Vill du synas här? Kontakta info@blogbiz.se

Sorgens fåglar är svarta.

Sorgens fåglar är svarta.
Inlägger innehåller annonslänkar från Nextory

Klump i halsen, sorg

Jag har gått omkring med en klump i halsen en längre tid. På hösten är det lätt att känna sig vemodig. Mycket i naturen vissnar och förlorar sin färg, och naturen förbereder sig på vila. En del natur är perenn och återkommer år efter år, men andra delar i den tappar sin glans för all och evig tid. Många minnen från svunna tider dyker upp och nostalgin plågar min själ medan jag tänker på en dikt av vår älskade poet Pär Lagerkvist:

Här kan du lyssna när Pär läser sin dikt.

Kanske är jag sorgsen och tråkig idag, det enda jag försöker är ändå att dela med mig av allt som kan dyka upp inom en när man jobbar med sin sorg. Snart har det gått fyra år sedan den stora tragedin inträffade, en tragedi som jag även sett i min livslinje i handen. En del av mig som oroat sig, en del som slagit bort vissheten jag burit med mig sedan Anton föddes.

Jag går in i en blomsteraffär och tittar mig vilset omkring och jag tar en nummerlapp, nummer 34. En vänlig expedit kommer fram till mig och jag vet inte riktigt vad jag söker. Så jag säger att jag känner någon som ligger  på kyrkogården och som fyller 30 år i morgon. Jag säger inte att min son är död och att han skulle fyllt 30 år i morgon. Ingen behöver beklaga. Jag pratar inte så mycket med andra längre om tragedin och om den stora sorgen.

Det känns som om min son ler lite där på andra sidan dimman

Jag vet så klart inte vad jag söker, men jag är säker på att jag hade hittat det om det funnits. Det känns som om min son ler lite där på andra sidan dimman och det känns som om vi båda längtar efter varandra, men till sist accepterat att det är på det här sättet just nu.  Min son, Anton, skulle varit ett oktoberbarn, men blev ett septemberbarn. Kan man säga att vi hade  tur som överlevde? Vi var nära döden båda två den gången. Därför kom Anton att födas ca fyra veckor för tidigt. Mitt höstbarn! Och jag köper ett gravljus.

Ofta gick jag här med pappa

Med samma tunga klump i halsen går jag vägen över kyrkogården som jag gjort så många gånger förr. Inte bara för mina döda barns skull, utan för många andra anhöriga och vänners skull. Ofta gick jag här med pappa och tankarna och filosoferandet var intressant, men också skrämmande. Nu går pappa inte mer utan han sitter i sin rullstol på äldreboendet och sörjer sin maka och sina barnbarn. Precis som jag sörjer min mor och mina två yngsta söner som nu vilar i frid. Bredvid sin farfar är de begravda. Det var bra att farfar slapp uppleva mina pojkars död, tänker jag ofta.

En stor myra kryper upp för min arm

Jag sätter mig på gräset vid graven och rensar lite vissna blommor. En stor myra kryper upp för min arm och jag tänker att Anton skulle vridit sig av skratt för att den valt att krypa på just min arm och inte på hans. Jag är ensam vid graven. Det är bäst så. Jag tänder ljuset och sätter det på Antons sida vid deras gemensamma grav och det känns som om Anton har kommit till ro. Men klumpen i halsen finns kvar och det är fortfarande omöjligt att förstå allt som hänt. Jag sitter kvar en stund och spelar musik och jag känner det som att vi ändå når över gränserna. Min spel-lista på Spotify, valde att automatiskt spela upp: Karma Chamelion

Jag skulle gått i morgon och satt blommor och knutit ballonger åt Anton. Men som jag känner mig idag, vet jag inte om jag kan klara av att gå dit och förstå att min son fyller 30 år. Men jag kan inte krama honom.  Kanske går jag dit, kanske inte, men det var viktigt för mig att veta att när morgonen kommer brinner det ett ljus vid hans grav.

Anton, liten och vild med skyddshjälm
Anton, liten och vild med skyddshjälm, att vara med mina barn var det bästa som fanns.

Jag går vidare.

sorg
sorg

Läs och försök förstå Jespers bok

När de vilda gässen flyger

När de vilda gässen flyger

Detta inlägg innehåller annonser från Nextory

Då är det höst!

De flyger även på våren.

Då är det vår.

Jag såg gässen häromdagen. De var inte så många, tillräckligt många för att bilda sin v-formation som är typisk för gäss och svanar.

Då minns jag, en gång för längesedan, det måste ha varit vår. Min make och jag sov på balkongen. Det var antagligen en varm och tidig vår. Och gässen kom flygandes över sjön och inte gick det sova till det ljudet.

Jag skriver “min make”, men det var innan vi gifte oss i Charlottenborgskyrkan i Motala 1989.

Vår kärlek var skimrande och vacker, så speciell och liknade inget annat. Jag tror jag fann min själsfrände.

Om man bara fått fortsätta leva här och nu och slippa allt man inte ville ha varit med om.

Våra barns död

Det hade vi aldrig kunnat föreställa oss på den vackra, skimrande tiden.

Jag tror fortfarande att vi är själsfränder han och jag. Han är min man. Han är mina barns far.

Att förlåta och gå vidare är svårt ibland.

Jag har försökt att förlåta.

Vi har ett barn kvar tillsammans. Ett så efterlängtat och älskat barn, vårt första tillsammans.

Idag fick jag inspiration från de vilda gässen.

Jag tänkte på att den andra augusti fyller vår son Jesper år.

Hans kalas har flyttats till himlen. Där har det varit sedan den 5 december 2017. De senaste åren har vi försökt samlas vid graven som han delar med sin bror, Anton, som dog ca fem veckor senare. Jag har berättat om det tidigare i bloggen och det kan den som önskar läsa om här.

Den 31 juli fyller min äldsta son år. Det skiljer bara två dagar mellan kalasen. Men egentligen vill ingen ha något kalas längre, precis som vi inte längre firar jul , har skrivit om det också, om nu någon skulle vara intresserad av hur det är att försöka fira jul efter allt som hänt.

Här kan du hitta Jespers bok samt Katarina Morfina:

Nextory

Grav
Grav, vila i frid Jesper och Anton

 

Varför man varken kan, eller bör spå andras framtid.

Varför man varken kan, eller bör spå andras framtid.

Framtid har alltid varit intressant för spåmän/kvinnor. Ofta är det det som ger mest tillbaka i form av fysiska betalningar. En väl utbildad tarotläsare har fått lära sig detta. Allt vi har är här och nu, framtiden är mycket oviss och det förflutna som har varit ska vi lära oss av och sedan lägga bakom oss. Om man arbetar med andra människor utan viss insikt i psykologi är man inne på farliga vägar om man talar om för dem hur deras framtid ser ut. Visst kan man som medium få visioner om man inte stängt ner ordentligt, men den förståndiga eller utbildade guiden, ser till att inte förmedla det som vi ser.

 

Tarotkort Lyckan

 

Tankens kraft.

Tankens kraft är oerhörd. Det har gjorts studier på barn med tumörer, där de i ena gruppen fick visualisera hur ett lejon åt upp tumören. Den andra gruppen fick endast den ordinära behandlingen. Det visade sig då att de barn som fått lära sig hur man visualiserar hade ett snabbare tillfrisknande än den andra gruppen av barn. Det är nu så längesedan jag läste om den studien så jag minns varken hur eller var. Och kan därför inte hänvisa till en källa. Det här är en form av magi. Vi visualiserar (ser för vår inre syn en fantasi), som även kan kallase självuppfyllande profetia. Man tror så mycket på det man ser i sin fantasi att det manifesteras på det fysiska planet. En mycket farlig kraft när man jobbar med vägledning, men också en fantastisk tillgång då man lärt sig, eller insett hur man kan använda den.

Fokusera på det du vill, inte på det du i n t e vill!

En lapp med de orden hade jag tejpat fast vid min arbetsplats en gång i tiden. Det är bra att bli påmind. Och lätt att glömma när tanken maler. Det kan vara du som medium/vägledare/livs coach eller vad du nu har valt att kalla dig för, som möjligen kan påverka frågeställaren så att negativitet och rädslor uppstår. Och det du sagt, händer i framtiden, och du blir kallad för ett suveränt medium som ser framtiden.

Frågan är vem som skulle ha rätt att skapa, eller påverka någon annans framtid.

För min egen del, har jag fått min bästa utbildning hos American Tarot Association. Men bästa delen av den engelskspråkiga tiden var när jag började med en-kortläsningar på Free readings. Då hade jag turen att få den bästa mentor man kan få. Han visste allt om etik och hur man kan omformulera en fråga för att få den att passa till det svar man kunde ge. Han förklarade även att det i vissa stater i USA är det straffbart att spå framtid eller tredje person. Den bästa mentorn heter Serge Pirotte och han är extremt kunnig, rättfram och förstående. Vi har fortfarande kontakt via sociala medium och jag läser hans inlägg.

Framtiden finns inte.

tågbiljett
Tågbiljett

Den 5 december 2017 var en plats tom på tåget som avgick från Norrköping mot Eskilstuna kl 8:00. Min son Jesper, som just börjat ett nytt liv, hittades död den morgonen. Framtiden kom för vissa, men inte för andra och det är så det kan fungera. “Om man vill få gudarna att skratta ska man planera framtiden”, det finns ett uttryck som heter så. Min kloka, vackra mor på andra sidan, använde ofta det uttrycket i små vardagshändelser, oftast sådant man kunde skratta lite åt.

Mamma
Mamma 40-tal, i bakgrunden Happy, mamma och pappas schäferhund

Framtiden kan finnas.

Prekognition betyder: Att minnas framtiden. Men tänker inte gå in på det ämnet idag. Min främsta uppgift som tarotläsare är att min kund ska må bättre när han/hon pratat med mig. Jag är här för att stötta och sprida optimism, trots att, eller kanske även för, den svåra tid jag nyss gått igenom.

Framtiden kan gissas,

utifrån de energier som rör sig runt kring en viss person vid ett visst tillfälle eller en viss situation. Då är det viktigt att ta med till exempel: “under förutsättning att vinden inte plötsligt vänder” och situationen och energierna förblir likartade. Det är då vi som guider kan komma in och visa hur man kan välja att förhålla sig till dessa energier och situationer. Man ger råd och vägledning. Man vill inte ta över någons fria vilja och därmed göra personen mer eller mindre hjälplös.

Spå-linjer via telefontjänster

Jag har jobbat på olika spå-linjer i minst tio år. Det har varit lärorikt och jag har mött många människor. Många möten sker med personer som är riktigt labila och psykiskt sjuka. Vår uppgift är inte att säga emot dem, eller verka bättre än dem. Jag brukar säga att jag endast är en kanal som förmedlar det som förhoppningsvis kan hjälpa till att lugna och balansera frågeställaren. Dessa ringer ofta flera gånger och minns inte vilka de pratat med. Det kan här även vara viktigt med stöd från mentor om du är ny inom tarotkonsten, eller har som uppgift att stötta andra människor. Var en medmänniska! Det är nog det bästa råd jag kan ge till de som jobbar på spå-linjer med telefon.

Jag har just nu långledigt från sådana linjer.

Jag har upplevt det som delvis fel då kunden stressar en att ge så snabba svar som möjligt. Och riktigt så fungerar det inte alltid. Man kan inte bara säga vad som helst. Inte så som jag har lärt mig jobba. Den sortens stress gör mig sjuk och utmattad. I och med att jag vet att de svar jag levererar kan ställa till det om jag har en obalanserad kund i andra änden. Mer om detta en annan gång, idag är ingen bra dag för romaner att bli skrivna av mig. Jag avslutar med att kopiera länken mina egna, samt ATA regler för etik inom spå-yrket.

Etiska regler copyright

Sorgen efter en relation

Sorgen efter en relation

Att sörja är ett begrepp som innefattar många olika sorters sorg.

Gud ska tydligen ha sagt att han inte lägger fler bördor på ens axlar än man orkar bära. Innebörden tror jag att jag har förstått. Det betyder inte att en viss människa är starkare än en annan och att Gud därför ger de tyngsta bördorna åt den själen. Jag tänker mig ett litet barn som förlorat sitt husdjur. Eller det lilla barnet som en gång var jag själv och som hade en moder som i sin tur sörjde sin far. Min moders sorg efter min morfar drabbade mig hårdare än någon visste.  Det blev en av mina första sorger. Att se en förälder sörja så svårt och så länge. Min morfar blev bara 66 år, och vid den tiden var jag själv en liten rädd flicka på sex bast.

Gud lägger inte fler bördor på axlar som inte orkar bära mer.

Det finns sorger som kan tyckas “små”. Barnets sorg efter sin döda hamster, hamstern med en livslängd på ca två år. Minns du när du var barn, hur sakta tiden gick och hur evinnerligt långt ett år kunde vara? Den “lilla” sorgen är precis lika stor som den “stora” sorgen. Eftersom det lilla barnet inte orkar bära mer än så. Jag har börjat se det som en slags praktik.  Först den lilla sorgen som min mor bar efter sin far. Sedan även sorgen efter den som varit en älskad morfar. Min sorg och min mammas sorg.

Svarta slöjor och sorgband,

fick man bära på den tiden. Barn skulle inte vara med på begravningar. Var de under 12 år fick inte besöka sin döende morfar på sjukhuset. Barn behövde inte heller sörja. De fick stå ut med livets gång. Och med att vissa behöver lämna oss i förtid och som kan vara svårt att förstå.

Livet ska innehålla alla nyanser,

det ska få innehålla alla sorters känslor. Ibland finns det glädje, lycka och frihet. Hur skulle man kunna skratta om man aldrig hade gråtit?  Den cirkel som ibland kallas för livets cirkel är som ett spel, ett Fia-spel kanske. Man börjar i ena änden och slutar i den andra. Men det finns ett “aber” och det är att en cirkel har inget slut. Det finns inga mellanrum, det är ett hjul som snurrar och snurrar. Kan man tänka sig att man snurrat i cirkeln hela tiden? Man föds, man dör, man föds? Det kallas reinkarnation inom den andliga filosofin och i vissa religioner är återfödsel inget alternativ, snarare ett faktum inom en specifik tro.

För att kunna känna sorg behöver man också ha upplevt glädje.

Därför finns det glädje i sorgen och det är inte bara ett svart mörker. Vi har våra vackra minnen  som får oss att le lite grand. Och vi har våra svåra minnen som ens sinne slår ifrån sig, men som sinnet behöver ta till sig. Det går inte på en gång, utan behöver komma lite i taget. Det är en process som är olika för alla. Både hur man uttrycker sin sorg och hur länge den varar. För mig personligen handlar min sorg om att våga tro på ett liv efter detta.

Förhoppningsvis är det då ett liv utan smärta. Och ett liv utan smärta är ett inget-liv. Kan du inte sörja, kan du inte skratta. Det blir en tillvaro av ingenting alls. Ja, så kan man ju filosofera i all oändlighet. Men egentligen tänkte jag skriva om den sorg som uppstår i relationer, där en person blir bortvald, det vill säga kärleksrelationer, eller snarare sexuella relationer.

Sorgen av att bli bortvald, eller att tvingas välja bort,

den sorgen kommer ur intima relationer. I dessa relationer där man trott att man äntligen hittat rätt person att få dela återstoden av sitt liv med, där man lagt ofantligt mycket hopp, energi och bortförklaringar i. Den sorgen som ibland kan vara minst lika svår som när någon dör. Är någon död lär man sig att den är död. Blir man sviken av någon man trodde var en vän och den så kallade vännen fortsätter befinna sig i den levande världen, då har man inte bara blivit bortvald och övergiven, utan känner även som om man inte duger. Man var inte bra nog, man dög inte. Vad gjorde jag för fel .och så vidare i alla oändlighet.

Man kan också vara den som tvingas lämna en relation man trott och hoppats på.

Då blir sorgen annorlunda, på så sätt att man hade helst velat slippa såra någon annan. Men att stanna och inte känna attraktionen längre, magnetismen och de värderingar man en gång delade, som nu slitit för hårt på kärleken. Slitit och tärt, medan man kanske kämpat för att få det att fungera.

Det goda beskedet till er som sörjer har jag fått kanaliserat till mig.

Inget har hänt i onödan. Livet är både en skola och ett spel. Livet och dess naturliga essens är: “Starkast överlever”!  Du som just nu sörjer en älskad vän som svikit dig, som ännu finns i livet, och där du känner dig som om du inte dög. Det är bara en skola och ett spel. Inget sker i onödan, allting är en övning och en förberedelse. För vad kan jag eventuellt förmedla till enskilda personer, men det är inte samma för alla. Vi har olika liv att leva, olika uppgifter som de flesta av oss har glömt.  Och våra själar har levt olika långa liv. Att en ung människa dör, betyder inte att själen var ung. Det kan betyda att till slut ha uppnått den ultimata vilan. Men ändå i en viss medvetenhet där man kan gå ner och guida eller kanalisera andevärlden till de berörda som låst sina hjärtan.

Det blev ett långt inlägg, men ändå inte.

För jag hade kunnat fortsätta förklara och trösta i alla oändlighet. Men då blir det inte ett blogginlägg, det blir en roman. Kanske en dag har jag samlat så mycket fokus att den där romanen eller biografin skrivs.

Hopp

Det är som mörkast före gryningen
Mona privat foto

 

 

Till startsidan