Vill du synas här? Kontakta info@blogbiz.se

Kan man dö av brustet hjärta?

Inlägget innehåller annonslänkar från Nextory

Brustet hjärta är något man skriver dikter om, eller vad tänker du?

Så har det varit i långa tider. Ett brustet hjärta, ett krossat hjärta, ett hjärta kan gå i tusen bitar och så vidare, men ingen har tagit det på allvar egentligen. Det brustna hjärtat har hört till poeternas land och till viss del till de människor som försöker beskriva sin hjärtesorg.

Faktum är att ett brustet eller krossat hjärta är så mycket mer!

Mister du en står dig tusen åter, stängs en dörr så öppnar sig tusen andra, det går över tills du gifter dig. Detta är bara en massa klyschor för att förringa hur ont det gör att förlora något, eller att förlora någon. Som tur är finns forskningen om hjärtat.

Miste en vän

Det var helt nyligen jag fick veta att hon hade gått bort. Hjärtat orkade inte mer sades det. Varför säger man så? Man behöver väl forskning och vetenskap, eller hur? Ett hjärta kan inte brista av sorg, är det verkligen så? Kanske kan det göra det, forskning har visat att det finns en hjärtsjukdom som heter “brustet hjärta”, broken heart syndrom, samt något japanskt namn på sjukdomen, som kommer sig av att vänster sida av hjärtat liknar ett japanskt fiskeredskap som gav namnet takotsubo ” takotsubo syndrome”

Det här är inte att leka med

Det är ett ganska nyupptäckt syndrom och det är stressrelaterat. Från början trodde man att det inte var farligt då hjärtat verkade självläka, men så var tydligen inte fallet. Broken heart syndrom är verklighet för många som drabbats av svår sorg, eller extrem stress. Hur många har det och hur många bara accepterar smärtan i bröstet så som sorg?

Vi behöver ta det på allvar,

men utan att skrämmas. Jag har hittat metoder som fungerar för mig och jag delar gärna med mig av dessa. Det viktiga är att du arbetar med just Din sorg, den som inte liknar någon annans, utan är just D i n.

Jespers bok

 

 

Avkriminalisera cannabis

Varför vi omgående behöver avkriminalisera eget bruk av olika substanser, inte minst cannabis.

Presenterar nedan vissa anledningar, dock finns beklagligtvis många, många fler.

Jag citerar Dr Gobar Maté: Addiction starts in pain and ends in pain.

Det spelar ingen roll om vissa säger att deras anhöriga, vänner och så vidare inte hade något problem när de började använda illegala substanser. Eller legala, såsom alkohol. Att använda substanser för att överleva, känna lycka, orka med skolan ,eller kunna socialisera med vänner, betyder att någonstans inom personen finns ett trauma. Kanske man inte alltid berättar allt för vänner och familj. Att ta en diskussion om varför det alltid finns ett trauma skulle ta mer tid än jag har och mer ork. Det finns en myriad av anledningar till att någon använder substanser i stället för att finna sin inre glädje. Jag kan inte räkna upp alla. Men jag håller med Dr Gobar Maté med flera andra. Det börjar med smärta och det slutar i smärta.

Det finns alltid en gyllene start.

Det finns en första tid med drogerna, där personen tror den äntligen hittat den verkliga lyckan.  Men det varar inte länge. Och när det väl börjat slår skola, BUP och socialtjänsten till med alla resurser. Bara det att det redan är för sent och att deras insatser stressar den unge till en så pass hög ångestnivå att mer av drogen blir enda sättet att stå ut. Alla möten, alla blickar, alla övergrepp, drogtester och stigmatiseringen gör att tillvaron blir outhärdlig utanför ruset. Jag skriver ”den unge”, då samhället slår till hårdast där. Och de äldre brukarna går fria och kan fortsätta sin illegala verksamhet. Den som inte skulle fungera på det grymma sätt som pågår just nu.

Beroendet gör den unge desperat

Jagad av rädslor och ångest är hen ständigt på flykt. Skolan gör insatser, det är bra, men vet ni hur det känns för den unge? Hen blir stigmatiserad. I den åldern när man söker sin tillhörighet och provar på både det ena och det andra, blir hen stämplad. Hen hamnar i ett utanförskap redan då. När skolan vill hjälpa. När de skyller på föräldrarna, när de anpassar undervisningen så att hen inte längre är tillsammans med sin klass och skolan har anmälningsplikt till socialtjänsten. De flesta unga försöker anpassa sig och göra det bästa av situationen. Så unga och utan livserfarenhet söker de sig till de som accepterar dem och som de kallar sina vänner.

Vad händer med vänskapen när den unge desperat tiggt sig till kredit hos langarna?

Hur ska en ung människa som satt sig i skuld lösa detta? Helt på egen hand och utan ledning från vuxenvärlden. Varför kan de inte söka hjälp för att reda ut sin situation? Nej, för de är så extremt skräckslagna för socialtjänsten att de, inte ens i sina svåraste stunder, vågar söka hjälp. Det enda de kan göra är att vädja till langaren som när som helst kan skicka ut sina så kallade torpeder. Och vad gör då dessa torpeder? De gör precis vad som helst för att driva in skulden och det spelar ingen roll om den som står i skuld knappt hunnit fylla 15 år. Samt att de hotar den unge med att skada deras familj med mera. Helt rådlösa hittar de svaren i mer substanser, mer kriminalitet och i värsta fall en medveten överdos eller något annat sätt att ta sitt eget liv.

Hur ska vi få dem att söka hjälp innan detta inträffar?

Det är den stora frågan. En brukare ser sin vän dö, men vågar inte slå larm. Larmar de 112 är de ”golbögar” och kommer få uppleva gatans lag. De som tror det är för nöjes skull och att en ung beroendesjuk person är en person som är lat och bara vill roa sig, har tyvärr inte minsta insikt om vad den unge får gå igenom. Om ni bara visste, eller ens anade … Det var bland annat därför jag gjorde små anteckningar av det jag gick igenom med mina barn. Och jag sammanställde det och kallade min e-bok för Katarina Morfina. Mina barn förstod att jag såg det som en demon. Ett beteende som ville stjäla deras rätta personligheter för att till slut döda dem. Och idag är mina två yngsta söner döda, precis som jag redan berättat och som du kan läsa mer om här.

Vi behöver stoppa drogdöden och lösningen är avkriminalisering

Framförallt för att skydda våra unga. Alldeles för många dör i överdoser eller suicid. De dör i förtvivlan eller skräck, eller för att de saknar ledning av kunniga. Kanske Brukarföreningen är de men ska lyssna på. De som har erfarenhet, de som kan vara förebilder och alla vi som krigat ett hopplöst krig, tillsammans med våra älskade barn.

Bara för att förlora det vi älskar mest.

Till startsidan