig!

Förändringens vindar viner

Förändringens vindar viner

Förändring inom mig

Det är kanske därför som det dröjt en tid sedan jag skrev här i bloggen. Jag behövde stanna upp i min vila, mitt trygga björn-ide och inse att årets växlingar fortsätter med eller utan mig. Med eller utan mina döda barn. I december blir det fem år sedan min yngsta son dog, ensam på ett kallt köksgolv på ett stödboende i Norrköping, där han hade hoppats på att bli frisk. Men samtidigt visste han det inom sig – han skulle dö ung. Han sa det många gånger och han tröstade mig och sa att det måste bli så. Själar anar.

Mitt sinnessjuka hopp om att allt var ett dumt påhitt,

var så klart bara ett sätt att uthärda den ofantliga smärtan av att mista, inte bara ett, utan två barn, under loppet av fem veckor, och vad skulle kunna vara mer sinnessjukt än en sådan händelse? Men en låga har tänts inom mig, men jag vet inte om det är verkligt . Och om det verkligen är sant att jag nu har börjat hitta vem jag är och hur jag ska fungera och därmed inte längre uppfyller kriterierna för anpassningsstörning. Jag saknar mina barn bortom sans och förnuft och inte en dag har gått utan att jag tänker på dem.

I början var de nära mig själsligt och jag kunde höra dem.

Jag kunde känna deras händer i mina och höra deras röster när de tröstade mig och sa att de var nära mig hela tiden. Nu är de mycket mer frånvarande, det är som om om de släppt mig lite mer för varje dag. När de ser mig överleva och att försöka ta mig framåt med mitt liv, trots min aktningsvärda ålder.

Om så för några timmar någon dag,

jag kan känna att jag orkar diska, plocka upp fem saker, som min arbetsterapeut försökt lära mig i flera år. Utan att därför lyckas få mig att resa på mig, röra på mig, att sluta bara sitta där till ingen som helst nytta. De dagarna har kommit oftare på senare tid. I mitt hjärta finns de för alltid och jag gör som jag brukar göra. Jag drar ett tarotkort för min egen skull och min egen väg.

Och kortet blir ett kort ur stora arkanan och det blir The Lovers, de älskande

Jag använde mig av min dyrgrip The Roots of Asia Tarot

De älskande är ett starkt kort, både för separation och för förening. Det kan han många olika betydelser, beroende på situation och person. Kortet är nummer sex i stora arkanan, nummer sex , betyder för mig (numerologiskt) – Seger. Bilden beskriver en evig återförening, tvillingsjälar, själsgrupper som är för evigt sammanlänkande, men som tyvärr kanske inte får uppleva resultatet av denna förening i just detta liv. Det Gud förenat, må människan icke åtskilja, kanske i det här livet, men definitivt inte för evigt.

För den som tror på evigheten!

Socialtjänsten – Orosanmälan

Socialtjänsten – Orosanmälan
I vilka lägen är det ok att göra en orosanmälan till socialtjänsten?

När man söker efter hjälp anser jag att det skulle kännas ok att få hjälp. Tyvärr så är det så att när man känner oro för en närståendes psykiska hälsa, finns det ingen säker hjälp. Närmast till hands tänker man att socialtjänsten finns. Tyvärr har socialsekreterare ingen kunskap om psykiatriska tillstånd.  De flesta torde förstå att medicinsk expertis snarast ska agera. Vad det gäller socialtjänsten kan man inte anförtro dem någonting. De har anmälningsskyldighet. En orolig anhörig kan därför inte vända sig till socialtjänsten i trygghet. Detta anser jag vara skandal. Man blir som orolig anhörig totalt utlämnad. Man blir en golare. Och en som är i maskopi med myndigheter mot den man älskar och bryr sig om.

Allt du säger kan vändas emot dig som närstående och mot den person du anmäler

Socialtjänsten har ingen uppenbar skyldighet att upplysa anmälaren om det framtida händelseförloppet och den socialsekreterare som blir tilldelad ärendet skriver ner allt du oroat dig för och det är det jag menar med att man inte kan säga något i förtroende till socialtjänstens hantlangare, och om du anmäler ett barn under 18 år så tar du även risken att barnet blir föremål för LVU.

För den som inte vill läsa lagtexter,

kan jag berätta att LVU är en lag som finns för att socialtjänsten ska kunna omhänderta barn när de anser att Du inte längre duger som förälder, eftersom Du har sökt hjälp som du säkerligen skulle behöva. Men hjälp är inte vad du får, kan jag lova. De kan enkelt och genom att fylla en journal om hur dum i huvudet Du är, och hur Du inte duger till att sätta gränser, skapa rutiner, you name it, samma saker i alla sådana journaler,

Så var inte ledsen, du är inte ensam,

eftersom samma saker står i journal, efter journal och det jag har fått läsa om mig själv och andra har chockerat mig till den gräns då jag insett att allt är ljug för att de ska få igenom ett LVU, som i värsta fall kan leda den du har anmält mot en mörk, destruktiv och till och med dödlig framtid.

Mer information behövs,

allt är aldrig bara svart eller vitt och därför skriver jag detta blogginlägg . För att det gäller att vara vaken och uppmärksam på hur myndigheter kan hantera sin makt att få igenom LVU mot Din vilja. Jag kan tyvärr inte presentera en direkt lösning på vad man kan ta sig till vid oro för sina närståendes psykiska hälsa. Så jag skriver så här: fortsättning följer och funderar vidare på hur man ska hitta hjälp och stöd, utan hot om att ens barn ska bli placerad i en främmande familj.

Kära socialsekreterare

Övergivenhet

Övergivenhet
Sorgsen
Sorgsen

Förtvivlad stod jag under din balkong, eller någon annans balkong medan solen sken och värmde min kropp och min själ. Men ingen öppnade. Jag kastade stenar på ditt fönster. Stenarna var så små och obetydliga. Men jag hörde att de slog mot din balkong och mot ditt fönster.

En extrem övergivenhet fick mig att fortsätta kasta stenar, jag minns inte hur länge. men minns att jag upplevde hur obetydlig en människa kan vara här på Jorden. När stenarna började frysa till is, behövde jag ge upp. Jag kunde ju inte kasta is på ditt fönster. Då hade det kanske gått sönder.

Jag bankade på din portkodade dörr, desperat av längtan efter en levande människa. Ingen hörde mig och kylan började göra sig påmind. Solen hade sänkt sig ner i väster precis där det ser ut som sjön tar slut. Och jag  började frysa till råga på allt.

Jag sprang hemåt med mina gummistövlar utan strumpor i, snubblande och övergiven av hela mänskligheten och utan mina två döda söner.

Utan kunskap, utan vishet

sprang jag hem

Läs gärna Jespers bok

 

Fyra år sedan den stora tragedin

Fyra år sedan den stora tragedin

Kiromanti, eller spå i händerna

Rubriken länkar till en kort beskrivning av Kiromanti för den inte helt insatta läsaren. Givetvis är kiromanti (eller spå i händerna) ett mycket mer komplext ämne ämne än så. Ämnet har inte tagit alltför mycket av min tid, även om jag ibland roat mig med att läsa i händer. Så grunderna finns, och det är nog många med mig som fått sina linjer i händerna tydda med lite skräckblandad förtjusning.

När det kommer till etik är man naturligtvis etisk, vad beträffar en klients frågor.  Men när det gäller ens egen psykiska hälsa ställer man den kanske på spel genom att göra egna tolkningar. All spådom är en lek, ett spel och det ska räknas som underhållning och inget annat. Framtid är oviss, men kan anas. Med det sagt vill jag berätta att mina linjer har visat att jag har fyra barn , vilket är intressant. Även om två nu är döda har jag ändå dessa fyra linjer på min hand.

Min livslinje är lång

Min livslinje är lång, men min hjärtlinje har ett kraftfullt avbrott någonstans i mitten av mitt liv. Avbrottet har oroat mig stundtals. Den som har hållit på med spådom har säkert märkt att det oftare blir rätt än fel. Samt är det ju så att onda aningar kan vara verkliga eller endast en oro för något som aldrig kommer att hända.

Mona effekter

Mitt i livet miste jag mina två yngsta söner Jesper och Anton. Jag har berättat lite om det i en live video som den intresserade kan beskåda här.

Sorg efter drogöverdos
Sorg efter drogöverdos

Ja, nog stämde den, min arma hjärtlinje, men varför vet man inte. Ingen vet. Jag vägrar tro på ett utstakat livsöde. Varför skulle någon födas till ett visst öde? Varför allt blir som det blir kan man spekulera i och tro vad man vill om.

Fyra år har gått som sagt. Och jag ville säga att jag har börjat landa lite. Det kan bli lite lättare att leva, trots en ofattbar förlust. Jag tror ingenting händer av sig självt. Man får se på det som en slags sjukdom, som kräver ansträngningar att leva med. Att hitta alla möjliga sätt som möjliggör överlevandet.

Jesper Åhlin
Jesper Åhlin

Jespers bok!

Ögonblicken är minnenas moder.

ÖGONBLICK,

Ögonblick är ofta korta, men de kan ge långvariga konsekvenser. Ett enda ögonblick kan förändra ditt och andras liv för alltid och det kan lämna en med tunga minnen och konsekvenser för  hela ens existens. Och för. Ibland är ett ögonblick snabbt och förgängligt som en dagslända och lämnar en kvar med ett leende på läpparna, varje gång ett ögonblick har blivit ett vackert minne. Det är borta, men det smärtar inte mer.

Nyfödd baby
Baby

MINNET AV EN SON

Min son var bara ett barn, ett vilset och skört barn, som inte visste vad han skulle ta sig till med sin oro, ångest och sina rädslor. Han var en tänkare, poet, fantastisk musiker med många tankar om orättvisor, både på nära håll och runt om i världen. Och, som han själv sa, så fanns det ingen som kunde förstå hur stark smärtan var.  Men han skrev ner sina tankar och själv hoppades jag det kunde vara samma ventil för honom, så som det en gång varit för mig .att skriva om mina tankar, upplevelser och känslor.

Till minne av Jesper Åhlin
Jesper som barn

VUXENVÄRLDEN GAV INGEN TRYGG GUIDNING

Ledningen från vuxenvärlden var så vag! Och han mådde dåligt av att andra förminskade hans pappa, som han ändå älskade så mycket. Sonen gick i försvarsberedskap. Han byggde upp ett hat mot det samhälle som dömt ut hans pappa som en ovärdig varelse. Man ska inte förminska föräldrar inför barnen, det är en av mina viktigaste insikter, åtminstone när det gäller barn man ska försöka hjälpa. Min text kommer kanske, som vanligt,  att vara splittrad och kaotisk precis som hela mitt inre är splittrat och kaotiskt.

Tidningsurklipp

OFULLSTÄNDIG INLEDNING

Låt oss kalla ovanstående för en ofullständig inledning och hela min berättelse för ”ögonblick”. Ögonblicken är stunder som varit speciellt starka och som satt sig fast i minnet. Ögonblick som förändrat mig och många andra i närheten, familj, vänner och vårdpersonal. Min tanke med denna korta text är att försöka sortera ögonblicken i mitt liv och mina minnen så som jag har upplevt det genom mina ögon. Ingen annan behöver tycka som jag, eller hålla med mig. Våra personliga erfarenheter och upplevelser  är vad som  formar hur vi ser på varandra och på omvärlden.

Jesper och kompisen
Mona med lånad baby! Ögonblick

Ensam nattuggla

Jag har aldrig förut varit så ensam som jag är nu. Jag har valt bort alla människor som inte förstår min sorg efter barnen, och jag trivs! Lite som när jag var ett  barn och flydde från andra barn som sökte kontakt med mig. Hade väldigt dåliga erfarenheter redan som litet barn.

Jag växte upp och jag började i skolan när jag var sex år, för att jag var så intelligent. Men i själva verket var det bara e n sak jag kunde. Jag kunde läsa, stava, skriva, lära mig grammatik och lyckades som en av få förstaklassare få en femma i svenska språket. Även om jag hade ettor och tvåor i alla andra ämnen väckte denna femma i svenska en stor irritation, då ingen annan i klassen hade fått en femma.

Den där femman hör till mina specialkunskaper i vissa ämnen. Som vuxen blev jag diagnostiserad med Asperger syndrom. Min skoltid var ett helvete,

Diagnoser är på gott och ont, och de hör att göra med samhällsklimatet. Tror inte det hade passat in speciellt bra på den tiden med en bokstavsdiagnos. Det fanns ingen kunskap och ingen information.

Som man säger om husdjursavel: Den där borde tagits ur aveln direkt.

Så känns det, även om jag alltid gjort mitt bästa för att undvika missförstånd och att vara alla till lags. Som tyvärr har misslyckats. Därför har jag inga vänner. Andra tycker inte om mig, helt enkelt. Jag har accepterat det. I början kan det gå bra, men ganska snart går det åt fanders.

Min ensamhet och isolering är självvald och jag mår bara bra av att äntligen få vara ifred.

När jag var 18 år
När jag var 18 år
När jag talade för tv4 om mina döda barn
När jag talade för tv4 om mina döda barn

Tarotkortet Solen XIX omvänd.

En del läser inte tarotkorten omvänt. Själv gör jag gärna det. När jag blandar korten ser jag till att några kort blir omvända. Jag fortsätter sedan min tolkning precis som vanligt. Ett omvänt kort brukar jag inte tolka som negativt. Inga kort är negativa, då tarot inte är ödesbestämt och framtid är påverkbar.

För mig innebär ett omvänt kort att det är dags att vidta åtgärder. Och då tarotkortet Solen står för vällevnad och hälsa ser jag att åtgärder för friskvård behöver vidtas. Men det kan också hända att en själ faktiskt är klar med sitt liv på Jorden och det är inte konstigt eller fel. Livet är en cirkel som består av liv och död. Död är en naturlig ingrediens i livet.

Ett tarotkort säger alltid något om en själv och ens undermedvetna tankar. Som sagt finns där inget öde som är spikat i sten. Inte i tarotkorten i alla fall. Dessa kort som blivit förtalade och mytomspunna via skräckfilmer och kyrkans syn på dessa kort. Man bör inte rita av Djävulen, säger representanter för kyrkan. Men skriva om och skrämmas med Djävulen går desto bättre.

Min åldriga pappa är svårt sjuk just nu och inlagd på sjukhus. Jag har oroat mig. Jag har fått obehagliga tecken tidigare under året som jag inte vill berätta offentligt om ännu. Mina närmaste vet.

Pappa och Jesper
Pappa och Jesper

Så idag får den omvända Solen stå för min pappas dåliga hälsa. Och eftersom det är ett kort ur stora Arkanan är det en viktig livshändelse på gång. Vården kan förhoppningsvis åtgärda avsaknaden av energi, men när det är dags så är det dags.

Vi har bråkat mycket, pappa, sen jag kom i tonåren, men när det gällt har vi funnits för varandra.

Jag finns. Än så länge. Det gör du också!

Tarot Solen omvänd
Tarot Solen omvänd

Skogen har läkande krafter (the power of surrender)

Skogen har läkande krafter (the power of surrender)

Skogen har läkande krafter

Blogginlägget innehåller länkar från Canvasbutik

Den 5 december 2017 är en dag i livet som för alltid fastnat i mitt minne. Det var den dagen polis och präst gav mig ett dödsbud. Min  yngsta son var död. Jag har skrivit mycket om denna händelse, bland annat här.

Den sista godnattsagan

Men allt går inte berätta om på en gång, det skulle bli för mycket, det skulle ta alltför lång tid för mig att fokusera, minnas och förvandla upplevelser och känslor till ord. Dagen är noterad i min gamla blogg: Den sista godnattsagan

Jag minns inte hur och var jag började blogga, men jag minns att jag flyttade till blogspot då Metrobloggen lades ner. Jag hann spara alla mina inlägg, då jag inte visste hur jag flyttade bloggen. Dessa gamla inlägg från alltings början finns som sagt sparade där.

Skogen var vad jag kom att tänka på när jag tittade på dagens kort.

Surrender to the beauty of the natural worldf
Surrender to the beauty of the natural world

Det första som hände den 5 december 2017 har jag skrivit så mycket om så det torde vara lätt att hitta.  Jag har inte skrivit om vad som hände efter att poliserna och prästen lämnat mitt hem.  Och om det ska jag skriva i något annat inlägg så småningom. Inte för att be om medlidande, utan för att visa reaktioner man kan få och som kanske kan vara till tröst åt andra drabbade. Man är faktiskt aldrig ensam. Jag har förlorat två barn, men jag känner till de som förlorat tre. Och de som förlorat hela sin familj.

Vad ska jag ta mig till med denna smärta?

Den 6 december vaknade jag upp till en helt ny verklighet som är svår att beskriva. Det som nyss var så intensivt fanns plötsligt inte mer. Jag försökte förstå och som filosof försökte jag redan i chocktillstånd söka efter sätt att överleva. Inte för att jag hade någon lust, utan för att jag hade ansvar och vilja. Där någonstans kände jag att jag behövde komma ut i skogen.

Skogen låter mig ta del av alla elementen

Och jag tror att det är vad dagens valda kort bekräftar för mig. Att acceptera att jag behöver släppa taget om det som har gått förlorat. Och sätt på hur detta arbete med mig själv skulle kunna ske.

Dagen före dödsbudet togs denna bild av Zanna (rip) och Ruffa, Jespers valp

Zanna och Ruffa 4 december 2017
Zanna och Ruffa 4 december 2017

Så i  naturen har jag hittat så mycket tröst och läkande. Jag har varit i skogen och skrikit det högsta jag kan och det har gjort att jag kunnat släppa ut mycket spänningar. Skogen är ett av de sätt som hjälpt mig försöka läka. Kanske mest av allt.

Topplistan Canvasbutik

 

Ha tillit till din intuition! Andlig utveckling!

Ha tillit till din intuition! Andlig utveckling!

Andlig utveckling

Inlägget innehåller länkar till PFC och Nextory

Jag talar mig alltid varm om PFC-kortet, det perfekta och enklaste sättet att ha koll på vad som handlas. Även att skapa budget och olika mål. Gratis att prova!

Idag ska jag skriva lite om kraften vi har inom oss själva och hur vi kan träna oss i tillit till vår kraft via andlig utveckling

Det är lätt att säga, men svårare att genomföra, med tanke på alla intryck och all påverkan utifrån. Inspirationen kommer även idag av orakelkorten jag tidigare skrivit om och som har blivit speciella för mig. Bland annat har jag skrivit om förändring här.

Jag har också skrivit ett inlägg om ödmjukhet, om att lätta på sitt ego och låta någon annan få rätt ibland.

Vartenda kort har som rubriken The power of surrender, till syfte att ge oss själva bekräftelse. Syftet är även att påminna oss och att stärka oss i det vi egentligen redan vet.

Jag återkopplar det mesta jag skriver om till händelser i mitt liv, framförallt mina fyra söner och  till all lärdom jag fått av det. Det är intressant att dra dessa kort, stanna upp i nuet och se vad som kommer för ens inre syn

Idag kom nedanstående kort upp:

Surrender to trust
Surrender to trust

Detta får mig ofelbart att minnas alla så kallade “goda råd” man, som nybliven förälder fick. Alla broschyrer, instruktioner, kontroller, släktingar, mor- och farföräldrar, u name it! Medan allt man ville var att vila med sin nyfödda bebis för sig själv och att möta detta nya liv. Att vara ifred och klura på vad för liten individ man fått att göra med. För vi har ju alla olika personligheter. Inte ens tvillingar har samma personligheter. Så varför skulle då mitt barn stoppas in en skokartong som var för liten för deras kreativitet. Om detta ämne finns mycket att skriva då man väl kommer igång, men det får bli en annan gång.

Anton, liten och vild med skyddshjälm
Anton, liten och vild med skyddshjälm

Jag älskar detta foto.Med alla goda råd från alla håll och kanter blev jag förvirrad och tänkte: Om jag tror på en sak, men gör något annat och allt blir fel – då kommer jag klandra mig själv och andra. Så istället bestämde jag mig för att följa mitt hjärta och därmed förhindra att jag, i framtiden, skulle skuldbelägga mig själv. Jag följde min intuition och jag hade oftast en telempatisk kontakt med mina fyra söner. Har skrivit lite om telempati här

Intuition

Att lita på sin egen intuition är ingenting som vår svenska skola lär ut. Därför blir vi ofta osäkra. Jag skulle gärna rekommendera en kurs i medial utveckling steg 1 om du är nybörjare. Där kan du få stöd och hjälp att släppa ut det du tror och tänker, men inte vågar säga. Sådana kurser ger ofta god feedback och gör oss mer uppmärksam på symboler och tecken,

Jag har gått många kurser och har alltid känt mig trygg, visst har det tagit emot många gånger. Men grejen är ju den att alla vill veta vad just DU tänkte på just då. Lite skrämmande i början, men snart växer tilliten till dig själv och att din intuition är väl värd att lyssna på. Dock är ämnet stort och ingenting som kan avhandlas i enstaka blogginlägg. Följ mig gärna på sociala medier och på blogbiz. Jag har mycket att säga och en lång och tuff livsresa att dela med mig av.

Nu ska jag vara lite partisk och rekommendera två olika personer som varit mina kursledare inom andlig utveckling.

Livskraft Eksjö med Jennie Fridh

Unika samtal med Linda Kensén

Läs gärna Jespers bok 

Eller Katarina Morfina

Till startsidan