Vill du synas här? Kontakta info@blogbiz.se

Margita Toller och gemensam sorg

Margita Toller och gemensam sorg

Vi kände inte ens varandra,

Margita, jag och vår sorg.

Ibland känner jag mig social och ibland inte. När jag fick äran att träffa Margita hade mina söner nyligen avlidit. Mina vänner ägnade ganska mycket övertalningstid innan de fick mig att hänga på, samt betala min beskärda summa för ett besök och en upplevelse jag aldrig hade önskat mig. Och som heller aldrig hade blivit av om inte mina vänner, mina tanter, som jag kallade dem, övertalat mig.

Jag tänkte hur som helst skriva lite om mitt möte med Margita Toller

Året var nog 2019,

Det hade gått ca två år när jag och mina vänner besökte den här damen som hade (har?), en fantastisk samling av gamla dockor, gamla kläder och inte minst av allt gamla hatter. Margita är garanterat en av de mest originella personer jag har träffat. Och helt klart räknar jag henne till en del av mitt tillfrisknande efter pojkarnas bortgång. Det blev nästan som en telepatisk kontakt med denna kvinna.

Vi tantvännerna fick vara med om samma rutiner som de flesta andra som kommit på besök till Margitas hemvist , fattigstugan i Lemnhult. Det är inte helt lätt att hitta Himmel och pannkaka  på google. Men är man envis kan man hitta visst material som är skrivet av andra personer som träffat Margita.

Det var som om vi visste om varandra,

eller om det bara var så att vi kände av varandras tankar och energier. Jag visste inte att Margita också hade mist en son. I en tragisk olycka. Vi pratade länge och öppet om detta och jag tror inte att det uppskattades att hon och jag kom in på ämnet. Man ska väl inte tala om döden medan man ska roa sig?

Det verkade inte vara populärt.

Gamla hattar
Gamla hattar, Margita valde ut kläder åt mig

Margita Toller med en av alla sina dockor

Till startsidan