Överdos, sorg, metaforer och lite prosa
Ett fritt skrivande, en uttrycksform jag tycker om. Den ger frihet åt mina tankar, tyvärr kan dessa tankar inuti min kaosbubbla säkert vara obegripliga. Ibland även för mig själv. Fritt flyt, ord från en främmande värld, take it or leave it! Däri ligger delar av tjusningen med denna typ av skrivande.
Hur många gånger kan en älskande kvinna
Och hur många svek kan en kvinna ta?
bli bortvald av sin man?
För drogen, för Katarina Morfina
Innan hon ger upp.
Låt inte ilskan ta över.
Nu när du nästan är vid målet.
Låt det vara.
Det är det enda som kan fungera.
Du kan aldrig vinna över drogdemonen!
I en relation med en riskbrukare?
Tro inget annat!
Jag är den förste att beklaga!
Du kommer alltid att dra det kortaste strået.
Var finns alla unga människor?
Som fortfarande tror att de kan omvända sin riskbrukare med det som kallas kärlek?
Ett citat: “Kärleken har många ansikten.”
Ditt ansikte har ingen betydelse om du nu fått för dig det.
Du finns längst ner på prioriteringslistan.
Drogen är nummer ett och är din värsta rival,
med ytterst små chanser att vinna.
En värld som inte alla känner till!
Det finns en verklighet därute,
en värld som inte alla känner till.
Det finns en verklighet som varken är en skräckfilm eller kriminalroman.
Som du kanske tror är en av Stephen Kings,
på bestseller-listan i kiosken runt kvarteret
Som fram till denna dagen inte fanns för henne.
Och hennes rosenskimrande solglasögon
de glittrade i solen.
Och hans själ speglade sig i dem.
Iklädd sina ill-rosa tajta jeans.
Fram tills den dagen.
Och som till en början är romantisk, spännande och lockande.
Som en vacker blomma
lockar till sig en fladdrande fjäril.
Eller som en surrande fluga tystnar
medan den fastnar i flugfällans klibbiga käftar.
Och demonen är slug.
Den vet hur man luras att allt är bra
och att man hittat hem till sist.
Efter smärtan och lidandet.
Från utanförskapet och udda-heten
bland de varelser man valt att kalla människor.
Svek, lögner, villfarelser,
föruttnelse och död.
De strövade i kohagar fulla med skit en gång. (snott rytmen från Karin Boye/En evighet)
(Förlåt Karin, jag var förtvivlad och arg den dagen!)
För att söka efter de pyttesmå magiska svamparna.
Som trivdes i kohagar.
När hon inte hörde av dig,
såg hon knarkoffer klänga på din kropp,
säga att de älskar dig, för att du ska bli svag
och sätta nålen i deras unga ännu oskadda vener
(Klicka vener om du använder sprutor för att minska skador)
Och den andra i deras unga ,
fram tills nu, oförstörda kroppar.
Livets sista skälvande ögonblick
Sedan uttryckte läkaren ansträngt, medan det svettfuktiga röda håret lockade sig högst upp i pannan:
På grund av stressen och hettan i ett av livets sista skälvande ögonblick av förtvivlan – “ditt barn kanske inte överlever natten.”
Vilket hände vår familj, detta kan du läsa mer om här
Svenska överdoser statistik
