Ring klocka ring… medan jag käkar ärtsoppa

Det är nyårsafton,

Vad spelar det för roll och varför fylls människorna av hopp, för att den ena dagen blir nästa dag? Varenda dag är en ny dag, med nya möjligheter och nya hopp. Det är inte meningen att låta negativ på något vis, men tänk om det kunder räcka med att klockan ringer. Att nyåret rings in med kyrkklockor skrämmer inte slag på någon människa eller något djur.

Ring klocka ring

Visst är den vacker och visst var det mer högtidligt när man var barn. Eller var högtiden just för att man var ett barn. När vi var barn på 60-talet och mina farföräldrar levde. Då hade de en klocka i malm. De enda gångerna vi fick använda den var på nyårsafton. Och jag och min bror fick ringa vartannat år. Den förde ett oerhört oväsen och en av oss ringde med den där klockan vid 12-slaget.

Idag står klockan på “farmorskåpet”, som jag har kallat det sedan min farmor dog 1997 och jag tog över skåpet. Jag har vårdat det ömt, och klockan av malm, den står där fortfarande, men utan sin röda rosett. Rosetten har försvunnit någonstans i livet, med alla händelser och flyttningar. I femtio år bodde farmor i sin bostadsrätt och hon hade alltid pedantiskt städat. Ibland när jag själv inte har orkat städa så tänker jag på farmor och skäms lite grand.

Så ring klocka,

Klocka av malm. Där du står på farmorskåpet som en relik och som ingen längre vill ringa med. Farmor och farfar som inte tålde några ljud, deras lägenhet som var knäpptyst. Och farmor som inte ens vågade spola på toaletten efter kl 22 på kvällen. Och som hade ett badkar som verkade vara tillverkat i sten.

Vi har alltid haft husdjur,

ända sedan jag var fyra år 1964. Var fanns nyårssmällarna vid den tiden egentligen? Och varför talade ingen om hur rädda och stressade husdjur kan bli av nyårssmällare? Jag minns att jag själv var rädd. Och att jag, min bror och mamma var på något nyårsfirande på stan. Massor med människor var närvarande. Var det bara vid midnatt det smälldes? Jag minns inte längre.

Men jag vet,

att förra året hade jag en valp som var rädd för smällandet på nyåret. Alldeles helt livrädd, som darrade, flämtade och hade hjärtklappning. Förra året var första gången jag förstått hur svårt vissa djur kan ha det vid den här tiden. Jag har två hundar, den äldre bryr sig inte och har aldrig gjort. Men den yngre, som idag inte längre kan kallas valp, fast som kallas det ändå, darrar, flämtar, skakar och har hjärtklappning. Hon är livrädd.

Man har olika intressen,

men vi får alla ta hänsyn till varandra. Och det tycker man självklart även ska gälla djuren. Jag känner att det inte alltid har varit så självklart att se djuren på det sätt vi gör idag.

Så jag suckar och äter min ärtsoppa,

Välkommen nya dag, liksom varje ny dag ska välkomnas. Varje ny dag då du har förmånen att få vakna och allt känns ungefär som vanligt, är ändå första dagen på resten av ditt liv, så carpe diem. Inte bara i natt, utan varje dag.

Egot,

är något jag jobbat mycket med under året som har gått, eller tiden som har gått. För jag kan inte se skillnaden på ett nytt år och en ny dag. För mig är det samma sak. Jag har fått gåvan att vakna idag och att leva just nu. Medan en vän ligger för döden och mina yngsta söner förenade med Moder Jord för all överskådlig tid. Liksom alla de andra som gått före oss.

Jag firar gryningen,

Jag firar varje morgon med en bön, en meditation och förhoppningsvis ett kundalini yoga-pass. Kundalini yoga tycker jag om för dess olika mantran och för att den även vänder sig inåt mot min själ. Jag har skrivit så långt nu om mina tankar om den 31 december 2017, så orden börjar ta slut. Men jag hoppas att någon av er förstår hur jag tänker och hur jag menar – varje dag är ett nytt liv.

Idag vill jag prata om diagnoser

Felaktig användning av ordet “diagnos”.

Det gör mig så trött att folk har börjat missbruka ordet. De kan till exempel uttrycka sig genom att säga: “Den personen måste ju ha en diagnos, med det beteendet!”. Jag känner hur min irritation stiger och jag vet att de med diagnos menar olika så kallade “bokstavsbarn”. Bokstavsbarn som uppenbarligen även kan vara vuxna med problematiskt beteende, beter sig på ett visst sätt. Men tänk om man bara kunde korrigera sig så lite att man kallar det “bokstavsdiagnos”. Är “diagnos” i modernt språkval detsamma som ADHD, autism, Tourette syndrom och så vidare? Enligt vad jag har lärt mig i skolan så är en diagnos en samling symtom på sjukdom. En läkare kan ställa en diagnos med hjälp av symtom och vissa medicinska undersökningar.

Så vad betyder då ordet “diagnos”?

Diagnos spice-överdos
Diagnos spice-överdos

Enligt en medicins sida på Internet hittar jag en lång rad med olika diagnoser. Ta en titt där, om du har lust. Där kan du lära dig att det finns väldigt många fler diagnoser än de som ges till udda eller stökiga barn. Och givetvis även till vuxna med liknande problematik. Att ha psykiatriska sjukdomar eller funktionsnedsättningar är inte heller endast en diagnos. En diagnos är en sammanställning av symtom som är typiska för en viss sjukdom.

Alla mina barn har och hade olika problem,

de hade olika diagnoser, men ingen av dem hade en “diagnos” som innefattade alla de så kallade bokstavskombinationerna. Min avsikt är inte att förringa att funktionsnedsättningarna, i sina olika uttryck och kombinationer existerar. Jag är så trött på att höra ordet användas i fel sammanhang – “han/hon har måste ju ha en diagnos”!

Diagnos: dubbelsidig inflammatorisk bröstcancer

Diagnos: dubbelsidig inflammatorisk bröstcancer.

Ok, han/hon kanske har fått en diagnos.

Man ä r inte sin diagnos. Ingen föds och har en diagnos, man föds med olika förutsättningar, genotyper och i olika miljöer. Det är en påverkan av flera faktorer som kan hjälpa en läkare att ställa en diagnos. Vissa sjukdomar är ärftliga och andra har vi tillförskansat oss eller fått genom påverkan av miljö, matvanor, eventuella gifter man utsatts för och så vidare. Så vad har personen för diagnos? Har den någon alls? En del är friska livet ut och får aldrig någon diagnos.

Jag ber er för allas bästa sluta säga “han har diagnos”.

Det låter så allvetande och så nedsättande, då de typer av funktionsnedsättningar som oftast menas, när man uttrycker sig på det sättet är stigman som används att döma barn. Inte bedöma, för det kan ingen lekman göra. Man kan tro och tänka. Men att bestämma att någon har diagnos är helt enkelt inte något man kan göra eller som är ok. Låt medicinsk expertis bedöma huruvida någon ska få en diagnos och i sådana fall också sammansätta symtomen till en typisk sjukdomsbild, som till exempel kan vara diabetes, hjärtfel, tumörer eller autism.

 

 

Diagnos: suicidförsök (tågolycka)

Psykosomatiska sjukdomar får vi för att kroppen är själens boning.

Och jag personligen har slutit mig till att om man besväras av sådana symtom är Yoga 

För enkelhetens skull delade jag länken till den bästa yogan jag känner till. Väl medveten om att inte alla är smålänningar. Yoga stimulerar både kroppen och sinnet. Kundaliniyoga innefattar även mantra och meditationer. Om det läkandet ska jag skriva en annan gång, annars blir jag långrandig. Om jag inte redan har blivit det.

 

Till startsidan