Vill du synas här? Kontakta info@blogbiz.se

Ha tillit till din intuition! Andlig utveckling!

Ha tillit till din intuition! Andlig utveckling!

Andlig utveckling

Inlägget innehåller länkar till PFC och Nextory

Jag talar mig alltid varm om PFC-kortet, det perfekta och enklaste sättet att ha koll på vad som handlas. Även att skapa budget och olika mål. Gratis att prova!

Idag ska jag skriva lite om kraften vi har inom oss själva och hur vi kan träna oss i tillit till vår kraft via andlig utveckling

Det är lätt att säga, men svårare att genomföra, med tanke på alla intryck och all påverkan utifrån. Inspirationen kommer även idag av orakelkorten jag tidigare skrivit om och som har blivit speciella för mig. Bland annat har jag skrivit om förändring här.

Jag har också skrivit ett inlägg om ödmjukhet, om att lätta på sitt ego och låta någon annan få rätt ibland.

Vartenda kort har som rubriken The power of surrender, till syfte att ge oss själva bekräftelse. Syftet är även att påminna oss och att stärka oss i det vi egentligen redan vet.

Jag återkopplar det mesta jag skriver om till händelser i mitt liv, framförallt mina fyra söner och  till all lärdom jag fått av det. Det är intressant att dra dessa kort, stanna upp i nuet och se vad som kommer för ens inre syn

Idag kom nedanstående kort upp:

Surrender to trust
Surrender to trust

Detta får mig ofelbart att minnas alla så kallade “goda råd” man, som nybliven förälder fick. Alla broschyrer, instruktioner, kontroller, släktingar, mor- och farföräldrar, u name it! Medan allt man ville var att vila med sin nyfödda bebis för sig själv och att möta detta nya liv. Att vara ifred och klura på vad för liten individ man fått att göra med. För vi har ju alla olika personligheter. Inte ens tvillingar har samma personligheter. Så varför skulle då mitt barn stoppas in en skokartong som var för liten för deras kreativitet. Om detta ämne finns mycket att skriva då man väl kommer igång, men det får bli en annan gång.

Anton, liten och vild med skyddshjälm
Anton, liten och vild med skyddshjälm

Jag älskar detta foto.Med alla goda råd från alla håll och kanter blev jag förvirrad och tänkte: Om jag tror på en sak, men gör något annat och allt blir fel – då kommer jag klandra mig själv och andra. Så istället bestämde jag mig för att följa mitt hjärta och därmed förhindra att jag, i framtiden, skulle skuldbelägga mig själv. Jag följde min intuition och jag hade oftast en telempatisk kontakt med mina fyra söner. Har skrivit lite om telempati här

Intuition

Att lita på sin egen intuition är ingenting som vår svenska skola lär ut. Därför blir vi ofta osäkra. Jag skulle gärna rekommendera en kurs i medial utveckling steg 1 om du är nybörjare. Där kan du få stöd och hjälp att släppa ut det du tror och tänker, men inte vågar säga. Sådana kurser ger ofta god feedback och gör oss mer uppmärksam på symboler och tecken,

Jag har gått många kurser och har alltid känt mig trygg, visst har det tagit emot många gånger. Men grejen är ju den att alla vill veta vad just DU tänkte på just då. Lite skrämmande i början, men snart växer tilliten till dig själv och att din intuition är väl värd att lyssna på. Dock är ämnet stort och ingenting som kan avhandlas i enstaka blogginlägg. Följ mig gärna på sociala medier och på blogbiz. Jag har mycket att säga och en lång och tuff livsresa att dela med mig av.

Nu ska jag vara lite partisk och rekommendera två olika personer som varit mina kursledare inom andlig utveckling.

Livskraft Eksjö med Jennie Fridh

Unika samtal med Linda Kensén

Läs gärna Jespers bok 

Eller Katarina Morfina

Jobba på spålinje?

Jobba på spålinje?

Innehåller länkar till Nextory

Med uppmaning att läsa Jespers bok

Temat med korten ” The Power of surrender cards”,

gav mer inspiration och skriver gärna om dessa kort, då det hjälpt mig komma vidare med mitt liv. Tarotkorten är min vägledande stjärna, som jag alltid använder, så gott som dagligen för att lära mig mer om mig själv och andra. Jag tycker det bästa med dessa kort är att man får en kraftfull insikt om vem man egentligen är, hur pass stort ens ego är och hur mycket insikt man kan få angående relationer, sina egna, såväl som andras.  Jag har jobbat i ca tio år på olika tarotlinjer och  vet att många bara svarar som de tycker och känner just då. Det är ok med intuitivt tolkande, det är så klart bäst att alltid lyssna till sitt hjärtas rösta och lägga märke till det som först kommer upp när man får en fråga från någon som söker hjälp.

Tarotlinjernas tickande minuter

Jag vet inte om jag kommer jobba mer med tarotlinjer på det sätt jag gjort. Visst, allt handlar om pengar, men att pressa anställda till det yttersta kan vara otroligt stressande. Jag har slutat ta betalt och jag ger till den som behöver mig. Jag har kunnat göra detta då jag avslutat moms och F-skatt, vilket var tufft att jobba med, samtidigt som man börjar känna sig mer och mer utbränd, mer och mer stressad, kunder som säger att de betalar minuttaxa och pressar en seriös tarottolkare till det yttersta för snabba svar.

Att jobba på spålinje

En del blir irriterade på oss ”spå-damer” som vill profitera på andras olycka. Men jag tror inte så många skulle vilja byta ett 8-17-jobb mot ett jobb, där de aldrig kan ta rast, inte vila, inte gå ut med hunden och inte ens gå på toaletten. Samt att få en femma per minut. Det är inte vi spå-damer som tjänar pengar på tarotlinjerna. Oftast inte hur som helst. Jag har alltid haft nöjda kunder och har massa positiv feedback. Men  tål inte stress och att min tid begränsas av ett tickande minutpris. Jag är nämligen helt seriös vid användning av mina tarotkort och/eller svarar på andliga frågor. Jag är tränad i intuitivt tänkande, meditation, öppna upp chakran och ser bilder och får budskap. Jag är telempat och har svårt att stänga ner när för att slippa se lidande i världen eller runt omkring mig. Den som är mindre andligt tänkande kan ju byta namn från telempat till högkänslig. Det råder dock ingen tvekan om att vissa personer kan känna av och ta in andras känslor.

I vargtimmen dog min son

Som den natten när Jesper dog. Jag skrev till min kompis på chatten att nu är det vargtimmen och undrar vem som ska dö i natt. Tyvärr så fick jag veta det dagen efter. Min yngsta son var död i en överdos av Loperamid. Den dagen stannade min tid. Men jag kanaliserar min son hela tiden och det är bara för att han vill det som jag hela tiden skriver om sorg, aldrighet och längtan. Samt att jag känner in andras känslor.

Så dagens kort blev Surrender your need to always be right.

Surrender you need to always be right
Surrender you need to always be right

Min mormor brukade säga till mig: Bara håll med och gör sen som du själv vill , så blir det inget bråk.

Mormor, Svea Breilin
Mormor, Svea Breilin., min vackra mormor, bästa mormor, saknar dig!

Jag bär alltid mormors ord i mitt hjärta, men så svårt att inte reagera med sitt ego och sina impulser. Begrunda dagens kort om att släppa taget, som jag förut skrivit om både här och där.

Och när jag tog körkort 1978 sa mormor: Bara stå still om det händer något i trafiken så kan det aldrig bli det fel.

Den enda du kan förändra är dig själv

Den enda du kan förändra är dig själv

Inlägget innehåller annonslänkar från Soul Factory

Jag tänkte inleda detta inlägg med

“Sinnesrobönen” 

Alla kan be den, men inte alla kan förstå den. För att få hjälp att förstå den har jag ibland använt mig av orakelkort vid namn The power of surrender. Du kan köpa den till dig själv här 

Du kan behöva vägledning

Att förstå innebörden av “att släppa taget” har tagit mig många år, många sorger och misslyckanden. Hur då släppa taget? Hur gör man när man lider och hjärtat slits i tusen bitar? Hur släpper man taget om denna hopplösa smärta?  Tidigare inlägg om upplevelsen kan du hitta här.

 Idag drog  jag ett nytt kort för detta,

Ja, det gäller att kämpa och att komma vidare i livet. Om vi ska må bra kan vi inte fixa andra, bara oss själva. Vi kanske kan fixa sättet som vi förhåller oss på och de förväntningar vi har, men aldrig någonsin ska du tro att du kan rätta till någon annan människas problem. Jag har försökt och jag är nog till och med född sådan. Vad jag fått veta, efter alla år av studier och att lyssna till andra personers lidande, är att det mesta har sina rötter i barndomstrauma. Trauman som man kanske inte ens minns. Men när du väl hittar ditt eget personliga trauma kommer du att se det och förstå det. Det kommer att riva upp såren. Bra eller dåligt? Jag vet inte än. Man har ju rätt att gå vidare och tro att allt varit bra.

Fix you
Fix you

Men en gång var du ett litet utsatt barn utan kraft att försvara dig eller förstå vuxenvärlden.

Därför är det fullt möjligt att du bär på ett trauma från barndomen och därmed skulle även dina jobbiga känslor kunna klassas som ptsd

Det vill säga post traumatiskt stresssyndrom.

Och den enda som kan fixa detta är du själv!

Du har givetvis möjlighet att söka hjälp inom olika instanser, få råd, få mediciner, terapi och så vidare. Men bara om du vill och orkar. Det jag vill komma fram till är att man behöver läka sig själv och att lära sig att förhålla oss till de situationer som uppstår i livet och runt omkring oss. För att orka fortsätta leva, trots våra trauman från barndomen eller från vuxenvärlden. Från söndertrasade relationer och brustna hjärtan.

Intressant nog var kortet jag drog slumpmässigt idag

Surrender the idea you can fix someone.

Det fungerar inte, därför att varje människa som är vuxen har ansvar för sina egna val och behöver hitta sina egna sätt att laga sig själva.

streptococker efter injektion
Streptokocker efter injektion

På fotot kan man se min son Anton, som hade många svårigheter, och kanske var för skör för livet vi lever här. Vid tillfället miste han nästan högerarmen. Han spelade gitarr som en Gud.  En del fel i denna kanske, men de jammar, Anton och hans pappa…. Vila i frid, saknad, älskade barn! Jag saknar dig med mitt brustna hjärta

Citat: Symtomen har gjort att bakterierna ibland i folkmun kallas “mördarbakterier”. Sjukdomstillståndet är livshotande och det är viktigt att få rätt vård snabbt. Infektionen behandlas med antibiotika.

Berörande video

Sorgens fåglar är svarta.

Sorgens fåglar är svarta.
Inlägger innehåller annonslänkar från Nextory

Klump i halsen, sorg

Jag har gått omkring med en klump i halsen en längre tid. På hösten är det lätt att känna sig vemodig. Mycket i naturen vissnar och förlorar sin färg, och naturen förbereder sig på vila. En del natur är perenn och återkommer år efter år, men andra delar i den tappar sin glans för all och evig tid. Många minnen från svunna tider dyker upp och nostalgin plågar min själ medan jag tänker på en dikt av vår älskade poet Pär Lagerkvist:

Här kan du lyssna när Pär läser sin dikt.

Kanske är jag sorgsen och tråkig idag, det enda jag försöker är ändå att dela med mig av allt som kan dyka upp inom en när man jobbar med sin sorg. Snart har det gått fyra år sedan den stora tragedin inträffade, en tragedi som jag även sett i min livslinje i handen. En del av mig som oroat sig, en del som slagit bort vissheten jag burit med mig sedan Anton föddes.

Jag går in i en blomsteraffär och tittar mig vilset omkring och jag tar en nummerlapp, nummer 34. En vänlig expedit kommer fram till mig och jag vet inte riktigt vad jag söker. Så jag säger att jag känner någon som ligger  på kyrkogården och som fyller 30 år i morgon. Jag säger inte att min son är död och att han skulle fyllt 30 år i morgon. Ingen behöver beklaga. Jag pratar inte så mycket med andra längre om tragedin och om den stora sorgen.

Det känns som om min son ler lite där på andra sidan dimman

Jag vet så klart inte vad jag söker, men jag är säker på att jag hade hittat det om det funnits. Det känns som om min son ler lite där på andra sidan dimman och det känns som om vi båda längtar efter varandra, men till sist accepterat att det är på det här sättet just nu.  Min son, Anton, skulle varit ett oktoberbarn, men blev ett septemberbarn. Kan man säga att vi hade  tur som överlevde? Vi var nära döden båda två den gången. Därför kom Anton att födas ca fyra veckor för tidigt. Mitt höstbarn! Och jag köper ett gravljus.

Ofta gick jag här med pappa

Med samma tunga klump i halsen går jag vägen över kyrkogården som jag gjort så många gånger förr. Inte bara för mina döda barns skull, utan för många andra anhöriga och vänners skull. Ofta gick jag här med pappa och tankarna och filosoferandet var intressant, men också skrämmande. Nu går pappa inte mer utan han sitter i sin rullstol på äldreboendet och sörjer sin maka och sina barnbarn. Precis som jag sörjer min mor och mina två yngsta söner som nu vilar i frid. Bredvid sin farfar är de begravda. Det var bra att farfar slapp uppleva mina pojkars död, tänker jag ofta.

En stor myra kryper upp för min arm

Jag sätter mig på gräset vid graven och rensar lite vissna blommor. En stor myra kryper upp för min arm och jag tänker att Anton skulle vridit sig av skratt för att den valt att krypa på just min arm och inte på hans. Jag är ensam vid graven. Det är bäst så. Jag tänder ljuset och sätter det på Antons sida vid deras gemensamma grav och det känns som om Anton har kommit till ro. Men klumpen i halsen finns kvar och det är fortfarande omöjligt att förstå allt som hänt. Jag sitter kvar en stund och spelar musik och jag känner det som att vi ändå når över gränserna. Min spel-lista på Spotify, valde att automatiskt spela upp: Karma Chamelion

Jag skulle gått i morgon och satt blommor och knutit ballonger åt Anton. Men som jag känner mig idag, vet jag inte om jag kan klara av att gå dit och förstå att min son fyller 30 år. Men jag kan inte krama honom.  Kanske går jag dit, kanske inte, men det var viktigt för mig att veta att när morgonen kommer brinner det ett ljus vid hans grav.

Anton, liten och vild med skyddshjälm
Anton, liten och vild med skyddshjälm, att vara med mina barn var det bästa som fanns.

Jag går vidare.

sorg
sorg

Läs och försök förstå Jespers bok

Hur det är att bli överkörd av ett tåg

Inlägget innehåller annonser från Nextory   

Hoppa framför tåget suicid
Hoppa framför tåget ,suicid, gör det inte, jag känner en som överlevde.

Att bli överkörd av ett tåg skulle vara den mest säkra metoden.

Om man vill dö, då vill man dö snabbt och utan smärta, om det är möjligt.

Det kan ta lång tid att släpas med ett bromsande tåg, medan man själv sitter, hjälplöst, fast mellan två vagnar.

Tänk dig hur det kändes som att vara i en centrifug, där huvudet, gång på gång, slogs mot järnbalkarna. Medan man undrar om det verkligen ska ta så lång tid att dö. Även om det är en smärtsam och vidrig fråga ville jag veta hur min son hade känt sig. Jag ville veta hur det kändes att bli överkörd av ett tåg, för oftast finns det ingen kvar att fråga.

Jag lade mig på rälsen för att försöka känna känslan!

Det var väl ett slags taskigt hopp om att få känna min sons känslor efter hans död. Jag antar att det kan bli så där konstiga saker, då det är svårt att förstå döden.

Järnväg, järnvägsspår, räls
Jag provade att se dödslängtan från mitt barns perspektiv. Så ja la mig ner på rälsen.

Det var ju det säkraste sättet att dö.

Min älskade yngsta son, Jesper, hade googlat.

Och jag vet inte riktigt när tanken föddes.

Jag funderar ibland på när vi blev fast på Helsingborgs station i ca  8 timmar, om det var då tanken föddes första gången.

Lite senare fick vi veta att en man blivit överkörd och dödad av tåget.

Det var anledningen till förseningen.

Lokföraren drabbades av chock och det tog ca 8 timmar att hitta en ny lokförare utan omedelbara trauman. Det var mitt i natten. Så småningom kom det ett tåg som ersättning. Det tog oss till Nässjö.  Från Nässjö fick vi ta taxi till Eksjö. Det går inga krösatåg mitt i natten.

Det är svårt att leva sida vid sida med sitt eget barn, vars högsta önskan är att dö.

Jesper hade diagnosen kroniska suicidtankar, men samtidigt hade han en vilja att leva och komma ifrån det som varit. Jesper var en kämpe, en rebell och en krigare. Vi krigade sida vid sida och det fanns stunder då jag trodde vi skulle vinna, men som de flesta vet var det demonen som vann.

OBS!

Om du eller någon du känner har tankar på suicid, kontakta genast vården. Är det akut ringer du 112.

Självmordslinjen dygnet runt på telefon 901 01

Jesper
Jesper Åhlin

 

Internationell overdose awareness day inträffar den 31 augusti.

Internationell overdose awareness day inträffar den 31 augusti.

Detta inlägg innehåller annonslänkar från Nextory ljudböcker

Budskapet sprids hela augusti.

Och här ovan ses mitt bidrag för de som gick ifrån oss alldeles för tidigt.  Det är inte så mycket man kan göra, utöver att fortsätta väcka uppmärksamhet för de som fallit offer för lagar som bara gjort allting mycket sämre. Själv var jag ung under 70-talet. Då var narkotikalagen (för den som orkar läsa 47 sidor),lite annorlunda.

Min avsikt är inte att påverka eller uppmuntra någon att använda narkotikaklassade preparat.

Min enda avsikt med att aldrig sluta skriva om mina döda barn är att försöka rädda nästa.

Ovanstående länk leder till min vän Tina, vars sons öde är mycket likt Jesper och Antons. Tillägger att det kallas “livsöde” men att jag inte tror på något öde.

Jag tror på val. Och det här med “val” ska jag utveckla någon annan dag.

Lila kors hedrar offer för överdoser
Lila kors hedrar offer för överdoser

Det finns de som säger att jag ältar

Men de har fel! Faktum är att jag har återfötts och har börjat hitta mig själv som jag sökt efter så länge. Mig själv som fick falla åt sidan för 36 år sedan då jag vigde mitt liv åt att ta hand om mina älskade barn.

Dumma ord:

Älta, gå vidare, släppa taget, de har fått frid, de lider inte mer och liknande ord som är tänkta att hjälpa eller vara till tröst. Men det är bara det att vi m å s t e få sörja att vi har blivit amputerade. Som jag förut skrivit om. Men det hjälper inte hur mycket jag skriver om det. Det kommer alltid nya personer som ska hjälpa mig (oss), jag och mina olyckssystrar/bröder. Jag har tidigare skrivit om det här

Vi är fortfarande rörande lika i vårt tänkande,

Jag förlåter Er andra och söker tröst hos mina systrar. Vi vet att det inte finns några ord till tröst. De flesta av oss försöker kanske stå ut med de “uppmuntrande” orden. Försöker förstå att Ni inte förstår och att ni försöker att mena väl. Men just därför behöver jag skriva. Eller bland annat därför behöver jag skriva. Kanske någon läser. Vem vet.

Min blogg kan vara kraftigt kaotisk

Jag har otroligt många intressen och nästan lika många engagemang. Jag vill berätta om allt. Jag vill skriva om allt och förmedla stöd och tröst i allt det onda. Jag kom hit till blogbiz för att skriva om andlighet och det spirituella, men mitt hjärta väljer vad som ska skrivas. Eller kanske något annat osynligt. Men det andliga är fortfarande en stor del av den jag är. Det har jag med mig sedan jag var ett litet barn.

Hjälp oss gärna sprida budskapet;

det är inte så spritt i Sverige ännu. Men självklart ska dessa offrade själar också ha en dag, en färg och bli ihågkomna för den de var. Inte för sjukdomen som drabbade dem.

Några av dem kan man se på denna tragiska, men viktiga sida

Läs gärna Jespers bok!  

Eller min egen om hur de senaste tio åren har påverkat mig (prosa)

 

Efter döden – sorgbearbetning

Efter döden – sorgbearbetning

Inlägget innehåller annonslänkar från PFC   som jag rekommenderar till alla.

Sorgbearbetning

Egentligen faller detta inte in under begreppet “sorgbearbetning” så som det lärs ut av personerna bakom boken med samma namn. Boken kom till när den ena författaren förlorade sitt barn och går ut på att skriva brev till den döde, där man får bearbeta känslor av skuld och det som aldrig blev sagt. Jag har inte läst hela boken, men köpte den långt innan mina barn dog för att bättre kunna hantera mina kunder på de olika spålinjer jag jobbat på. Här skulle jag kunna länkat till en vettig spålinje, tyvärr känner jag bara till min egen och det är ingen telefonlinje, utan mer en sida som ger kort vägledning och om någon vänlig själ vill ge en donation för min tid. Min utbildning har kostat mycket pengar och mycket energi, men allt har skett av fri vilja. Nu som sjukpensionär känner jag att jag vill ge en del gratis

Certifierad pro tarotläsare
Certifierad pro tarotläsare

Men är som sagt tacksam för donationer om någon skulle tycka att mina läsningar har något att ge.

Allt efter din förmåga. Eller inget.

Som sagt finns det många olika sätt att bearbeta sin sorg. Men att stänga in den och låtsas att inget har hänt, är inget jag tänker rekommendera.

Det jag upplevt som mest trösterikt är speciellt allt skapande. Att sitta stilla och måla sina känslor, att dansa loss i befriande dans, att samla sig med olika yogatekniker

Jag har gjort en lista!

Om du har frågor kring mina förslag, hör av dig! Jag hjälper så gärna med det jag kan!

Internationelloverdoseawarenessday

inträffar den 31 augusti med start och förberedelse hela augusti.

Mer information kommer förhoppningsvis. Jag vet inte dag för dag hur jag kommer att må, eller vad jag kommer att orka.

Jespers födelsedag
Jespers födelsedag och international overdose awareness day

Gå gärna med i min facebook grupp, om du håller med mig.

Please help us, join us, thank you from the bottom of my heart for your support!
For my two sons in heaven !
Thank you for your support !
Means gold to me.
And for all the others #räddanästa
Also a place for me, friends and relatives to share beautiful memories of two beautiful young men, who left way to early. <3
Till minnet av Anton och Jesper samt alla deras olycksbröder och systrar.
Vi får aldrig glömma alla dessa ungdomar som offrat sina liv till följd av stora fel i vården av sin dödliga sjukdom.
En grupp som riktar stark kritik mot ett system som säger att vissa sjuka och döende människor ska vara på sjukhus, och andra sjuka och döende människor ska straffas, fängslas, tvångsvårdas. Trots att det finns mediciner har de sjuka inte någon självklar rätt till dessa. Först måste de förnedras, kroppsundersökas, lämna blod- och eller urinprover. I skolan lärde vi oss att vår kropp tillhör oss och ingen annan. Ingen får röra vår kropp utan vårt medgivande.
Observera att denna grupp är för #avkriminalisering av eget innehav. Denna grupp har inte tagit ställning till #legalisering av alla droger.
Oavsett vad man har för åsikter, kan det här vara en grupp till hjälp och stöd. I gruppen kan man se hur oskyldiga lyckliga barn dras in i #beroendesjukdom på olika sätt.
Och hur man kan försöka hjälpa
Idag vill jag leva (Jespers ord när han kände sig vara på rätt medicinering)

När de vilda gässen flyger

När de vilda gässen flyger

Detta inlägg innehåller annonser från Nextory

Då är det höst!

De flyger även på våren.

Då är det vår.

Jag såg gässen häromdagen. De var inte så många, tillräckligt många för att bilda sin v-formation som är typisk för gäss och svanar.

Då minns jag, en gång för längesedan, det måste ha varit vår. Min make och jag sov på balkongen. Det var antagligen en varm och tidig vår. Och gässen kom flygandes över sjön och inte gick det sova till det ljudet.

Jag skriver “min make”, men det var innan vi gifte oss i Charlottenborgskyrkan i Motala 1989.

Vår kärlek var skimrande och vacker, så speciell och liknade inget annat. Jag tror jag fann min själsfrände.

Om man bara fått fortsätta leva här och nu och slippa allt man inte ville ha varit med om.

Våra barns död

Det hade vi aldrig kunnat föreställa oss på den vackra, skimrande tiden.

Jag tror fortfarande att vi är själsfränder han och jag. Han är min man. Han är mina barns far.

Att förlåta och gå vidare är svårt ibland.

Jag har försökt att förlåta.

Vi har ett barn kvar tillsammans. Ett så efterlängtat och älskat barn, vårt första tillsammans.

Idag fick jag inspiration från de vilda gässen.

Jag tänkte på att den andra augusti fyller vår son Jesper år.

Hans kalas har flyttats till himlen. Där har det varit sedan den 5 december 2017. De senaste åren har vi försökt samlas vid graven som han delar med sin bror, Anton, som dog ca fem veckor senare. Jag har berättat om det tidigare i bloggen och det kan den som önskar läsa om här.

Den 31 juli fyller min äldsta son år. Det skiljer bara två dagar mellan kalasen. Men egentligen vill ingen ha något kalas längre, precis som vi inte längre firar jul , har skrivit om det också, om nu någon skulle vara intresserad av hur det är att försöka fira jul efter allt som hänt.

Här kan du hitta Jespers bok samt Katarina Morfina:

Nextory

Grav
Grav, vila i frid Jesper och Anton

 

Midsommar, minnen och sorg

Midsommar, minnen och sorg

Innehållet innehåller annonslänkar till Nextory.

Börja aldrig en mening med “jag”

Börja aldrig en mening med ”jag”, sa min fröken i grundskolan. Det är svårt när man vill skriv en berättelse om sig själv. Min önskan är inte att vara egoistisk, min önskan är att förklara mitt liv och att berätta om händelser som gjort mig lycklig. Och händelser som gjort mig mycket olycklig. Tillstånd har inhämtats från berörda. Men jag tror inte de vill bli nämnda vid namn.

Personen jag berättar om är mig själv.

Personen jag berättar om är mig själv. Men givetvis också allting som rör sig runt omkring en person, energier, andra människor, djur, hela världen, vi är ju ändå en och samma, så tror jag.

Upplevelser jag haft av lycka, sorg och smärta.

Det har varit så svårt att skriva. Personen, i fråga (jag), har tappat fokus, medan den har åldrats och gått genom svåra sorger. Personen som har mist två barn med fem veckors mellanrum. Och har fastnat i det.

Men det har funnits andra tider. Andra minnen finns och blir till hela tiden. Personen som skriver detta vill berätta om ett minne i taget. Och idag vill personen berätta om en upplevelse som inte var vacker direkt, men som svarade på dess kärleksdrömmar. Då när personen var ung och grön. Men först kommer en liten förklaring!

JAG VET INTE

Om det blir så för andra också, eller om det har med det tilltagande åldrandet att göra. Att vissa händelser, ögonblick och insikter plötsligt blir så tydliga. Som att se sitt liv upp-styckat i händelser – bra och mindre bra. Liksom tavlor på en vägg, alla har de sin historia bakom glaset. Och så finns det mellanrummen. Det är dagarna man inte minns alls. Även om de också var och är en del av livet. Dessa mellanrum – kan det vara då vi växer och anpassar oss till nya roller och uppgifter i livet?

Filosof har jag alltid varit

Filosof har jag alltid varit, på lekmanna-nivå får man nog lov att säga. Förutom de få studier jag gjort i sociologi och psykologi. Och den skola de flesta säger sig ha gått i. Livets hårda skola är den bästa utbildningen. Och den tuffaste.

MÅSTE JAG BÖRJA FRÅN BÖRJAN?

Måste jag ha fokus och följa den röda tråden, som vi säger här i Sverige (råkade skriva ”the red thread” till en amerikanare en gång. Både när jag talar och när jag skriver ser jag bilder. I skolan fick jag bra betyg på uppsatser. Men idag och de senaste åren har det tett sig omöjligt att samla tankarna i en röd tråd. För att på så vis kunna berätta min historia.

Idag är den den 24 juni 2021. I morgon är det midsommarafton. Ja, den som ska firas, inte den gamla, riktiga midsommarafton. Självklart kommer minnen till mig idag som handlar om just midsommarfirande. Det har blivit många sådana firanden genom alla åren.

Glad Midsommar
Glad Midsommar

JAG SITTER PÅ HUK FRAMFÖR GRAVEN

Jag flyttar på en liten sten, bränner mig på en vilsen brännässla och sätter en kruka med en vit ros över den. Två krukor har jag, två plantor med små vita rosor. Där står en rosafärgad ros vid ena sidan och en till vit på andra sidan. Jag ordnar och donar lite, skyller brännässlan på min busunge, Anton   och placerar slutligen en vit Marguerite med en midsommarstång i mitten. Jag ber en bön att Gud ska beskydda mina barn. Innan jag fortsätter till min mammas grav. Den som hon delar med farmor och farfar, en familjegrav med plats för sex urnor.

JAG GÅR VIDARE

Och jag tänker på att idag är inte dagen jag kan berätta om lyckliga minnen.

Nextory  (här kan du läsa Jespers bok och även Katarina Morfina, använd sökfunktionen)

Jespers bok
Jespers bok, hans egna texter och funderingar

 

Om överdos och sorg, prosa

Om överdos och sorg, prosa
Överdos, sorg, metaforer och lite prosa

Ett fritt skrivande, en uttrycksform jag tycker om. Den ger frihet åt mina tankar, tyvärr kan dessa tankar inuti min kaosbubbla säkert vara obegripliga. Ibland även för mig själv. Fritt flyt, ord från en främmande värld, take it or leave it! Däri ligger delar av tjusningen med denna typ av skrivande.

Hur många gånger kan en älskande kvinna
Och hur många svek kan en kvinna ta?

bli bortvald av sin man?

För drogen, för Katarina Morfina

Innan hon ger upp.

Låt inte ilskan ta över.

Nu när du nästan är vid målet.

Låt det vara.

Det är det enda som kan fungera.

Du kan aldrig vinna över drogdemonen!

I en relation med en riskbrukare?

Tro inget annat!

Jag är den förste att beklaga!

Du kommer alltid att dra det kortaste strået.

Var finns alla unga människor?

Som fortfarande tror att de kan omvända sin riskbrukare med det som kallas kärlek?

Ett citat: “Kärleken har många ansikten.”

Ditt ansikte har ingen betydelse om du nu fått för dig det.

Du finns längst ner på prioriteringslistan.

Drogen är nummer ett och är din värsta rival,

med ytterst små chanser att vinna.

En värld som inte alla känner till!

Det finns en verklighet därute,

en värld som inte alla känner till.

Det finns en verklighet som varken är en skräckfilm eller kriminalroman.

Som du kanske tror är en av Stephen Kings,

på bestseller-listan i kiosken runt kvarteret

Som fram till denna dagen inte fanns för henne.

Och hennes rosenskimrande solglasögon

de glittrade i solen.

Och hans själ speglade sig i dem.

Iklädd sina ill-rosa tajta jeans.

Fram tills den dagen.

Och som till en början är romantisk, spännande och lockande.

Som en vacker blomma

lockar till sig en fladdrande fjäril.

Eller som en surrande fluga tystnar

medan den fastnar i flugfällans klibbiga käftar.

Demon free pic
Demon free pic
Och demonen är slug.

Den vet hur man luras att allt är bra

och att man hittat hem till sist.

Efter smärtan och lidandet.

Från utanförskapet och udda-heten

bland de varelser man valt att kalla människor.

Svek, lögner, villfarelser,

föruttnelse och död.

De strövade i kohagar fulla med skit en gång. (snott rytmen från Karin Boye/En evighet)

(Förlåt Karin, jag var förtvivlad och arg den dagen!)

För att söka efter de pyttesmå magiska svamparna.

Som trivdes i kohagar.

När hon inte hörde av dig,

såg hon knarkoffer klänga på din kropp,

säga att de älskar dig, för att du ska bli svag

och sätta nålen i deras unga ännu oskadda vener

(Klicka vener om du använder sprutor för att minska skador)

Och den andra i deras unga ,

fram tills nu, oförstörda kroppar.

Livets sista skälvande ögonblick

Sedan uttryckte läkaren ansträngt, medan det svettfuktiga röda håret lockade sig högst upp i pannan:

På grund av stressen och hettan i ett av livets sista skälvande ögonblick av förtvivlan – “ditt barn kanske inte överlever natten.”

Vilket hände vår familj, detta kan du läsa mer om här

Överdos
Överdos
Svenska överdoser statistik

 

Till startsidan